Sörmlandsleden etapperna 39 och 40.

På morgonen söndagen  10 april vi väderprognosen, som visade sig vara lämpligt för vandring.  Upplägget var så här: Sedan vi hämtat Mårten körde vi till parkeringen vid Västra Kovik, som ligger på gränsen mellan vår gamla etapp 38 och etapp 39. Där skulle vi börja vandringen på 39-an fram till vindskyddet Viggudden, dit det är drygt 2 km. Sedan skulle jag återvända till bilen medan Marita och Mårtens skulle fullfölja etapperna 39 och 40, varefter jag skulle möta upp med bilen. 
Så började vi i alla fall. Till en början fin vandring lite upp och ned. Leden gick oftast på Kolmårdens branter för utsiktens skull.

Besvärlig terräng ibland.

På ett ställe fanns ett genomvått rep att dra sig upp med.
Ingen av oss kunde ta något foto!

Trappan hade naturligtvis inget räcke.

Gott med kaffe och smörgås. 

Vi hade ju gått 2,1 km i väldigt besvärlig terräng.

Skönt att sitta ett tag och vila benen.

Planen att jag skulle gå leden tillbaka förkastade vi. Risken var för stor att jag inte skulle klara mig ensam i bergen. Alltså gjorde vi sällskap fram till Östra Kovik.

Ibland var det så brant att jag fick hjälp av båda Marita och Mårten.

Från Östra Kovik fanns småvägar för mig att gå tillbaka till bilen. 
Min träningsapp Runkeeper visar diverse data om vandringen.

Jag hade gått cirka 13000 steg. Inte konstigt att jag var trött. 

Och hade ont i armar och ben.
Tack vare att min doktor tagit bort både betablockerare och blodtrycksänkande tabletter så orkade jag. Men pulsen var rekordhög.

Hade jag på morgonen insett hur vandringen skulle bli hade jag inte följt med. Men nu är jag glad att jag gick.

Besök i båtbyggeriet på Stensund

Svärta Hembygdsförening har sedan några år planerat ett studiebesök i båtbyggeriet på Stensunds folkhögskola i Trosa.
I onsdags blev det av.

Huvudbyggnaden, som frisksportarna kallar Slottet, såldes 1944 av möbelhandlaren och frisksportentusiasten Conrad Åhlberg. Köpeskillingen fick frisksportarna ihop genom en riksinsamling. Huset, som byggdes 1918 - 20, var en morgongåva till hustrun Ethel.
Långt in på 1970-talet stod det Ethelsborg på sjökortet.

Under de första åren fungerade anläggningen som en kursgård och dessutom fanns det ett båtbyggeri.
1950 startade frisksportarna sin egen folkhögskola. 

Utsikt mot Gälöfjärden och den fina sörmländska skärgården.

Från matsalen är utsikten hänförande.

I ett äppelträd utanför båtbyggeriet växer halvparasiten Mistel, som är fridlyst.
Klicka på Mistel om du vill läsa mer om denna mycket speciella växt. 

På trappan hälsas vi välkomna av huvudläraren Pelle Nestorzon.
Han berättade om Stensunds båtbyggeri, som startade för 30 år sedan.

Man bygger så kallade allmogebåtar.
Höstterminen börjar med en  flerdagars segling i skärgården i skolans egna båtar. Syftet är bland annat att alla ska lära känna varandra, eftersom de ska jobba intimt tillsammans. Varje arbetslag om 3 personer ska under läsåret bygga var sin båt med tillhörande utrustning. 

Sedan var det dags att sprida ut oss i lokalerna och bekanta oss med båtar och byggare.

Jag fick kontakt med Mark (från England), som tillsammans med Nickolas (från Tyskland) och svensken Daniel bygger denna 'Korssuddare', vilken är en typ från Korsudden utanför Stensund.

Gästerna var mycket intresserade och hade många frågor, som båtbyggarna togs sig tid att svara på.

På en vägg satt denna ritning. Den har ritats för just Stensund
och är en  båtmodell som ej tillverkats tidigare.

Typen kallas snipa, som har en spetsig för och en något rundad akter. Denna ritning visar rigg och segel.

Alla båtarna är klinkbyggda, vilket är den vanligaste båttypen i Norden.
Skrovet blir väldigt starkt eftersom borden (sidobräderna) läggs om lott. 

UNESCO meddelade den 14:e december 2021 att den nordiska klinkbyggestraditionen upptas som immateriellt världskulturarv. Det är Sveriges första immateriella kulturarv och syftet är att bevara och höja statusen på klinkbygget. 

Borden nitas i hop med kopparnitar, men för att brädorna ska kunna böjas och bli bord har de basats i en basningslåda, där het vattenånga gör träet mjukt och böjbart. 

I lilla huset med hjärta på dörren produceras ångan som leds in i basningslådan.

De varma borden monteras på spanten med vingar.

Här nitas borden på snipan:

Den 20 maj ska de fem nybyggda båtarna sjösättas nere vid stranden och byggarna kan då konstatera att deras 'skötebarn' FLYTER!
Det är ett stort arrangemang med publik - båtfest med flaggor, musik och god mat.

Kursen avslutas med en längre segling där utbildningen i båtbygge, navigation, meteorologi, segelsömnad, repslagning mm får sin praktiska tillämpning.

Båtarna säljes sedan på den öppna marknaden. Intäkterna brukar täcka materielkostnaden.
Ingen får behålla 'sin egen' båt. Men jag hörde i kväll att en båt efter flera år med flera ägare hamnat hos den som byggt den! 

Varför bygger man då båtar på en folkhögskola?

Jo, båtbyggandet är 'bara' en metod för att nå något annat!

Förutom hantverket så händer det även mycket med båtbyggaren själv. Det är inte säkert att deltagarens personliga motiv uppfylls. En som tänkt bli båtbyggare, blir kanske något annat, eller en som tänkt att ta en paus i livet vill vidareutbilda sig för att bli båtbyggare.

I början på 1950-talet kom en journalist från lokaltidningen till Stensund för att göra ett reportage om den nya folkhögskolan. Han frågade då lite nonchalant skolans dåvarande rektor Natan Anderling: "Och vad blir man här då?" Natan svarade efter en kort betänketid: "Det blir folk av dem - om de har förutsättningar för det!" Detta svar gäller nog på de flesta folkhögskolor.

Efter 30 år som lärare på Stensund så håller jag med Natan. En del deltagare reparerar tidigare studier och kan gå vidare i livet trygga med sig själva. Stensunds sägs vara 'Ett växthus för människor'.
Andra går vidare till jobb eller högre studier. 
Själv är jag lycklig och tacksam för alla härliga år på 'mitt Stensund'.

Tack Kerstin och Stefan som ordnat denna trevliga utflykt!

Under sportlovsveckan fick vi fredagen den 25 februari besök av barnbarnen Ella (16 år) och Eliot (13 år). Vi hade redan den 23 bokat biljetter till muséet Femörefortet i Oxelösund. Där ordnades 'mörkerguidning' av fortet inuti berget. Endast ficklampa fick användas. Marita följde med medan jag hade en trevlig timma med den ideellt arbetande personalen i receptionen. Det fanns ju MYCKET att prata om denna dag! Ryssland hade dagen innan invaderat Ukraina så vi hade mycket obehagliga känslor i kroppen vilka vi ville ventilera.

Under det 'kalla kriget' åren 1966-2003 skulle det topphemliga kustartilleribatteriet i Femörefortet hindra fienden från att komma in i Sverige via Bråviken.

Eliot provar vaktpostkuren i stål.

Vid en kanon, som inte är en riktig kanon utan en attrapp. På militärspråk kallas det 'skenmål', som ska lura fienden.

Kriget i Ukraina för ju tankarna till 'kalla kriget', då Femöre-fortet var ett av de många fort som byggdes i Sverige.
Kan det bli aktuellt att Femöre-fortet rustas? Berget duger säkert, men all utrustning måste förnyas.
I receptionen kunde man köpa böcker t ex om Putin skriven 2014 (efter annekteringen av Krim) och om Rickmanligan (brittisk), som t ex skulle sabotera i Oxelösunds hamn, för att tyskarna inte skulle komma åt svensk järnmalm där. 

På kvällen åt vi en jättegod thailändsk gryta. Övrig tid inomhus spelade vi spel och kort.

På lördagen gick vi en tur på 'mina' promenadstigar i skogen.
Vi hade en bågsåg med för det fanns några vindfällen som låg tvärs över stigen.

Här har sågen fastnat för Ella eftersom stocken sjunker ned - man säger att det 'nyper'. Men det fixar Eliot med en trädgren, som han lyfter stocken med. Hävarmsprincipen.

På eftermiddagen skjutsar vi hem barnen till Brenäs vid sjön Tisnaren ett par mil väster om Katrineholm. Där ligger isen väldigt fin så på söndagen gör Marita, Jonas och Andrea en skridskotur.

Jag och Ella går en promenad upp i skogen bakom deras hus. Roligt att ha gott om tid att samtala med henne. Solen värmer skönt.

Under natten hade det varit kallt så att den här vattenpölen frusit till.

Efter lunch åkte Marita och jag hem.

 

Utflykt till Norrköping

 Norrköping Light Festival 2021

26 november - 31 januari lyser Norrköping Light Festival upp vintermörkret igen. För sjunde året i rad hälsar vi alla välkomna till detta älskade evenemang som skänker ljus och glädje till både norrköpingsbor och besökare.

I söndags åkte vi tillsammans med Maritas söner till Norrköping för att kolla ljusfestivalen, som vi uppskattade mycket när vi var där för några år sedan.

Vi började dock med att besöka Escape House för att tillsammans lösa en massa klurigheter för att kunna ta oss ut ur rummet (inom 60 min).
Temat var 'Da Vinci-koden', vilket förklarade varför det var så många kombinationslås att forcera. 
De här psalmerna kunde vi använda för att komma vidare.

Efter några tips av arrangören kom vi ut precis som tiden gick ut.

Det hade börjat skymma när vi kom ut och vi började söka efter en trevlig restaurang. Vi gick in på Lion Bar på Drottninggatan och där blev vi riktigt mätta av riktigt god mat.

Resten av kvällen gick vi runt i området vid Motala ström, där huvuddelen av ljusinstallationerna fanns. 
Till vänster syns taket på Louis De Geerhallen.

I mitten sitter de fyra adventsljusen på Värmekyrkans tak. Byggnaden var tidigare ångpannecentral för Holmens bruk.

När man rensade botten i Motala ström hittade man bland annat ett antal cyklar. De utgör nu ett konstverk under en av broarna.

Installationerna finns i huvudsak i anslutning till Motala ström.

Upplevelsen hade varit vackrare i ett snöigt vinterlandskap.

Säkert kommer vi tillbaka!

Sommartid eller vintertid = normaltid

 Så här tycker jag om frågan sommartid eller vintertid = normaltid

Jag är emot att den så kallade "sommartiden" eventuellt ska bli ny normaltid för Sverige (och i så fall även i våra grannländer). Personligen får jag inga besvär med tidsomställningarna, speciellt inte som pensionär då jag själv bestämmer när jag stiger upp på morgonen. 

Om man vill uppnå de fördelar, som anges av dem som förespråkar detta, så kan man enklare ändra t ex arbetstider, kommunikationer mm och låta klockan visa den tid som vi för närvarande har under vintern.

Metoden för tidsangivelse enligt normaltid ('vintertid') och den tid som klockan visar bygger på det faktum att solen står som högst vid klocktiden 12.00, dvs rakt i söder. 

Utgångspunkten har varit att man utgått från den så kallade noll-meridianen (longituden 0 grader), som bland annat går genom orten Greenwich utanför London, där det sedan år 1675 finns ett astronomiskt observatorium, där mätningarna skett, vilka ligger till grund för normaltiden. För oss som bor i Sverige ligger t ex Motala på longituden 15 grader östlig längd och därmed 1 timme före Greenwich-tid.

Soluret visar alltid rätt tid – när solen skiner.

Detta är den vetenskapliga aspekten som talar för att normaltiden bör vara 'vintertiden'.

Alla är säkert överens om att växlingarna mellan 'vintertid och 'sommartid' har flera negativa konsekvenser - dels av teknisk/ekonomisk/praktisk karaktär och dels påverkan på människor och (tam)djur (som 'drabbas' av människans ändrade dygnsindelning två gånger varje år).

Alla organismer (djur, växter, alger, plankton, fiskar osv) på jorden har en inbyggd klocka som under årmiljonerna har synkroniserats av solen. Det gäller när solen går upp - då det blir ljust, solens höjd på himlavalvet och slutligen när det blir mörkt på kvällen.
(Till detta kan läggas de störningar som människans alla utomhusbelysningar skapar. Inte bara vägbelysning utan också 'mysbelysning' på t ex husfasader. Många organismer är nattaktiva för att hitta föda. T ex fladdermöss som fångar insekter, vilka bara flyger när det är mörkt.) 

Detta har en direkt inverkan på t ex lantbruket, vad gäller djurhållning men också t ex när skörd av grödor kan ske, vilket styrs av bland annat luftfuktigheten, som varierar under dygnet.

Sedan tillkommer konsekvenserna av själva tidsomställningen två gånger per år. Då påverkas vår inre klocka, vilket de flesta av oss inte lägger märke till. Men det finns många människor som får besvärliga symtom vilket påverkar dygnsrytmen och därmed hälsan negativt.

Alla som flugit över flera tidszoner vet att man drabbas av ’jetlag’, vilket orsakas av att kroppens dygnsrytm inte är synkroniserad med det verkliga dygnet där man befinner sig. Det beror på att kroppen inte kan ställa om dygnsrytmen omedelbart, utan omställningen sker inom några dagar.

Några länkar som belyser ämnet:https://www.forskning.se/2021/10/26/vintertid-ar-bast-for-kroppen/

https://svenska.yle.fi/a/7-808541

Om hur frågan om sommartid har behandlats i Sveriges riksdag under 1900-talet:https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/med-forslag-till-riktlinjer-for-inforande-av_G203200/html?fbclid=IwAR1ODiHev1oV4XnjjgNk1W23-BLZ09pq2ySdCcmLSsru0J_oHxRZ5DDvlV4

Oavsett hur det blir så kommer jag inte att få uppleva den ’nya tiden’, men jag är övertygad om att kunskap och förnuft kommer att segra till mänsklighetens fromma – ja för livet på jorden.

Jag hoppas på kommentarer!

Sjösa den 25 januari 2022

Göran Forsmark