Påsktur till Örebro-trakten med husbilen. Del 2.

 Del 2: Dagarna 16 - 18 april.
Påskaftonens morgon vaknar vi till strålande sol i Garphyttans nationalpark. Efter frukost går vi en kort vandring på Lövstigen.

Vi möts av denna information: Klicka för att förstora!

Inte ens naturreservaten får vara ifred för de små barkborrarna!

När barken har ramlat bort från de angripna granarna ser man tydligt barkborrarna gångar i kambiet mellan ved och bark. Det är där näringstransporten sker i trädet. 

Barkborrens livscykel. Läs nerifrån och upp. Förstora bilden!

Någon omtänksam person har hängt ut muggar om man skulle vilja dricka av källans vatten. Nu dock uttorkad.

Återkomna till husbilen kör vi mot Örebro och parkerar vid naturreservatet Oset och Ryingeviken, där vi börjar med en fika vid Naturens Hus.

Sedan gör vi en promenad ut i reservatet. Klicka i blå texten för mer info!

Ett av de många utflödena från Örebro till Hjälmaren i fjärran.

Innersta delen av Hjälmaren är Hemfjärden.

Här kan man låna böcker.

Karta över naturreservatet.

Vid Rävgångsstugan samlas både människor och fåglar. 

Det är skrattmåsar och de hörs!

Vid ett av fågeltornen.

Marita fortsätter till Venastugan, medan jag återvänder till Naturens Hus.

Allt har ännu inte röjts bort efter snöovädret.

Vid Venastugan

Den här stigen var avstängd.

Längst ut ligger ett gömsle där fågelskådarna kommer fåglarna riktigt nära.

Det här är mitt spår när jag var tillbaka efter 2½ timme.

Vi stannar över natten på parkeringen vid Naturens Hus.

Även på Påskdagen vaknar vi till sol och blå himmel. Vi plockar ned cyklarna från husbilen för att cykla in till Örebro på 'Lilla Å-promenaden' utmed Svartån. Där finns moderna konstverk att njuta av och förundras över.

Marita utan pusspartner.

Även detta är ett konstverk, som Marita intagit!

Ett av de roligaste konstverken!

På en holme i Svartån ligger Örebro slott, som ursprungligen var en försvarsborg från kung Magnus Erikssons 1300-tal. Vi avstod från en guidning i slottet - jag trodde inte jag skulle orka med alla trapporna. 

På Lill-Annas slottscafé åt jag en god räksmörgås. Marita väntar på sin sallad.

Vi fortsatte cykelturen till Wadköping, som är ett friluftsmuséum mitt i stan. Där finns mycket intressant att titta på. 

Vi började med en avdelning om Cajsa Warg, som jag hade mycket liten kunskap om.

Kryddorgel: Man ska kunna känna igen lukten av kryddan, som man andas in genom en slang. Jag tyckte det var svårt.

Ett välutrustat rikemanskök.
Sockerlådan med specialkniv och toppsocker känner jag till.

Där finns också ett fungerande träsvarveri. Där kände jag mig verkligen hemma eftersom min pappa under många år drev 'P. Forsmarks svarveri- och skaftfabrik' fram till 1960 i Bodafors.

Jag blev så engagerad att jag glömde fotografera!

Jag köpte två snurror och en väderpinne.

Snurran ovan startar man på vanligt sätt, strax vänder den upp och snurrar på pinnen. Det var faktiskt lite svårt att hinna starta snurran och sedan börja filma!
Min pappa svarvade snurror av nedanstående modell.

Får ser vad som händer med väderpinnen när det blir fuktigt i luften!

På Annandagen lämnade vi Örebro och åkte till Kolbäck för att göra en cykeltur i Kyrkbyåsens naturreservat. Förstora!

För att komma upp på åsen var det en brant backe. Sedan cyklade vi norrut på åskrönet till Kyrkbyn, där vi konstaterade att morfars patricierhus står kvar. Jag undrar om det ska rivas.

På hemvägen stannade vi till hos goda vänner i Strängnäs och kom sedan hem klockan 7.

Resan med husbilen blev knappt 50 mil. Dessutom vandrade vi och cyklade så det blev en aktiv semester med som vanligt med fint väder.

Påsktur till Örebro-trakten med husbilen. Del 1.

Efter sista turen med husbilen i höstas har den stått på en bilverkstad för reparation av ett fönster, som jag skadade mot garagetaket, när jag körde upp bilen på tomten. När den stod på bilverkstaden gjordes ett inbrott i bilen. Bland annat krossades rutan på förarsidan och några inventarier stals t ex navigatorn med skärmen för backkameran. I slutet av mars meddelade bilverkstaden att de ej klarade reparationen av husbilen, så vi fick byta verkstad, som relativt snabbt fixade 'inbrottsdörren'. Navigatorn får vi klara oss utan ett tag. Fönsterrutan tejpades igen så att vi kan använda bilen tills ny ruta levereras. 
Sedan vi kört hem husbilen och utrustat den för en påsktur visade det sig att vattenfiltret frusit sönder under vintern. Efter påsk levereras ett nytt filter. Hoppas inget annat frusit sönder! Vi har med oss c:a 20 liter vatten i plastdunkar för bland annat matlagning.

Del 1: Dagarna 14 - 15 april.

På skärtorsdagen drar vi iväg i regnvädret. Vi stannar vid naturreservatet Kvismaren drygt 1 mil sydost om Örebro. Där har vi varit tidigare och kollat på ormar - både snok och huggorm. Vi stod kvar över natten vid Öby kulle. (Klicka på bilden för att förstora!)På långfredagens morgon sken solen och uppe på Öby kulle är utsikten fin över östra delen av Kvismaren. 

Ur informationsblad: Öby kulle är sedan flera hundra år övervintringsplats för ormar. Att ormarna söker sig hit beror på att kullen har gott om hålor och gångar som aldrig fryser till eller svämmas över. Ormarna övervintrar nere i hålorna, vaknar när vårsolen tittar fram, parar sig och ger sig sedan ut i landskapet. Till hösten återvänder de flesta för att övervintra igen.

Vi såg inte till några ormar, för det var nog ännu för kyligt i luften. Vi har ju vantarna på.
Då åkte vi till naturreservatet Sörön (röda ovalen till höger på kartan). 

Här njöt vi av alla vårblommorna!

Svalört

Vårlök

Den här platsen minns vi väl. I hålet under eken gömde sig lilla Ella (barnbarn) när vi var här för kanske 15 år sedan.

Snöovädret slog till den 8 april med stora trafikproblem på många håll i landet. Mindre känt är att många träd vräktes omkull. Här ligger en stor asp vid sidan av stigen.

Här mötte jag en man på den blockerade stigen. Vi fick båda leta oss fram till stigen igen.

Av denna stora enbuske är bara en 'pinne' kvar.

Vi åkte tillbaka för att leta orm, men tog en fika först.
I solskenet i lä av husbilen var det riktigt skönt!

Nu hade tydligen ormarna kommit upp ur underjorden, 

så vi anslöt till ormspanarna.Ormar är växelvarma, dvs har samma kroppstemperatur som omgivningen.  Efter ett tag i solen får den fart på kroppen.

 

Vi åker till Tysslingens naturreservat väster om Örebro. Vi kom ett par veckor för sent för att beskåda de uppåt 5000 sångsvanarna, som brukar rasta här på väg mot fjällsjöarna i norr.
Nu började vi bli hungriga så vi åkte upp i Kilsbergen till Ånnaboda på c:a 260 meters höjd över havet. Från restaurangen hade vi fin utsikt mot den vintriga naturen.

 Här upp i Kilsbergen föll cirka 40 cm snö, som ännu inte hunnit smälta.

Vi fortsatte till Garphyttans Nationalpark.

Den blev 1909 Sveriges äldsta nationalpark tillsamman med 9 andra. 

Här finns många fina vandrings- och cykelleder.

Marita gick en promenad innan vi klev in i husbilen och satte på värmen.

Det var nästan fullmåne.

Slut del 1.