Alla vägar bär till Rom. Del II

Fortsättning fredagen den 13 december - eftermiddag och kväll.

Den 40 m höga så kallade Trajanuskolonnen är ett antikt segermonument i marmor, invigt 113 e.Kr. för att hedra kejsar Trajanus, som eftervärlden betraktar som romarnas förnämste ledare. Sedan år 1688 står aposteln Petrus staty på toppen.
Citat ur Wikipedia: I kolonnens bas finns en kammare, där kejsaren bisattes efter sin död år 117. En spiraltrappa, upplyst av små gluggar, leder upp till toppen. Runt kolonnskaftet löper en relief i spiral. Den föreställer valda episoder från kejsar Trajanus fälttåg mot dakerna. Detta "bildband" skulle uträtat vara 200 meter långt och har säkerligen varit målat för att vara lättare att se. Trots detta hade det i princip varit omöjligt för en från marken stående betraktare att beskåda de övre relieferna, vilket antyder att det kanske är mer mening att man ska/skulle förbluffas och förundras över konstverket och bedriften i sig snarare än att kunna se varenda bild på kolonnen som en sammanhängande berättelse.


Trajanuskolonnen med Viktor Emanuelmonumentet i bakgrunden

Trajanuskolonnen med aposteln Petrus

Vi gick till Piazza Venezia i Roms geografiska centrum. Där dominerar Viktor Emanuel-monumentet i vit marmor (kallas i folkmun ”bröllopstårtan” eller ”skrivmaskinen”), som byggdes till minne av Italiens enande 1861 och dess förste kung. Här finns den Okände soldatens grav med de två vakterna. Själva kapellet låg inne i byggnaden.

Vi gick runt i byggnaden som innehöll flera muséer som vi skyndade igenom (ork och engagemang räckte inte till).



Viktor Emanuel-monumentet



Turister

Den okände soldatens grav

Nedgång till Den okände soldatens kapell

Vi var nu uppe på Capitolium - den minsta av Roms sju kullar Här ligger Basilikan di Santa Maria in Aracoeli, där vi gick in. Fantastiskt är ordet som gäller här.


Ett av koren i Basilikan di Santa Maria in Aracoeli

Utsmyckning

Göran tänder ett ljus för Carolina

 
Här uppe fanns en restaurang där åt vi en enkel lunch. Utsikten över Rom här ifrån var suverän. Orädda trutar blev matade och mätta!

Baguettelunch med capuccini

Trut på taket

Vi började återtåget med att gå ned för alla trapporna och sedan utmed Forum Romanum, där vi bland annat fotograferade statyn av Julius Caesar (år 100 – 44 f. Kr.). Han var en mycket stor statsman och blev romarrikets förste kejsare. Månaden Juli är uppkallad efter honom. Han införde även den s k julianska kalendern med ett skottår vart 4:e år. Han mördades med 25 knivhugg av en sammansvärjning av senatorer vilka tyckte han hade skaffat sig för mycket makt. Hans förtrogne Marcus Brutus var med, varvid Caesar sa: ”Även du min Brutus!”


Julius  Caesar

Statsmannen

På statyns sockel finns förkortningen S.P.Q.R, som finns med i Roms stadsvapen, men även på t ex brunnslock i gatan. S.P.Q.R. betyder ”Senaten och det romerska folket”.

Under den sista vandringsbiten till hotellet passerade vi Colosseum med sin imponerande storlek. Vi var mycket trötta när vi kom till hotellet för en  dryg timmes vila.

Utvilade - men hungriga - tog vi kl. 18.00 bussen till torget Piazza Navona, där man redan från år 86 e. Kr. körde ”stridsvagnsracing” med förarnas liv som insatser. Idag är torget en mötesplats med torghandel och restauranger och har kvällstid ett sjudande nattliv. Så var det när vi kom dit.
Mitt på torget står de Fyra flodernas fontän (Donau, Rio de la Plata, Ganges och Nilen från de fyra världsdelarna). Den skapades på 1600-talet och består av en klippa som kröns av en egyptisk obelisk.
Vi gick runt och kollade i stånden. Köpte några souvenirer (användabar sådana) samt sökte upp en mysig restaurang där vi åt.
Vid ett stånd köpte vi ”frukostmat” innan vi tog bussen tillbaka till hotellet.
Efter lång dag – semester? – somnade vi ovaggade.

Piazza Navona

De fyra flodernas fontän

Enmansorkester med "vardagsinstrument"

Den här orkestern svängde det om

Fredagsmiddagen var delikat!

 Fortsättning följer!




Rom - dit alla vägar bär. Del I

Vi har besökt Italien tidigare: vandrat i Dolomiterna och i Cinque Terre (i Ligurien) samt besökt Milanotrakten. Rom har länge legat högt på önskelistan bland våra resmål och nu blev det av. Sverker och Eila, som varit i Rom tidigare, skulle vara våra "guider". Vi har rest tidigare tillsammans med dem (Tyskland - Holland samt London) och vet att vi fungerar bra ihop.

Vi flög med Ryanair från Skavsta torsdag kväll den 12 december till flygplatsen Ciampino i Rom. Med flygbuss och taxi (den våldsammaste bilresan vi någonsin gjort) åkte vi till hotell Mercure Roma, som ligger på syn- och gångavstånd från Colosseum. På kvällen åt vi pizza – förstås – på en lokal uteservering nära hotellet. Vi gjorde upp en preliminär plan för hur vi skulle disponera dagarna bl a med hänsyn till hur vi skulle kunna åka kommunalt och bara köpa ett heldagskort med obegränsat antal resor.

Fredag den 13 december
Frukost på hotellet och sedan ut på stan. Rom är enligt sägnen byggd på sju kullar. Detta tänkte vi inte på, men vi märkte av dem för det var mycket upp och ned.
Vi tog bussen – vad mycket folk på bussen! – till Piazza della Rotonda, där templet Pantheon ligger. Pantheon betyder ”för alla gudar”. Denna antika byggnad, som uppfördes av kejsar Hadrianus på 100-talet e. Kr, är en av de få byggnader som har varit i bruk hela tiden sedan dess. Var från början ett tempel för de romerska gudarna, men blev på 600-talet en katolsk kyrka med namnet Santa Maria ad Martyres. Kupolen är världens största utförd i murverk (dvs större än både S:t Peterskyrkans och S:t Paul´s i London). Det finns en cirkulär öppning (43 m upp och 9 m i diameter) i kupolens tak där dagsljuset kommer in och även regnvatten, men golvet är svagt lutande mot ytterkanterna så vattnet kan rinna bort. Märkligt att alla de fina väggmålningarna och skulpturerna är så välbevarade. De har säkert restaurerats flera gånger. Ingången till kyrkan domineras av 16 st imponerande korintiska kolonner (12 m höga och väger 60 ton).


Pantheon och fontänen med obelisken i röd marmor

Mellan de korintiska kolonnerna

Kupolen med takhålet i Pantheon



Pantheon med det fantastiska marmorgolvet

Piazza della Rotonda var på 1000-talet ett salutorg för i huvudsak fågelhandlare.
När vi var där pågick en stilla demonstration med plakat som handlade om att italienska Röda Korset hade ont om pengar. Italien tar ju emot så många båtflyktingar som kommer över Medelhavet från Afrika.
Sedan 1711 finns mitt på torget en obelisk i röd marmor (centralt placerad i en fontän), vilken är en kopia av den obelisk som faraon Ramses II (1300-talet f. Kr.) konstruerade för Ra-templet i Heliopolis i Egypten.

Vi fortsatte rundvandringen med siktet inställt på Fontana di Trevi.
Vid torget Piazza Sant'Ignazio stannade och gick in i kyrkan Sant'Ignazio di Loyola från 1600-talet. Den var stor och rikt utsmyckad på traditionellt katolskt sätt, nu dessutom med juldekorationer.


Kyrkan Sant'Ignazio di Loyola

I kyrkan Sant'Ignazio di Loyola

En av många juldekorationer i kyrkan Sant'Ignazio di Loyola

Sedan passerade vi Piazza Colonna där vi mitt på torget beundrade Marcus Aurelius-kolonnen som är en imitation av den s. k.Trajanuskolonnen.

Den 39 m höga kolonnen var ett gravmonument från år 180 e. Kr. över den romerske kejsaren Marcus Aurelius. I spiral runt kolonnen finns en relief som skildrar hans strider mot folken norr om Donau, som då hotade det romerska imperiet.
Toppen pryds av aposteln Paulus staty.



 Marcus Aurelius-kolonnen med aposteln Paulus på toppen

Vi gick förbi templet Tempio Adriano med alla kolonnerna – flera skadade.
De rostade kastanjerna smakade gott!



Kolonnerna vid templet Adriano



De rostade kastanjerna smakade gott som mellanmål

 Äntligen kom vi fram till Fontana di Trevi, som byggdes färdigt på 1700-talet. Där var det mycket folk. Alla ska fotograferas vid fontänen – vi också! Akvadukten Aqua Virgo (”det jungfrueliga vattnet”) från år 19 f. Kr. levererar vattnet.
Den svenska skådespelerskan Anita Ekberg gjorde fontänen känd genom att i filmen Det ljuva livet (La Dolce Vita av regissören Federico Fellini från 1960) nattetid bada i fontänen, vilket numera är förbjudet. Vi kastade inte heller någon slant i fontänen.


Göran och Marita vid fontänen Fontana di Trevi



Lättparkerad bill

Vi vände tillbaka mot Roms antika delar i centrum, men det tog sin tid – vi passerade hela tiden intressanta platser.


Pinocchio och Göran

 

Sagan om Pinocchio:
Geppetto är en fattig dockmakare. Han finner en dag ett stycke pinjeträ som han skapar en docka i. Som i ett mirakel visar sig dockan börja leva. Dockan - Geppetto döper den till Pinocchio eftersom den är gjord av pinje - får som hjälp att bli en snäll docka ett samvete i form av en syrsa. Varje gång dockan ljuger får han näsan förlängd. Till slut visar sig dock Pinocchio snäll, och han får bli en riktig pojke, som han genom hela boken önskat.

  

Fortsättning följer!

Utflykt till Ängslund

Värdfolket Anders och Elisabeth på torpet Ängslund utanför Mjölby var utomlands när Axel tog mig med på en vinterutflykt dit. Vi skulle mysa i badtunnan under vinterns stjärnhimmel - hade vi tänkt. Det var dock för kallt - minus 13 grader - för att fylla på vatten med slangen. Det var för kallt för oss också! Vi väntar till det blir skönare väder.
Axel skottade snö och matade småfåglarna och jag gick en fotosafari i skogen. Fåglarna var orädda eller också mycket hungriga - för jag kom nära dem.
Vi åt gott, pratade, badade bastu, läste, löste korsord och kollade på TV. Med andra ord:  vi mådde jättebra!

Hustomten Axel

Badgästen "in spe" Göran

Orädd blåmes

Hungrig nötväcka

Issmycke

Lyxmiddag i köket

Avloppsledningsarbete på Glimmervägen

Så har vi då fått en rondell på Glimmervägen – till och med en rondellko!

I april 2013 avverkades alar i kärret bakom våra postlådor för där skulle pumphuset byggas, som ingår i Nyköpings stora avloppsprojekt, som ska leda avloppsvatten (dagvatten och dricksvatten mm) i en 17 km lång ledning mellan Vålarö/Svärdsklova och Sjösa för vidare befordran till Nyköping. Det ska bli klart 2017 och beräknas kosta 37 miljoner kronor. Eftersom kostnaden för projektet överstiger normalkostnaden med mer än 50 % tillämpas en förhöjd anslutningsavgift – så kallad särtaxa. För oss innebär det c:a 150 000 kr. När vi sedan blir anslutna – under våren 2014 – får vi betala en fast årsavgift på 2 337 kr plus en rörlig avgift på 26,08 kr per kubikmeter för vatten och avlopp, precis som alla andra villaägare. För närvarande betalar vi under 1 000 kr per år för en slamtömning av 3-kammarbrunnen. Vi har eget mycket fint dricksvatten från djupborrad bergbrunn samt pump och hydrofor vilka vi själva ansvarar för, så vi ansluter ej till det kommunala (klorerade) vattnet.
Vi måste själva gräva från tomtgränsen och ansluta till vårt avlopp.

Arbetet är mycket besvärligt eftersom vägen är byggd på lera som måste grävas bort till c:a 5 m djup och ersättas med stenkross och grus. (Vägen var ju från början - 1940-tal - bara till för några sommarstugor.)
Före jul ”punkterades” grannens grävda brunn, så att vattnet i stället rann ned i det uppgrävda hålet i vägen där det fick pumpas bort. Grannen fick i stället sitt vatten i 50 liters vattenflaskor uppställda vid husväggen. Vid ett par tillfällen hade locket frusit fast!

I samma veva kommer kärret i skogen ovanför oss att dräneras, vilket är bra. Vid tre tillfällen under de senaste åren har vägen i stort sett spolats bort efter häftiga skyfall, vilket kostat stora pengar för vår vägförening, med fördubblad vägavgift för medlemmarna som följd.

Nyårsfirande

Marita och jag har inga speciella nyårstraditioner. När sonen Jonas frågade om vi ville följa med och vandra och paddla samt bo i enkel stuga över nyår så tackade vi ja. Vi åkte till Skottvångs gruva mellan Gnesta och Mariefred i området som kallas Mälarmården. Vi skulle bo i en skogsarbetarbarack med 10 bäddar. Eftersom Mårten också gillar friluftsliv så följde han med.

Solen började titta fram när vi på nyårsaften började gå den så kallade Fornborgsrundan som är en del av Sörmlandsleden.
Vi såg så kallad snöis på en gren på marken. Snöis bildas på barkfria grenar när fukt tränger ut ur träet och fryser när temperaturen under natten sjunker under 0 grader.
Vi passerade många trevliga ställen och i en solig glänta åt vi matsäcken. Här såg och hörde vi både kungsfågel (som ej flyttat) och stjärtmesar, med sina vita huvuden och långa stjärtfjädrar.
Jag och barnen blev trötta så tillsammans med Jonas fullbordade vi rundan medan Marita, Mårten och Andrea fortsatte på slingan Stenhuggarmon (9 km).
Tillbaka vid Skottvång kollade vi på alla intressanta grejor vid gruvan.

Konst på berg

Mattlummer

Eliot i säven
 

Snöis

Eliot vid hällristning. Nygjord?

Kaffet är serverat

Kanonbild

När det började bli mörkt installerade vi oss i stugan. Jonas tände i spisen och jag värmde gulaschgrytan på den. Med ytterkläderna på åt vi middag samt njöt av Pannakotta och varm glögg.

Nyårsmiddag

Vi satte fart på den vedeldade bastun och där tinande vi upp oss innan vi kröp ned i sovsäckarna. När 12-slaget firades av gästerna på restaurangen vid gruvan så sov vi.

På nyårsdagens morgon tände Jonas i spisen så det blev lite varmt i stugan



Jonas kokar frukostgröten

Nyårsdagen bjöd på mulet och lite blåsigt väder när vi sjösatte kajaker och kanadensare vid Krampan i Mellan-Marviken och paddlade norrut.

När vi skulle paddla runt några små öar så fastnade vi i den halvcentimeter tjocka isen som dock tog oss igenom genom att knäcka isen med paddlarna.



Isbrytning

Andra tider på året gäller fågelskydd vid Marvikarna. Nu gladdes vi åt de drygt 10 korparnas luftakrobatik och kungsörnen som svävade över oss.



Bäverhydda

Vi fortsatte paddlingen, men när sjön smalnade av var det is överallt, så vi tog rast vid en eldstad på östra stranden. Lunch samt grillning av korv och marshmallows. Under rasten hade Jonas brutit en isränna så vi kunde fortsätta någon km till, men där tog det stopp - isen var alldeles för tjock - så vi paddlade tillbaka till bilarna. Klockan var nu 2 och det skulle snart bli mörkt.

Isruta

Vi var överens om att det var ett lyckat och härligt nyårsfirande - fast på annorlunda sätt.

På återseende och ett
GOTT NYTT ÅR önskar jag mina läsare!