Marita och jag turistar på Kullaberg 21 - 23 juli, tisdag

Tisdag den 23 juli.
Eftersom det regnat under natten så vågar vi (Marita) inte vandra den blåa leden idag. Men det finns ju annat att titta på innan vi åker hem. 
Vi söker upp en domarring och Kullamannens grav.

 Först kommer vi till domarringen. 
När Carl von Linné var här på sin skånska resa 1749 besökte han Kullen. Om domarringen skrev han så här: "Domhög var på Himmelstorpa berg ibland Kullaberg vilken består av en hop stenar, ställde i ring och en mitt uti". 
Domarringen var en vanlig gravtyp under järnåldern. Förr trodde man att domarringen hade med rättsskipning att göra.

Kullamannen är en legendarisk person som sägs ha levt på Kullaberg.  

Många stigar och vandringsleder genomkorsar Kullaberg.

 Mölle i regndis.

Himmelstorps Hembygdsgård var tyvärr stängd.

Jag åker till Arild och Marita vandrar dit.

 Arilds småbåtshamn.

Mysig gata i det gamla fiskeläget.

 Vi träffas vid Arilds kapell, som är Skånes enda medeltida fiskelägeskapell.

Fattigbössan är ordentligt fastlåst.

 Ett vackert votivskepp hänger i taket. 

Votiv kommer från det latinska ordet 'votum', som betyder "lovat åt Gud".

Dags att styra hemåt. 

När vi passerar skylten "Skäret", så måste jag bara åka dit.

Sedan 1938 har det serverats kaffe och kakor i den lilla stugan på Skäret. Historien om de sju systrarna som startade kaffestuga blev snart känd i hela riket. Redan 1945 vid en solförmörkelse dök kronprins Gustav Adolf upp, ja det var han som blev Gustav den VI Adolf.

Sommaren 1947 - när jag var 11 år - var jag sommarbarn hos en fiskarfamilj i Borstahusen utanför Landskrona. Jag var klen och behövde luftombyte. Min moster Maja, som var socialarbetare i Landskrona, ordnade inackorderingen. 

Kriget var nyss slut, men stora rullar med taggtråd låg fortfarande kvar vid badstranden. På landsvägen strax intill testkörde Landsverk stridsvagnar så det både dånade och dammade.

En dag fick jag följa med moster Maja och morbror John i deras bil till 'Flickorna Lundgren på Skäret'. Jag bjöds på saft och bulle utanför den lilla stugan med halmtak. Fina damer med vackra förkläden serverade.

Anläggningen har under årens lopp blivit en välrenommerad restaurang. Den drivs idag framgångsrikt av Mats och Ann-Lie Fejne. Mats berättade att hans mor, som serverade mig då, nu var en pigg 95-åring.

Vi åt en mycket delikat lunch i den vackra trädgården. 
Detta var nostalgi!

Den ursprungliga stugan.

 Några av flickorna Lundgren.

 Vid Brahehus blir det fikastopp, medan solen går ned över Vättern.

Först vid midnatt kommer vi hem.

Naturligtvis är vi mycket nöjda med denna semestertripp till Halland och Skåne.