Tisdagen den 12 november fortsatte vi resan söderut med bussen.
Vi åkte genom den välmående staden Nuwara Eliya (nästan 30 000 invånare), kallad Lilla England. Den byggdes upp av de teodlande engelsmännen och var från mitten av 1800-talet deras viktigaste fristad. Det tempererade höglandsklimatet lockade hit dem. Många fina villor och hotell ligger på sluttningar på 1900 m höjd.
Pidurutalagala är Sri Lanka högsta berg - 2524 m. Där finns landets viktigaste anordningar med master och antenner för bl a satellitkommunikation.
Fina parker
Golfklubben grundades 1889
Vi såg lösa hästar på gatorna!
De var på väg till Sri Lankas enda hästkapplöpningsbana som stod klar år 1900.
När vi lämnade Nuwara Eliya passerade vi sjön Gregory Lake, anlagd 1873 (Sir Wiliiam Gregory) för rekreation. Den används idag för alla slags vattensporter - även som 'flygplats' för sjöflygplan.
Först fick vi syn på en elefanthona med sin lilla unge.
Bara 7% av Sri Lanka-elefanterna har betar.
Den kan bli 3,5 m hög och väga upp till 5500 kg. Den blir mellan 60 och 75 år gammal. Vilken visdom har den inte hunnit samla på sig!
Den har minskat kraftigt i antal de senaste åren och är numera rödlistad!
Vi har nu kommit ned från bergen och är bara c:a 100 över havet. Både landskap och klimat är annorlunda. Inom nationalparken finns en stor konstgjord sjö: Udawalawe-reservoaren
Vi såg en hel del fåglar. De flesta var svåra att upptäcka. Denna missade vi dock inte. Den är en påfågelhanne som spärrar upp alla sina vackra stjärtpennor för att imponera på honorna i buskaget. Här sedd bakifrån.
Denne påfågelhanne är uppflugen på en gren för att ha koll på läget.
Så här såg vägen ut ibland.
Sri Lanka har ett monsunklimat med en regntid från maj till oktober och en torrtid från oktober till maj.
Bufflar - är de lika farliga som de afrikanska bufflarna?
En biätare
Denna blomma heter eldkrona - Lantana camara.
Enligt en informationstavla är den en invasiv art, som ska utrotas därför att den sprider sig och tränger ut ursprungliga arter, som utgör föda för parkens djur.
Dags att åka till Hotel Grand Udawalawe. Vi var mycket nöjda med denna safari!
Det blev ännu en lång fin dag med många intryck att smälta.
Fortsättning följer!
Pidurutalagala är Sri Lanka högsta berg - 2524 m. Där finns landets viktigaste anordningar med master och antenner för bl a satellitkommunikation.
Med bussturen genom staden såg vi flera exempel på engelsmännens ansträngningar att känna sig hemma både vad gäller arkitektur och sportanläggningar.
Postkontoret med den typiska röda brevlådan.
En paus med besök i ett hinduiskt tempel gjordes under vägen.
13% av lankeserna är hinduer.
Viji sätter ett kastmärke i pannan.
Inne i templet pågick flera aktiviteter.
En hungrig Ceylon-makak.
Ivern och hungern (?) är det inget fel på!
Vi fortsatte resan.
Nästa dag skulle vi besöka en skola och vi hade samlat in pengar, vilka Jan-Olof och Viji köpt skolmaterial för. I bussen passade vi på att fördela grejorna i 100 plastpåsar.
Dimman var tät uppe i bergen.
Vid detta vattenfall stannade bussen och vi kunde sträcka på benen.
Diyalama Falls har en fallhöjd på 191 m ovanför vägbanan.
Husmor i lilla stugan har tydligen tvättat i forsen och sedan lagt kläderna på tork.
Så kom vi då fram till tisdagens sista aktivitet: safarin i Udawalawe Nationalpark som skapades 1972. Tidigare hade det bott bönder i området, men de hade flyttats utanför den blivande parken.
Vi är på 100 meters höjd bara 4 mil från Sri Lankas sydkust.
Den är framförallt elefanternas park. (Kolla på skylten!)
Srilankesiska elefanten är en av tre underarter till den asiatiska elefanten och är ursprunglig på Sri Lanka. Carl von Linné beskrev den 1758! Har han varit där?
Vi startade vid parkentrén i röda ringen. Vi kom inte så långt under 80 minuter, men vi hann ändå få se många djur.
Den kan bli 3,5 m hög och väga upp till 5500 kg. Den blir mellan 60 och 75 år gammal. Vilken visdom har den inte hunnit samla på sig!
Den har minskat kraftigt i antal de senaste åren och är numera rödlistad!
Vi fick syn på en schakal (stavas även sjakal). Det är en schabrakschakal.
Så här såg vägen ut ibland.
Sri Lanka har ett monsunklimat med en regntid från maj till oktober och en torrtid från oktober till maj.
Bufflar - är de lika farliga som de afrikanska bufflarna?
En slags gecko-ödla?
Vid stranden av den stora vattenreservoaren.
Enligt en informationstavla är den en invasiv art, som ska utrotas därför att den sprider sig och tränger ut ursprungliga arter, som utgör föda för parkens djur.
Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar