Min dotter Carolina

I dag är det 6 år sedan Carolina drog sitt sista andetag.

Maken Jesper hade redan tidigt i morse skrivit på familjens chatt om sin stora sorg och saknad efter sin livskamrat under 13 år. 

Jag skrev bland annat: Den 2 december 2013 var en måndag - precis som idag. Vi är många som delar sorgen efter Carolina och minnena av en underbar dotter, syster, hustru och mamma.

Den morgonen väcktes jag av Marita som kom hem från jobbet för att berätta för mig. Vi hade sent på söndagskvällen kommit hem från Växjö efter fyra dagar vid hennes sjukbädd. Jag hade i min okunskap länge trott - och hoppats - att den starka Carolina skulle vinna kampen mot den elaka cancern.

Bland det sista Carolina sa till mig var: Sköt om dig - Pappa - du är viktig!

Vi var i Australien i början av mars 2013 då jag blev varse att Carolina börjat skriva en blogg om sig och sin sjukdom. Tack vare bloggen "Mina tankar, min kropp och jag" med adressen  
carolinafina.blogspot.se kunde vi 'vara med henne' trots det långa avståndet.

Av Carolinas blogg blev jag inspirerad att skapa denna min egen blogg. Det har under de 6 åren blivit ett stort antal inlägg om allt möjligt. Drivkrafterna att skriva  är många. Bland andra: nöjet att dela med mig om det jag upplevt och nyfikenheten på bakgrund och orsak till  det jag skriver om (googla).
När jag skriver reseinläggen, vilka är både många och långa med mycket text och bilder, så 'reser och upplever jag igen'.

Om jag kunnat glädja någon med min blogg, så är jag glad för det.