Sri Lanka - kontrasternas land: Del 11 Eftertexter och kompletteringar

Jag försöker här att så korrekt som möjligt förkorta och sammanfatta viktiga händelser på Sri Lanka som komplettering till de tidigare inläggen.

På 1400-talet kunde man gå mellan Indien och Ceylon på den plats, som sedan 800-talet kallas Adams bro. Enligt en sägen skulle Adam ha passerat här när han av Gud tvingades lämna Eden sedan han lurats av Eva att äta äpplet från Kunskapens träd (1:a Moseboken). Vattendjupet överstiger sällan 1 m, vilket innebär att bara mindre båtar kan passera.
Den här vägen har naturligtvis människor kunnat vandra från Indien för att bosätta sig på Sri Lanka.

Idag finns c:a 3,5 miljoner tamiler på i huvudsak nordöstra Sri Lanka. De tidigaste kom till ön för c:a 2000 år sedan och senare de som förflyttades för att arbeta på teplantagerna.
På 1970-talet hade tamilerna fått nog av singalesernas mångåriga diskriminering. De ville då bilda en självständig stat. 
År 1983 bröt ett fullskaligt inbördeskrig ut mellan lankesiska regeringen och tamilska separatister, som kallade sig de tamilska tigrarna (LTTE). 

(Här har jag utelämnat massvis med intressanta uppgifter om kriget, som satt djupa spår och som lankeserna lever med idag.)

Den 18 maj 2009 tog kriget slut. Det kan ha kostat 130 000 människor livet. Strax norr om Mullaittvu stod den sista oförsonliga striden. Regeringssidan sköt in artillerigranater på de desperata tamilska tigrarna, vilka tillsammans med de 230 000 invånarna tvingats stanna kvar som mänskliga sköldar.

Slutstriden  kan uppfattas som en cynisk massaker där ändamålet fick helga medlen. Och där båda sidor struntade i att civilbefolkningen fanns mitt emellan. Fördömande är på sin plats, men också försök till förklaringar.

För med allt i beaktande är det en oerhört svår och komplicerad moralisk ekvationen att lösa. Hur många oskyldiga hade kunnat räddas om LTTE kapitulerat under slutstriden och insett det meningslösa i att fortsätta? Hur många civila hade inte kunnat räddas undan dödligt granatsplitter om FN-observatörer funnits på plats som en återhållande faktor?

Å andra sidan – hade kriget tagit slut då?  För vapenvilorna och förhandlingarna har varit många under årens lopp med mängder av internationella medlingsförsök, inte minst norska. Men stridigheterna har ständigt blossat upp igen efter påstådda löftesbrott, omgrupperingar och förhalningsvinster.

I en efteranalys verkar det faktiskt som att regeringen i Colombo var villig att stå ut med alla de internationella fördömanden man visste skulle komma efter artilleribeskjutningarna. Anklagelser om övergrepp avfärdades närmast automatiskt som färgade och partiska. Men internt tycktes man mena att det var priset man fick betala för att en gång för alla, fullständigt och slutgiltigt, ha utplånat LTTE.
(Huvuddelen - något förkortad - har jag hämtat från Jan-Olofs artikel Inifrån Tigerland den 4 dec 2012.)
Idag har situationen stabiliserats och turisterna har börjat komma tillbaka. Landets viktigaste inkomster kommer från lankeser, som jobbar utomlands, te och turism.
Turismen fick sig dock en törn, då 8 bomber dödade 253 personer i påskas. Kanske var det självmordsbombare från Islamiska staten som gjorde det. Turismen, som är så viktig för landet, dröjde emellertid inte med att komma  tillbaka ganska snart.

Det var presidentval lördagen den 16 november. Valet stod mellan i huvudsak två kandidater: 

Sajith Premadasa (röda fanor, svan):
Hans son är bostadsminister i den sittande regeringen och har som en sådan gjort sig omåttligt populär när han satsar på hus och bostäder för de fattiga på landsbygden. Han går till val på ett närmast socialliberalt program. Trygghet får man inte genom en stark polismakt utan genom att alla medborgare känner sig delaktiga i landets utveckling.

Gotabaya Rajapaksa, kallad ”Gota”, (gröna fanor, lotusblomma):
Han var försvarsminister under senare delen av inbördeskriget och lillebror till den då sittande presidenten. . 

”Gota” görs indirekt ansvarig för många övergrepp som regeringssidan gjorde sig skyldig till i krigets slutskede 2009 mot oskyldiga civila som hamnade i kläm på slagfälten. (se ovan) Han görs också ansvarig för många människors försvinnanden inklusive kritiska journalister. ”Gota” är egentligen ingen karismatisk politiker utan snarare en teknokrat, som har stöd av näringsliv och försvarsmakt.
Under valkampanjen lovade han hårda tag mot religiös extremism och att befolkningen skulle kunna känna sig säkrare under hans ledning.
Väldigt många poliser var inkallade för att trygga säkerhet både före och under valet. Den enda incidenten, som vi hörde talas om, var en busskonvoj med muslimer på väg att rösta som blev beskjutna i den norra regionen. Ingen blev allvarligt skadad.
(Valda delar ut Jan-Olos artikel 'Sri Lanka – landet som alltid reser sig' den 15 november 2010.)

Rajapaksa vann valet med 52%. Valdeltagandet var hela 80%. Jag tror att det var buddhisterna som gillade hans program.

SLUT