Öland andra veckan i maj - del 1

Dags för Öland i vårens 'Sköna maj'. Förra gången var 2010, då med bil och cyklar samt boende på vandrarhem. Nu har vi husbilen och är fria att åka dit 'näsan pekar'. Jag hade kollat att det fanns ställplatser - turistsäsongen hade ju inte börjat.

Det är lördagen den 7 maj. Från Ölandsbron breder Öland - Sveriges minsta landskap - ut sig som ett smalt band vid horisonten i öster. 
Vi tänkte börja med att cykla Stora Alvarleden, som startar vid Karlevi, där det finns en ställplats vid Karlevi-stenen. Den är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr. Den är troligen rest i slutet av 900-talet, efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son.

Vi avslutar dagen med en promenad vid Kalmarsund strax intill.
Solen skiner när vi startar cyklingen på Stora Alvarleden söndag morgon.

Från parkeringen vid Karlevi är det 13 km till Frösslunda.

Leden går i början igenom Södra Karlevi naturreservat.

Alvaret är platt så långt ögat når.

Stora Alvaret är med sina 26 000 hektar är världens största alvar. (Alv är jordarten närmast under matjorden, som ju saknas på större delen av alvaret.)  Under tusentals år har Stora alvaret fungerat som byarnas gemensamma betesmark och vedförråd. På alvaret finns rikligt med förhistoriska gravar, fornborgar och husgrunder. Under järnålder liksom under 1800-talet var alvaret hårt utnyttjat. Idag är Stora Alvaret en del av världsarvet Södra Ölands odlingslandskap.

I alven växer många vackra blommor, som är anpassade till den mycket speciella miljön. Beroende på årstid är det blött eller torrt och blåsigt, men alltid med den ytliga kalkstenen, som de flesta växterna inte gillar. 

Sankt Pers nycklar är antagligen den vanligaste svenska orkidén. Den är oftast rosaviolett. Sankt Pers nycklar är en av de orkidéer som blommar tidigast. Den växer på torr kalkrik mark, i ängar, skogsbryn och lundar. Som alla andra orkidéer är den fridlyst i hela Sverige.

Adam och Eva är också en orkidé, som blommar tidigt. 

Både den röda och den gula heter Adam och Eva.

Denna ljust blålila blomma är skatnäva. Dess skruvliknande frukt borrar ned sig i marken. Klicka på den blå länken för mera info!

Denna stensättning är en grav från bronsålder/järnålder. Enligt Riksantikvarieämbetets fornsök är stensättningen rund med diametern 10 m och 0,5 m hög. Kantkedjan är av två skiftlagda kalkstenshällar. Vid norra kanten står en kalkstenshäll 1,75 m hög. Den ligger på en höjd med fin utsikt över alvaret omkring. Enligt Ragnar Sjöström i Vickleby sockenbok (1956) är detta en av tre kullar på Karlevi alvar som en gång varit gamla kultplatser.               Det finns inga backar, men kalkstenen är ofta svårcyklad.                                  Vi kommer fram till några källar-ruiner.

Öland gör verkligen skäl för namnet Solens och vindarnas ö. Här i den nedrasade källaren är vi hyfsat skyddade från den kalla vinden för att kunna ta fikarast.  

Smultronen har redan börjat blomma!

Vi fortsätter cyklingen förbi Frösslunda och sedan på Ölandsleden över alvaret till Resmo. Jag gissar att man redan satt potatisen här.

Sista biten cyklar vi på Mörbylångaleden till Karlevi-stenen.
Utmed stigen växer gulsippor med oftast två blommor på varje stjälk.

Marita cyklar på Mörbylångaleden (Kör helskärmsläge!)

Göran cyklar.

På vägen till en ställplats för natten stannar vi till för att besöka Nunnedalen som ligger på landborgens västsluttning. 

Vandringsleden är belägen dels på, dels nedanför landborgskanten och har ömsom lövskog och mäktig blomsterprakt och ömsom vidsträckta utsikter. Den övre kallas Landborgsleden, den nedre Paradisstigen. 

Vid det så kallade Grottbranten går jag försiktigt ned en bit från Landborgsleden mot Paradisleden.
Jag filmar Marita:

Nu är det min tur!

Nu är jag nere på Paradisstigen

Här blommar stor nunneört.

Detta är vit nunneört. Vi är ju i Nunnedalen!

Stigen upp till Lilla Skuret är omgiven av marktäckande murgröneblad.

På en hasselstam klättrar en murgröna med sina häftrötter.

Murgrönan har tvågestaltade (dimorfa) blad. De breda, handflikiga och handnerviga bladen på de klättrande grenarna byts på blomskotten mot blad med hela, äggrunt lansettlika och fjädernerviga skivor (se nedan).

Murgrönans blomning infaller på hösten. Fruktbildningen sker alltså på vintern och frukterna mognar först fram på våren. 

Här har enen 'invaderats' av murgrönan.

Solnedgång över Kalmarsund.

Dagens cykling blev 38 km. Det finns mer är 50% kvar i cykelns batteri.

Fortsättning följer.