Utflykt till Tiveden och Västergötland

Efter Påsk monterade Mattias ett nytt vattenfilter i husbilen. När vi släppte på vattnet läckte det vid några kopplingar, som Mattias fixade. På torsdagsmorgonen den 28 april trodde vi att allt var OK, men under natten hade det varit minus-grader och då öppnades frostsäkringen, så att dricksvattnet rann ut. Än en gång hjälpte oss Mattias och Marita kunde fylla vattentanken på nytt. Vi packade bilen med all utrustning - cyklar, kläder, mat mm varefter vi rattade via Norrköping, Motala och Askersund till Tivedens västra entré Ösjönäs mellan sjöarna Stora och Lilla Trehörningen.  Där vandrade vi den 2 km långa Mellannäsrundan.

Ledmarkeringarna är tydliga och 'omringar' stammen utan att skada trädet.

Marita börjar vandra till Vitsand väster om Stora Trehörningen.

Jag kör husbilen för att träffa Marita vid Vitsand.

Vitsand är en stor populär badplats på somrarna. 

Vi kör någon kilometer för att komma utanför nationalparken och parkerar för natten vid en liten skogsbilväg.

Nästa dag ska Marita fortsätta vandringen utmed Store Trehörningen till nationalparkens huvudentré, där jag ska möta upp.

Det gick inte så bra. Jag fick ett möte mellan två mötesplatser och höll lite för långt ut mot vägkanten, som gav efter så jag åkte ned i diket.
Det var läskigt! Som tur vad välte inte den 3,5 ton tunga husbilen.

Jag fick gå kanske 100 meter för att få mobilkontakt med Falks räddningskår, som efter 30 minuter meddelade att en bärgare var på väg från Norrköping. Det skulle ta c:a 1½ timme.

En man kom i sin bil för att fiska vid sjön. Sån't händer här - sa han.
Han var här förra veckan och då stod vattnet i diket upp mot vägrenen.

När bärgaren kom måste han vända bilen och då fick han backa kanske 800 meter och sedan backa tillbaka. Det var 19-årige Fredrik som ensam skulle ta upp husbilen. 
Han började med att inspektera platsen och strax hade han en plan för bärgningen.
Han fäste ett block vid en tall 10 meter vid sidan om vägen. Sedan drog han ut bogservajern genom blocket och kröp sedan in under bilen för att fästa kroken under bilen.

Sedan skötte han vajern med fjärrkontrollen samtidigt som han 'rattade' husbilen upp på vägen.

Under tiden hade Marita vandrat den långa vägen hit. 

Vi hade bärgaren framför oss när vi körde genom Stigmanspasset.

Vi fortsatte till Töreboda där vi åt lunch varefter vi parkerade husbilen och gjorde en cykeltur utmed kanalen västerut till Riksberg bortom Hajstorp.

Vid Gastorp finns en rullbro över kanalen. 

Brovaktaren bodde i den lilla gula stugan.

Vid Lövsäng finns en rullbro och så kallade stämportar nedanför bron.

Slussvaktarbostaden Hajtorps Övre är numera Café och vandrarhem, men det var stängt för säsongen.

Efter 5 km kom vi vid 7-tiden fram till slussen Riksberg, där vi vände tillbaka till Töreboda.

Det började bli kyligt så vi hade handskarna på.

Vi stannade till vid ett minnesmärke.

För nästan 200 år sedan var kanalens västgötadel klar.

Tre kungagenerationer senare firades 100-årsminnet.

I år kommer kanalens 200 år att firas med stora arrangemang!

När vi återkommit till Töreboda körde vi till Norrkvarn där vi stannade över natten vid en skogsbilväg.

På Valborgsmässoaftons morgon gjorde vi en cykeltur utmed kanalen österut från Norrkvarn.

Vi stannar till vid detta konstverk.

Vid kanalbanken finns så kallade aln-stenar. 1 aln är 60 cm.

Vid Riksberg var vi igår kväll, så här återvände vi till Norrkvarn.

I Norrkvarn finns ett stort 'lekområde' för barn med kanalen som tema.
Just idag började man fylla på vatten inför säsongen.

Barn kan krypa in i uppfinnarverkstaden.

Genom denna nya kulvert leds en bäck från kanalens södra sida under kanalen. Den har konstruerats och byggts av specialister från Portugal.

Vi lämnade kanalen och åkte till Daniels familj på västgötaslätten. 

Daniel med Bessie i nya uterummet.

I Mariestad blommar magnolian. 

Karolina och dottern Alice spelar klarinett i Mariestads blåsorkester & Drill. 

Här marscherar de genom Mariestad till Alhagen, där Valborg ska firas med musik, tal och majbrasa.

Daniel är 'ordningsman' i slutet av tåget.

Konserten avslutas på traditionellt sätt med orkesterns utmarsch.

Den 1 maj gjorde vi en ovanligt besvärlig cykeltur med Daniel och Bessie. Här var vägen fin.

Men här tog det stopp. Det var andra gången vi fick vända då en usel stig tog slut vid ett djupt dike. Här hittade Daniel en 'väg' genom skogen med sten och ris fram till en vändplan för timmerbilar. Sedan släpade och bar han el-cykeln dit. Och jag som inte hade stavarna med!

När vi kom fram hade Bessie redan börjat dra i kopplet. Jag var imponerad av Daniel som både kunde cykla och manövrera Bessie, som ibland sprang bakom Daniel.

När vi druckit eftermiddagskaffet började vi hemresan efter några aktiva och dramatiska dagar i Västergötland.

Nu är äntligen våren på väg. Den är SÅ välkommen!