Söndagen den 12 november gick Marita efter frukosten en promenad och sedan gällde sol och bad i poolen samt en lätt lunch med toast och skinka. På eftermiddagen fick vi efter önskemål flytta från vårt rum, som låg i skugga, till ett med kvällssol. När inte solskenet var för starkt kunde vi njuta på balkongen.
Måndagen den 13 november deltog vi i en utflykt till Córdoba, vars gamla stadskärna är med på UNESCOs världsarvslista. När bussen parkerat vandrade vi till centrum på den långa bron Puente Romano över Spaniens största flod Guadalquivir
(66 mil).
På bron finns statyn av San Raphael, som är Córdobas skyddshelgon.
Dessutom står han också på toppen av pelaren.
Med vår engelsktalande lokalguide gjorde vi en
timslång rundvandring i katedralmoskén La Mezquita. Byggnaden är stor - 23 000 m2. Till vänster på bilden syns floden och till höger kyrktornet, som tidigare var minareten. (Bild från Google Earth).
La Mezquita var på 900-talet en moské, som på 1200-talet byggdes om till en katolsk katedral. Stora delar av moskén har dock bevarats inuti katedralen. Detta är dagens kyrktorn, som från början var en muslimsk minaret där böneutroparen stod.
När vi kom in på gården var klockan 12 och kyrkklockorna började ringa.
La Mezquita imponerade med de 800 moriska bågarna uppburna av hela1 000 kolonner. Det var en hög ljudnivå, men tack vare den trådlösa tekniken Whispers, kunde vi höra vad vår guide berättade (på engelska).
Det är som en skog av pelare.
Guiden berättade om de höga och vackra kolonnerna som var speciellt utformade för att vara både vackra och hållfasta. Guiden pekar på stenhuggarens signatur på pelaren. Varje pelare är unik.
Detta är en förteckning över alla skulptörer som gjort pelarna.Det är högt i tak.
Här har vi kommit in i den katolska delen.
Efter nästan 2 timmar lämnade vi La Mezquita och gick en promenad genom gamla stan.
Gränderna mellan de vita husen är smala.
Därefter satt det bra med en cappuccino och en croissant på ett fik innan vi på egen hand gick ned till floden Guadalquivir. Den 247 m långa bron Puente Romano byggdes under 1:a århundradet f. Kr. och är därmed en av de äldsta bevarade romerska broarna i Spanien. Den har 16 bågar.
Guadalquivir passerar Sevilla innan den mynnar vid Cádiz i Atlanten. Beroende på tidvattnet kan fartyg inte komma längre upp än till Sevilla.
Strax intill såg vi ett stort vattenhjul.
Det är Molino de la Albolafia (Albolafia Mill) vars historia går tillbaka till 700-talet efter den muslimska erövringen av Iberiska halvön. Den byggdes av Abd al-Rahman II för att höja vattnet från floden till emirernas palats Alcázar de los Reyes Cristianos (nu den medeltida borgen) genom en genialisk akvedukt.
Det är en av de mest betydelsefulla monumenten i staden. Strax intill Plaza de Tiberiades ligger den judiska synagogan. Vid entrén finns statyn av en judisk filosof född i Córdoba 1135 och död i Egypten 1204. Han måste ha gjort något viktigt. Läs om mer om Moses ben Maimon! Det var dags att återvända över bron och gå till bussen.
Efter ett 4 timmar långt och mycket intressant besök i den ikoniska staden Córdoba var vi ganska trötta och längtade tillbaka till hotellet.
På bron finns statyn av San Raphael, som är Córdobas skyddshelgon.
Dessutom står han också på toppen av pelaren.
Med vår engelsktalande lokalguide gjorde vi en
timslång rundvandring i katedralmoskén La Mezquita. Byggnaden är stor - 23 000 m2. Till vänster på bilden syns floden och till höger kyrktornet, som tidigare var minareten. (Bild från Google Earth).
La Mezquita var på 900-talet en moské, som på 1200-talet byggdes om till en katolsk katedral. Stora delar av moskén har dock bevarats inuti katedralen. Detta är dagens kyrktorn, som från början var en muslimsk minaret där böneutroparen stod.
Det är som en skog av pelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar