Resan till Namibia 2018. Del 2: Swakopmund - Halali Camp.

Resan fortsätter norrut och när vi den 1 februari lämnat Swakopmund passerar  vi "Skeleton coast" där många fartyg förlist på grund av sandbankar och oberäkneliga havsströmmar.

Båten Zeila strandade 2008. Nu har skarvarna tagit över och bygger sina bon i masterna.

Uppe på stranden hittar jag brunalgen kelp (en slags tare).

Området mellan vägen och stranden är attraktivt för folk med pengar att bygga flotta villor på.

Men vad finns det att göra? Någon golfbana har vi inte sett. Och Atlantens vatten är kallt.

Vi åker inåt i ökenlandskapet och gör ett stopp, där det boskapsskötande hererofolket säljer sina hantverksprodukter utmed vägen.

Ett 3-spann med åsnor.

Kvinnan bär folkgruppens typiska klädedräkt.

Kerstin får kontakt med ett hererobarn. Foto: Bertil Olin

Nu gäller det att se upp!

När vi fortsätter upptäcker jag resans första elefant,  som försöker undvika det starka solskenet.

Efter 40 mil kommer vi till Kamanjab där vi ska övernatta på Toko Lodge.

Under en kort promenad träffar Marita några grannar utanför Toko Kamanjab Lodge.

Det är ingen katt utan en dvärguv, som gömmer sig i trädet.

Konstig insekt

Nästa dag den 2 februari är målet den stora nationalparken Etosha. Det är 25 mil dit på dåliga grusvägar.

Vår guide Johan sitter i framsätet och berättar i mikrofonen om vad som händer framför oss.

Bara om man står upp kan man se framåt genom takfönstret.

Vi kan dock fotografera genom sidorutan, men ofta med dåligt resultat för bussen skumpar förskräckligt när den kör i över 70 km/tim på tvättbrädesvägar.

Vi gör ett 1½ timmes besök i Otjikandero Himba Orphanage Village  hos himbafolket.
Där finns en skola.

Det är valfritt att bära stammens typiska eller västerländska kläder.

Det är fruktpaus och eleverna bär ut sina stolar för att sitta under träden.

De äldre eleverna hämtar vatten vid vattenposten.

Ingrid hälsar på en himba-kvinna med den traditionella 3-greppsmetoden.

Männen spelar ett komplicerat kulspel. De har alla en käpp, som de också använder när de vallar sin boskap i bushen.

Boskapen är nattetid skyddad från vilda djur inne i kraalen. Dagtid vallas djuren av männen eller unga pojkar.

Kvinnorna tar hand om barnen, mjölkar boskapen, hämtar ved och vatten samt lagar mat över öppen eld.
Det är friluftsliv - det!

Foto: Peter Bergström

Ofta sköter de om sitt hår. Det är både eget hår och löshår, som de smörjer in med fett, aska och ockra.

Hårvård:

Inne i en hydda skapar byns äldsta kvinna med glödande kol från en eld en nyttig rökelse. 

Videosekvens från hyddan där guiden berättar vad hon gör:

Resan fortsätter österut.

Sol, frost och vind eroderar ned berget till runda stenar.

Vi ser de första zebrorna, som är stäppzebror.

Gnuer

Gamar slåss vid ett kadaver - troligen självdött. Sjakalen smyger undan.

Svartryggad sjakal

Gnu med två kalvar.

Blue crane - paradistrana.

På eftermiddagen kommer vi fram till Halali Camp, som är inhägnad till skydd mot de vilda djuren.

Där finns ett "vattenhål" dit djuren kommer för att dricka.

Vi sitter på en bänk med fin utsikt.

När solen gått ned kommer noshörningar fram för att dricka. Trubb-noshörning ("wide"), som har bred mun - gräsätare.

Kolla noshörningarna:


Som vanligt avslutar vi dagen med en god buffé i lodgens restaurang.

Resan fortsätter i morgon den 3 feb med safariupplevelser i Etosha nationalpark. Del 3.

Resan till Namibia 2018. Del 1: Windhoek - Swakopmund. Uppdaterad 19 mars.

Resan till Namibia 26  januari - 14 februari 2018

med Albatros Travel

I Johannesburg möts vi av den sydafrikanska värmen och Johan Stenkula, som är vår reseledare.

Vi är 20 svenska deltagare, som ska åka safaribuss hela 400 mil från Windhoek till Viktoriafallen.

Namibias flagga

Under en promenad från hotellet i Windhoek stiftar vi bekantskap med den lokala floran.

 Denna akacia har vassa taggar.

 Fröhusen till denna växt skyddar sig också med vassa taggar. Det är en spikklubba som är en ettårig ört inom släktet spikklubbor och familjen potatisväxter. Den härstammar från Mexiko men finns naturaliserad på många håll världen över - även i Sverige. (Wikipedia)

På kvällen ingår ett besök på Yoe’s Beer där vi väljer att äta en 3-rätters menu.  Det är lördagskväll med många gäster i den mysiga miljön. Överallt hänger gamla bruksföremål - ungefär som ett museum.

Både ljudnivån och stämningen är hög. Bra början på vår resa.

Namib Bush Fire med kudu, gemsbock och springbock med sprit och sås att doppa i. Det är verkligen gott!

Vi startar vår långa safari söndagen den 28 januari före soluppgången med en 2-dagarstur in i Namibiaöknen - stor som 1/5 av Sveriges yta.

Vi stannar till för bland annat fika-stopp i byn Solitaire.

Bland alla skrotbilar finns det en traktor, där någon gömt en geocache. Jag håller Peters kamera medan han letar fram burken under en sten. Lite läskigt - det kan ju finnas skorpioner.  

På eftermiddagen kommer vi fram till Namib Desert Logde, som ligger i öknen.

Här vilar gemsbocken i trädets skugga.

Hjälmpärlhönor

Vy ut mot öknen

I skymningen äter vi en god middag medan vi börjar bekanta oss med varandra. Foto: Bertil Olin

Nattetid är berget belyst med strålkastare. Effektfullt!

 Vi startar tidigt även nästa morgon den 29 januari för att åka ut till Namib-Naukluft nationalpark.
Jag passar på att fotografera en av de många humlorna i denna blombuske.

Det är svalast på förmiddagen!

Under förmiddagen besöker vi dessa platserna:

För att komma ut i öknen åker vi sista biten i en 4-hjulsdriven safaribil. Vi såg en personbil som kört fast i sanden.
På återvägen fick vår bil punktering och vi blev då hämtade av en annan bil.

Dyn 45 är 170 m hög 

De som orkar  - 2 steg upp och 1 ned - går upp på toppen.

Marita vandrar upp på dynen medan jag tar en geocache i detta döda sandblästrade träd.

Vi fortsätter till den 1 km långa Sesriem-ravinen, som bildats genom Tsauchab-flodens erosion.

På vissa ställen är den 30 m djup och på någon plats bara 2 m bred.

Marita går en promenad. Tur att det inte är något vatten i floden idag. Det har hänt att folk blivit överraskade när ravinen plötsligt fyllts med vatten. Då finns det ingenstans att ta vägen.

Även i den karga öknen finns ett rikt djurliv. Vatten kommer med fuktiga vindar från Atlanten 14 mil västerut och avsätts under natten på växterna som djuren betar efter soluppgången. På dagen söker djuren skugga under de få träden. 

Gemsbock (en oryx-art) är en stor antilop där båda könen har långa farliga horn.

Gemsbocken hushållar med vatten genom att urinen är tjockflytande som sirap.

Torkad urin - ungefär som njursten.

Överraskande att få se en gnu (eng: Blue wildebeest) här i öknen. Vad lever den av?

En lokal naturexpert berättar om förutsättningarna för djur och växter att leva här.

Vi besökte Sesriem-ravinen och Sossusvlei - "saltgrytan" - längst inne i dalen nere till vänster på kartan.

En sorts sociala vävarfåglar bygger gemensamma bon uppe i träden. 

På latituden 23,3 grader sydlig bredd passerar vi Stenbockens vändkrets - den tropiska - där solen står i zenit den 21 december. 

Det är 34 grader varmt under dagen och det är svårt att hitta skugga - solen står rakt över våra huvuden. 

Vid den kyliga Atlantkusten ligger den välmående staden Swakopmund, som var huvudort i den tidigare tyska kolonin, vilket avspeglas i arkitekturen.

Namibia är rikt på diamanter och andra ädelstenar, vilket ger inkomster till landet.

På Kristall Galerie finns världens största kvartskristall - 14 ton - och många andra fina stenar.

Från Walvis Bay gör vi en båttur med en katamaran för att kolla en sälkoloni.

Vi har knappt lämnat kajen förrän pelikaner kommer ombord. 

Delfiner dyker upp och surfar elegant i båtens kölvatten.

Sjölejonet surfar (Fotograf: Okänd)

Plötsligt har en säl hoppat ombord. Den matas med fisk och vi får klappa den. 

Och det kommer upp fler sälar! De tillhör gruppen öronsälar. Jag tycker de ser ut som sjölejon.

Sälarna liksom pelikanerna är verkligen stamgäster - och populära - på båten.

Ute på den 15 km långa sandreveln Pelican Point, som ständigt växer, finns närmare 400 000 sälar.

Varje år skjuts 50 000 för att inte kolonin ska bli för stor. Kolla videon!

Sista aktiviteten ute vid kusten blir en flygtur över Namibiaöknen i ett Cessnaplan.

Den nu torrlagda flodfåran i Kuiseb Canyon begränsar den röda sandöknen i väster.

De uttorkade saltsjöarna vid Sossusvlei. Foto: Peter Bergström

Vid kusten drar molnen från Atlanten in och släpper sitt livgivande vatten över land.

Flygturen varar 2,5 timme. Det var en härlig upplevelse! 

Vi har nu varit på väg i 6 dagar och färden fortsätter norrut i nästa inlägg del 2.

Nyckelskramlare i Nyköping

Igår var det 10 år sedan man började skramla med sina nycklar på stadshustrappen vid Torget i Nyköping för att protestera mot nazisterna och deras budskap.
Nyckelskramlarna vill värna det öppna samhället och alla människors lika värde. Min vän Björn och jag tog oss dit och skramlade tillsammans med 150 andra mellan kl. 12.00 och 12.15.
Även nazister från Nordiska Motståndsrörelsen i sina svarta kläder fanns på plats med sina grön-vita fanor och delade ut flygblad. De har valt ut bland annat Nyköping för sin hatpropaganda. Några polisbilar kom dit, men de ingrep inte då allt verkade gå lugnt till. Trots det kände jag mig illa till mods. Också Räddningstjänsten fanns vid Torget.

På väggarna i gångtunneln till tågperrongen i Nyköping fotograferade jag detta "klotter" för ett tag sedan.

Jag tar starkt avstånd från NMR-s ideologi!

Nyköpings kommun bjöd in till ett enkelt jubileumsfirande i Stadshuset där musikskolan spelade. Några talare berättade om ursprunget och bakgrunden till "skramlandet" och landshövdingen Lise-Lott Hagberg höll bra tal bland annat om hur viktigt det är med KUNSKAP i kampen mot våldet.
En person läste med verklig emfas denna dikt, som jag med flera trodde att Tage Danielsson skrivit. Den passar mycket bra in med tanke på denna dag.

INVANDRARNA (Bosse Parnevik)

En kommer hit för att fly från nöden

En kommer hit för att undgå döden

En kommer hit av terror tvungen

En kommer hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar

mest är dem snälla, andra är skurkar

en del är ärliga, andra skumma

en del genier, andra är dumma

Mest är dem fredliga, andra vill slåss

Med andra ord: Dem är som oss!

Med fel och brister, tuffa och mjuka

Fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier

Som köper sin bruna färg i solarier

vissa är svarta, andra gula

vissa är vackra, andra fula.

Men fast dem ibland av annan färg è

Är dem precis som vi i Sverige

och när dem vill jobba här är tacket

"ni får inte jobba än för facket"

En del är båtfolk från Vietnam

som inte kan sjunga " we shall overcome"

och inte kan "rulla di rulla " som vi

Och dom blir sällan fulla som vi

en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket

det enda vi svenskar kan bättre är språket

det sägs att vi stammar från Adam & Eva

Som inte var svenskar - men ja må dem leva.