Minisemester i Dalarna, lördag eftermiddag och Siljansringens historia

Vi åker alltså till Styggforsen utanför Boda, där den stora meteoriten skapat ett fantastiskt landskap.

Styggforsen är ett naturreservat och det finns en vandringsstig genom området.

Kartbild över Styggforsen med Getryggen. Vi vandrade den oranga leden.

Siljansringen och dess geologi

(Bearbetad text från Länsstyrelsens broschyr)

För 377 miljoner år sedan slog en meteorit ner i det som idag är Dalarna. Meteoriten var cirka 4 km bred och färdades med en hastighet av 100 000 kilometer i timmen. När meteoriten slog ner bildades en jättelik, 50 kilometer bred krater. Om samma sak skulle hända idag så skulle tryckvågen från explosionen slå ner alla träd i hela Europa!

Tittar man på en karta kan man, med sjöarna Siljan och Skattungen som utgångspunkt, tydligt se kratern. I dag är området känt som Siljansringen. Vid meteoritnedslaget utlöstes otroliga krafter som bokstavligen ställde bergarterna på ända. Resultatet av denna krevad syns som allra bäst på bergväggen Getryggen där de tunna berglagren står uppresta på högkant.

Ser man Getryggen nedifrån ån så består de olika skikten av, från vänster till höger, sandsten, kalksten och lerskiffer. Längre upp mot fallet tar graniten vid. Precis där graniten och sandstenen möts kan man se bergarten breccia, som bildades vid meteoritnedslaget. 

Meteoriten slår ner för 377 miljoner år sedan. Vid den här tiden består berggrunden i området av kalksten, sandsten och skiffer (sedimentära bergarter) på en grund av granit.

När meteoriten slår ner bildas en kraftig explosion. En krater bildas. över 50 km bred. Berggrunden ner till 20 kilometers djup påverkas.

Kort tid efter nedslaget pressas jordytan tillbaka av en motkraft från jordens inre. I kraterns mitt reser sig en kupol, samtidigt som berggrunden i kraterns ytterkanter sjunker neråt på grund av förkastningar i jordskorpan.

Siljansringen idag. Inlandsisar och andra nedbrytande krafter har utjämnat landskapet under årmiljonerna som gått efter meteoritnedslaget. Närmare en kilometer av berggrunden har nötts bort. Men de sedimentära bergarterna som varit nersänkta i kraterns ytterkanter finns kvar och bildar det vi idag kallar Siljansringen.

Kartbilden visar Siljansringen med Siljanskupolen i mitten. Ringens lägsta delar har fyllts med vatten. Här ligger idag sjöarna Siljan, Orsasjön. Skattungen och Oresjön. Styggforsån är nedskuren i gränsen mellan Siljanskupolen av granit i väster och ringens sedimentbergarter i öster.

Jag står här vid punt 2 på kartan över Styggforsen.

För den earthcache som finns här ska vi besvara några frågor.
Till exempel hur högt det är upp till kanten och vilken vinkel det sedimenterade kalkstenslagret har.

Vi fortsätter söderut till det så kallade Amtjärnsbrottet, som är ett nedlagt kalkstensbrott.

På marken vimlar det av fossil av typen sjöliljor, som levde i det tropiska havet för 400 miljoner år sedan (perioden Silur) och som kom upp till markytan när meteoriten kastade upp sedimentlager från 20 km djup. Fossilen kallas sjöliljestjälkar. 

Dags för återfärd till Mora.