Försommar på Gotland. Torsdag den 6 juni

Hemresedag. 

Det var dags att lämna Björkhaga B&B. Vi åkte dock först ut på udden till Koviks kapell, där vi kollade på det gamla fiskeläget. Det är numera museigård och under nationaldagen skulle det bland annat bli aktiviteter med allmogebåtar.

Med den här anordningen kan man i en järnkorg (vid stolpen i mitten) hissa upp en vedbrand som syns vida omkring. Ingår kanske i ett varningssystem under orostider. FEL: Det är en gammal fyr!

När vi åkte förbi en försäljning av trädgårdsprydnader köpte vi en vindflöjel att sätta i trädgården.

På vägen norrut mot Visby tog vi några cachar utmed vägen. Över denna stätta gick Marita för att ta cachen nere vid stranden. Som tur var fanns det inga kor i hagen.

Tack vara långtången nådde jag cachen uppe i stolpen.

Vackrare vägrenar än här är nog svårt att hitta.

Vid naturreservatet Högklint parkerade vi bilen. 

Cachen där beskrivs så här:
Högklints naturreservat omfattar ett cirka 1,5 km långt avsnitt av den höga och branta kustklinten söder om Visby. Klinten når sin högsta höjd 48 meter över havet. Härifrån har man en storslagen utsikt ut över havet i väster och mot Visby i nordöst. På din väg till cachen passerer du ”Getsvältan”. Getter som förr betade på Högklint kunde ibland ta sig ner till det saftiga gräset på klipphyllan, men eftersom de sedan inte klarade av att klättra upp igen, svalt de så småningom ihjäl.

Det finns en bra trappa ned så vi kom enkelt till Rövar Liljas håla, där cachen var gömd.

Fin utsikt mot Visby.

Strax norr om Visby ligger Krusmyntagården där det finns både örtagård och restaurang (och en cache). Här hade Marita varit under en cykelsemester för många år sedan och hon ville gärna komma tillbaka.

Efter en god lunch vi tog den sista cachen precis utanför infarten till färjeläget. Det är earthcachen Kalkurfossar- Water from Lime, som beskrivs så här:
Den del av Gotlands berggrund som befinner sig ovanför havsytan består av sedimentära bergarter som stammar från silurperioden. Borrningar visar att de siluriska bergarterna vilar på ett underlag av bergarter från ordovicium och kambrium. Under silurisk tid orsakade kontinentaldriften att Sverige närmade sig ekvatorn från söder. De sediment som avsattes i havet var i regel kalkhaltiga och bildar idag Gotlands kalkstenar och märgelstenar. Till kalkstenarna räknas flera generationer av rev, som bildades nära en strand belägen i norr eller nordväst.
Den hårdare kalkstenen återfinns i de översta lagren av Gotlands berggrund och den vilar på den mjukare och leriga märgelstenen.
Här kan man tydligt se hur vatten som trängt ner genom sprickor i det hårda kalklagret löst upp och eroderat det mjukare underlaget av märgelsten. Vilket gör att nu rinner vattnet obehindrat fram under kalkstenen.Enligt cacheägaren är det Gotlands vackraste vattenfall!

Tyvärr fanns ingen fors på grund av vattenbrist. Vid pilen brukar vattnet komma fram i form av ett flera med brett fall.

Vi tar farväl av Gotland för denna gång. 

Om ett år är vi säkert tillbaka för att besöka norra Gotland med Fårö och beundra raukar och orkidéer.