Geocaching-event i skärgården 8 - 9 juni. Del 2 på Sävö

På lördagseftermiddagen debarkerade vi på bryggan nedanför Sävö vandrarhem, där vi installerade oss i de förbokade rummen. 

Vi blev 8 deltagare på Sävöeventet, vars syfte bland annat var att lära oss om geologin intill Tvären-meteoritens kant.

Även Sävö är naturreservat med bland annat gammalt kulturlandskap:

https://www.lansstyrelsen.se/sodermanland/besok-och-upptack/naturreservat/savo.html

Precis utanför vandrarhemmet beundrade vi denna gamla ek.

 

Sedan "klättrade" vi upp på det 25 m höga Kikarberget för att få en fin utsikt över havsviken Tvären. Vid bra väder kan man se ända bort till Landsort.

Här fick vi en tydlig uppfattning om det så kallade sprickdalslandskapet, som är så typiskt för Sörmland: sprickdalar med omväxlande bergshöjder.

Colin beundrade isräfflorna på det stora flyttblocket.

Nedanför lotsutkiken tände vi grillen och njöt sedan av det man tagit med att grilla. Det var lite kyligt men kvällssolen värmde fortfarande.

När solen gått ned samlades vi i lotsutkiken, där Colin höll ett intressant föredrag om skärgårdens geologi och Tvären-meteoriten.
Dessutom berättade han om hur man skapar en earthcache och vilka regler som gäller för denna speciella typ av geocache.

På söndagsmorgonen lyste solen från en klarblå himmel då vi gav oss iväg för att utforska Sävö.

I exkursionshandledningen "Berg och jord på Sävö" hade jag tagit reda på några speciellt intressanta platser.

  

På andra sidan Tvären 2 km bort anar man Studsvik.

Vilka vackra hällar! Efter inlandsisens hyvling av landskapet framträder tydligt den hopveckade gnejsgraniten med sliror och brottstycken av grönsten.

En bit ifrån hittade Colin denna dubbla jättegryta.

Under vandringen passade deltagarna på att logga av de 13 cachar, som finns spridda på Sävö.

Vid Boholmsviken på norra Sävö finns en angöringsbrygga för skärgårdstrafiken. Sjöboden är täckt med vass.

Vid stenpiren bakom bryggan ska vi studera några så kallade konglomeratblock. Det innebär att man lätt kan urskilja runda stenar och sand som avlagrats vid en urtida strand.

Här finns Sävös största jättegryta. Den är 1 m djup och ligger i branten ett par meter ovanför vattnet.

Konstnären Anita Gredes Stella Maris står som ett skyddsväsen på Sävö och vaktar hav och skärgård. En skyddsmantelmadonna med kraft från naturen, skapad för att besvärja makterna och stärka de egna krafterna. Hon står där för att skydda det hav vi har att gemensamt försvara. Länge var Östersjön ett krigets hav, där olika länder kämpade om herraväldet över havet. Idag gäller kampen något annat, att rädda själva havet till livet. Stella Maris betyder Havets Stjärna och är en kvinnogestalt i ek, med en mantel av  flera hundra år gamla återanvända brädor från en riven arbetarbostad vid Gärdesta.

(Texten hämtad från Sörmlandsledens beskrivning av rundslingan på Sävö.)

(Naturligtvis finns det en välgömd cache under kjolen någonstans.)

Vi vandrade vidare till Sävö gård. Där träffade jag för mer än 20 år sedan de tidigare ägarna Evald och Märta Nielsen. Båda var härliga konstnärer.

Bilden från 1992 finns i Bondeband.

Jan och Karin Jansson driver sommartid Sävö Gårdscafé. Nu var de här och förberedde gården för att bland annat kunna ta emot nattgäster. Karin tog sig tid att berätta om gården och dess tidigare ägare.

Sista stoppet gjorde vi vid denna sten. Jag hade fått för mig att den var av bergarten breccia och härstammade från meteoritnedslaget för 450 miljoner år sedan. Men det var den nog inte.

Stenen i närbild

Några spår av meteoritnedslaget i landskapet på Sävö hittade vi inte. Förklaringen är att meteoriten vid nedslaget inte kastade upp något material på Sävö. Meteoritens nedfallsriktning var mot Ringsö och inte Sävö! Det var där vi skulle letat.

Däremot hittade vi ju vackra kvartärgeologiska spår på Sävö, dvs spår efter inlandsisen.

Efter två fina dagar med trevliga och nyfikna geocachare var det dags att ta båten tillbaka till fastlandet med många minnen att ta vara på.

FARVÄL SÄVÖ!