Skulpturvandring i Stjärnholmsparken utanför Oxelösund

Stjärnholm är Svenska kyrkans stiftsgård sedan 1945 då den köptes av en privatperson. Byggdes i mitten på 1700-talet. 

Stjärnholm är känt för sin skulpturpark, som finns runt om i den fina parken.

I år ordnas dessutom en Skulpturfestival här och i Oxelösunds centrum.

I söndags gjorde vi en utflykt dit för att se på konstverken och guidas runt.

Projektet drivs av den ideella föreningen Stjärnholms skulpturpark i samarbete med Svenska skulptörförbundet och Oxelösunds kommun. Temat för utställningen är Hållbarhet.

Josefina Posch: ”The Super-Sargasso Sea – Isbergsplastön”
Super-Sargasso havet är den dimension dit borttappade saker tar vägen, dess existens lades fram av Charles Fort, författare och forskare i anomala fenomen. Det kan ses som den spontana, anomala teleporteringen av ett objekt till an annan dimension. Det verkliga Sargasso havet återfinns i centrum av vad som kallas Bermuda triangeln, där flyter även den 100 km i diameter enorma Nordatlantiska soptippsön. Genom att göra om skräp som hittats i naturen till något vackert, glittrande och förföriskt, där det vid närmare granskning upptäcks att det faktiskt är ett berg av skräp, vill jag uppmärksamma och skapa dialog kring global uppvärmning samt den miljöförstöring av plast som förekommer i naturen från de stora plastöar av skräp som flyter i Stilla Havet och Atlanten till soptippsön i Venedig lagunen.

Carl Wellander: Tors fiskafänge
Åskguden Tor vill dräpa Midgårdsormen som annars förutspås bli jordens undergång och får jätten Hymer att ta med honom ut på fiske. Tor agnar reven med ett tjurhuvud och efter lång tålmodig väntan nappar det äntligen och Tor drar Midgårdsormen närmare båten. Men just som han höjer sin hammare för att dräpa vidundret ser Hymer vad det är som närmar sig, blir rädd och skär snabbt av reven så att Midgårdsormen försvinner ner i djupet igen.

 

Katarina Klingspor Ekelund: ”nn”
Kotten och bomben är skulpturens två utgångsformer. En tankelek med två till synes lika objekt som här smälter samman till ett. Två ting med olika funktion och ändamål. Kotten och bomben, två fallande farkoster som vid nedslaget båda sprider sina innehåll, i det ena fallet liv och i det andra förödelse och död. Det igenkännbara blir i sin nya skepnad till något nytt, otydbart, tvetydigt.

Denna paradox kan öppna för vida frågor. Som hur vi lever och förhåller oss till en värld, som kan ses som den evigt livgivande, men där prognoserna pekar åt ett helt annat håll.

Med dessa motsatser som bildas av skulpturernas absurda metamorfoser mellan kottar och dödliga vapen, vill jag belysa punkten där det förgörande och livgivande möts.

Kanske infinner sig där en känsla av oro och desorientering? Eller så uppstår ett tillstånd av öppenhet inför förändring och förvandling? Öppenheten som nyckel och bränsle till att söka förändra invanda mönster, vara kreativ och våga utforska nya livsförutsättningar.

Nedanstående konstverk finns permanent i skulpturparken. Det heter Man är och är gjort av Anja Persson och Tomas Boström.

Det är fritt för egna tolkningar! Det gäller förresten alla verken i denna park.

Jag har i det här inlägget bara tagit med fyra konstverk av de som finns i parken. I årets utställning så är det 17 nya verk som visas här.

Klart värt ett besök!