Äntligen kom vi till Rottne för att träffa Jesper och barnbarnen. På grund av Coronan har vi inte setts på länge. Alla aktiviteter, så som Riksläger och planerad släktträff hos oss, har ju måst ställas in.
Det passade bra att vi kom då eftersom barnen var lediga från skolan i onsdags. På Jesper och barnens förslag tog vi med cyklarna för att cykla på den gamla banvallen 'Smalspåret' som passerar Rottne. Barnen var klara när vi kom vid 10-tiden så det var bara ett ge sig iväg.
Barnen valde gatorna förbi Söraby kyrkogård, där vi besökte Carolinas grav. Det blev ett mycket känslosamt besök.
Smalspåret går utmed den vackra sjön Innaren och vid den här stenen har vi varit tidigare. Vi lyckades få ett väldigt fint väder denna sista septemberdag.
Saga, Ebba och Måns på 'sin' stora sten.
Saga måste ju undersöka vad det gröna i vattnet är.
Morgondaggen satt ännu kvar i spindelnäten.
Här under bron vid Ådalen rinner Rottneån ut från Innaren.
Kan detta vara det ursprungliga stationshuset?
Jag hade naturligtvis el-cykeln.
Bra informationstavlor - även med lite tysk text.
Efter ett par timmar var vi framme vid Sandsbro vid näset mellan Toftasjön och Helgasjön. Där hade vi planerat äta lunch på Villa Vik.
Vi åt en god lunch bestående av ugnsbakad kolja på en bädd av potatismos.
Där fick vi reda på att detta var sångerskan Kristina Nilssons hem åren 1906 - 1921.
Vi erbjöds gå runt i huset och titta.
Komponerade hon också? Se nedan.
Observera olyckan då 18 människor trampades ihjäl efter hennes konsert.
Hon måste ha varit en riktig världsstjärna i stil med dagens stora artister.
På Tegnérkyrkogården i Växjö finns hennes mausoleum.
Efter detta kulturinslag återvände vi på smalspåret mot Rottne.
Marita stannade till och visade Saga den doftande växten Skvattram.
Saga tog i bladen och luktade sedan på händerna.
Det är så här man lär sig bäst genom att använda flera sinnen.
Vid Norrgårda station gjorde vi ett fotostopp.
Härifrån valde vi på Måns´ förslag en annan väg för att få en fin utsikt över Rottnebygden på höjden 228 meter över havet.
Det var naturligtvis uppförsbacke till höjden Nyborgskullen och 8-åriga Saga blev lite trött.
Här visade jag Saga en relativt modern gjuten milstolpe.
Vid Ådalen passerade vi Rottneån med den gamla stenvalvbron.
Är säkert ett fornminne idag.
Bron vid Ådalen över Rottneån vid röda pricken.
Vi cyklade det gula spåret på hemvägen. Smalspåret är röda linjen.
När vi kom fram till Rottne visade Måns oss den cirkulationsplats med gång- och cykelbana som pappa Jesper genom sitt jobb varit med och konstruerat.
Vid grillplatsen vid Sörabysjön.
Efter 5½ timme och 3 mil var vi tillbaka på Tjädervägen, där Jesper tog emot oss. Jespers föräldrar kom och vi fick en trevlig pratstund innan vi återvände till Växjö, där vi bokat tre hotellnätter.
En sådan underbar dag det blev!
När vi på kvällen parkerade vid hotellet så stod vi precis där smalspåret hade sin ändstation i Växjö!
Fotnot:
Smalspåret mellan Växjö och Västervik var den sista smalspåriga järnvägen med persontrafik som SJ lade ner 19 augusti 1984. 122 km av järnvägen blev dock kvar och drivs idag av ideella krafter. Cykla dressin eller åk nostalgitåg längs delar av den gamla sträckan.
Idag är Föreningen Smalspåret med och bevarar och utvecklar smalspåret genom att bedriva och hjälpa till med dressincykling och tågtrafik på smalspåret.
