Svemester i Skåne del 8: 28 juli Påskallavik och hem

 På onsdagsmorgonen den 28 juli får vi en inbjudan att besöka min bror Erik i Påskallavik.
På vägen dit gör vi ett stopp i Kristianopel vid Kalmarsund.
Vid fiskebodarna i hamnen pågår utställningen 'We have a dream'.Över 100 aktivister, fredspristagare, artister, författare och politiker har valt att medverka i utställningen ”We Have A Dream. Om mod, medmänsklighet och människans rättigheter”.Dame Jane Goodal, primatolog och djurrättsaktivist medverkar bland annat med nedanstående:Klicka på bilden för att förstora den. 
Danskt gatunamn ännu idag!En hemmagjord flagga med Kung Christian 4-s sigill.
Med nästan 60 år på tronen är han den längst regerande monarken i Danmarks historia. Han grundlade Kristianopel. 
Är han fortfarande populär i Blekinge och Kristianstad?Minnestenen från slaget vid Brömsebro 1645 står på holmen mellan broarna över Brömsebäcken.

Brömsebäck utgör gräns mellan Småland och Blekinge. Den var tidigare gräns mellan Sverige och Danmark, fram till dess Blekinge och andra områden tillföll Sverige 1658 vid freden i Roskilde. Mitt i bäcken finns en holme, på vilket det förr stod en gränssten, Brömse sten. 
Över bäcken byggdes en bro (Brimsse bro 1453), som gick via holmen. Vid denna bro hölls flera gånger förhandlingar mellan Sverige och Danmark. Mest känd är Brömsebrofreden den 13 augusti 1645. Vid fredsförhandlingarna slog svenskarna och danskarna läger på var sin sida av bäcken och de underskrivna handlingarna utväxlades mitt på holmen med hjälp av en fransk ambassadör. 
Nu promenerar jag tillbaka hem till Småland.Vi fortsatte norrut på E22-an. I Timmernabben stannade vi för lunch tillsammans med min bror och hans fru.
Väl hemma hos min bror i Påskallavik kom regnet. Och vilket ösregn!
Detta var den enda regnskuren som 'drabbade' Marita och mig under den 17 dagar långa resan med husbilen i Småland, Skåne och Blekinge.Torsdagen den 29 juli skiner solen igen och Marita och jag åker sista dagsetappen hem till Sjösa. 

Detta var den hittills längsta resan - 18 dagar - med husbilen. Vi började cykla tillsammans med Jonas och hans familj på Sydostleden och sedan åkte vi med husbilen utmed Skånes kust från Bromölla via Sandhammaren i öster till Skanör/Falsterbo i väster. Emellanåt cyklade vi för att komma ut i naturen och upptäcka intressanta platser. Vi lyckades undvika regn, trots att vi passerade genom flera  regnområden. 

Skönt att komma hem till Sjösa!

Slut på svemestern i Skåne med husbilen

Svemester i Skåne del 7: 27 juli Hällevik och Karlskrona

På tisdagsmorgonen den 27 ligger Hälleviksbukten alldeles blank. Marita tar ett dopp innan vi rattar mot Karlskrona.

Vi hittar en ställplats i hamnen och Marita får här hjälp av en tjänsteman från kommunen med att betala i automaten.

För den mycket humana avgiften får vi tillgång till gästhamnens servicehus.

Från Karlskronas hemsida: Karlskrona är ett unikt exempel på en marint befäst stadsanläggning och sjöarsenal från 1600- och 1700-talet. Med den bakgrunden utnämndes Örlogsstaden Karlskrona till ett världsarv 1998 med motiveringen: ”Karlskrona är ett utomordentligt väl bevarat exempel på en planerad europeisk örlogsstad, som influerats av äldre anläggningar i andra länder. Karlskrona har i sin tur tjänat som förebild för efterföljande städer med liknande uppgifter. Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk realpolitik, och Karlskrona är den bäst bevarade och mest kompletta av dem som finns kvar.” 
Karlskronas strandlinje är mycket lång för staden ligger på många öar.Vi börjar en cykeltur i Karlskrona på en av turistbyråns föreslagna leder. Efter en förmiddagsfika kommer vi upp på Stora Torget. Wikipedia: Fredrikskyrkan är en kyrkobyggnad i Karlskrona stadsförsamling. Kyrkan är en del av världsarvet Örlogsstaden Karlskrona. Det är Karl XI som står staty. Han 'ser ner' på sina undersåtar.

Vi hade tänkt bada, men vattnet på Stumholmens badplats var inte inbjudande.           Däremot var statygruppen spännande.

Karlskrona är en viktig örlogsstad med marina anläggningar och naturligtvis ett marinmuseum.

Ute på Stumholmen ligger också bastionen Kungshall med gamla museikanoner riktade ut mot havet.

Stumholmen från sjösidan.

Ofta glöms alla de bort som jobbade i det 'fördolda' med sådant som var nödvändigt för militärerna. Det ville studiecirkeln Stummis ändra på.
Klicka för att förstora bilden!

Fiskargumman av Erik Höglund 1982. 

En liknande skulptur heter Sildekonan, som jag fotograferade den 26 maj 2019 i Ålesund i Norge.

Bredvid lotsbåten ligger en ubåt eller kanske en 'snorkelbåt'.

I Amiralitetskyrkan var jag senast 1992 då min brorson gifte sig där.

Votivskeppet är en modell av korvetten Carlskrona som 1846 gick under i en orkan vid Floridas kust och bara 17 ur den 131 man starka besättningen överlevde. 

Karlskronas mest kände man är nog Rosenbom. Det är en träfigur som står framför Amiralitetskyrkan åtminstone sedan slutet av 1700-talet. 1956 ersattes den av en kopia gjord av "Hästö-Kalle", men originalet finns att beskåda inne i kyrkan. Rosenbom drar in ungefär 50-60 000 kr om året (2010). Kyrkan tar hand om pengarna och ger till behövande.(Wikipedia)

Amiralitetsklockstapeln uppfördes omkring år 1699 och var från början Karlskronavarvets vällingklocka, tänkt att effektivisera arbetet på varvet genom att ange tiden för arbetet.

Vid badplatsen på Dragsö tar vi ett dopp och återvänder sedan till husbilen efter en trevlig dag.

Slut del 7

 

Svemester i Skåne del 6: 26 juli Utflykt till Hanö

På måndagsmorgonen den 26 juli kl 8:45 är vi ombord på Hanöbåten M/F Vitaskär. 

Efter 25 minuters lugn överfart kliver vi iland i den flaggprydda hamnen.

Vi studerar kartan och ser var stigarna går.

(Klicka på kartan så förstoras den)

Vi går stigen mot Bönsäcken dvs norra udden.
Buskagen består av vildros, slån och taggiga björnbär.

Kanonerna gjöts på Stafsjö Bruk år 1793 och har använts som signalkanoner på ett fyrskepp, ingått i Hanös försvar samt avfyras sedan 2003 kl 12:00 på Hanödagen.

Hanös högsta punkt ligger vid fyren idag 60 meter över havet. Så har det inte alltid varit.

Den streckade kurvan visar nuvarande landlinje. För 14 000 år sedan var Hanö bara ett litet skär.
Klicka på karan om du vill läsa mer.

Norra udden kallas Bönsäcken och är en strandsporre som sträcker sig ut i havet, med miljontals äggformade vattenslipade stenar vilka ständigt rör på sig när havet stormar.

Det finns flera sägner om varför det heter Bönsäcken.

En sägen berättar att jättekvinnan, som för länge sedan bodde på Hanö, kom att tröttna på ensamheten. För att komma iland på Lister bestämde hon sig för att bygga en stenbro över sundet. Hon samlade massor av stenar i sitt stora förkläde, men så snubblade hon och alla stenar som hon plockat föll ur, hamnade nere vid strandkanten, och så bildades Bönsäcken.

På de öppna delarna av Hanö går dovhjortar omkring och betar.

Utmed stigarna finns det konstverk (moderna) som ingår i en utställning.
Detta konstverk kallar konstnären Johnny Martinsson 'Drömda vinklar'.

Detta är 'Snubblande lätt' av Harry Loontjens.

På Hanös högsta berghäll står det 16 meter höga fyrtornet, som restes mellan 1904 och 1906.
Det är en av de ljusstarkaste fyrarna i Östersjön. Dess lysvidd är hela 23,5 distansminuter eller ca 40 kilometer. Tre ljusblixtar slungas ut över havet var 15:e sekund.

När vi går ned mot hamnen passerar vi en strandvall, som bildats när havsnivån varit oförändrat under en längre tid, t e x under Litorina-tiden för c:a 6500 år sedan.

Hanö är den blåsigaste platsen i Sverige utanför fjällen. Av de fem gånger det har uppmätts orkanvindar i Sverige har två av gångerna varit på Hanö.

Antalet invånare är cirka 33 personer. Därtill kommer ett stort antal sommarboende.

Fyndig text: (Klicka för att förstora)

Göran vid mer än manshögt ljust kungsljus.

Praktfulla hortensior

Susanne Demånes skulptur heter 'Närhet till naturen'.

När vi återkommit till fastlandet åker vi till Kolleviks strand där det var fullt på campingen men vi hittade en bra parkering strax intill. Naturligtvis badar vi i det varma vattnet innan solen går ned. 

Slut del 6

 

Svemester i Skåne del 5: 25 juli Staffanstorp via Dalb y kyrka och Nogersund vid Hanöbukten

Vi står alldeles ensamma på ställplatsen vid Maglarp när Marita på morgonen den 25 juli går en promenad ned mot fiskeläget Skåre.  

På vägen passerar Marita ett gammal betongvärn.

Skåne har sedan medeltiden varit en gränsprovins. Här finns många försvarsanläggningar av olika typer och från olika tider. De äldsta har rötter i fornborgarna från yngre järnålder. Flera är kungliga borgar som byggdes på strategiska platser och tjänade både som försvarsanläggningar och förvaltningscentra. I Skåne finns även många senmedeltida, ännu bevarade, borgar och fasta hus samt skansar, garnisoner, regementen och övningsfält. Skåre skansar är ett ca 100×700 stort befästningsverk som består av vallar med bastioner, vallgravar och skansar. Vallarna är uppbyggda av sten och jord. Anläggningen började troligen uppföras som kustförsvar redan på 1600-talet. Skansarna förstärktes sedan under Karl XII:s krig. Enligt en anteckning från 1729 ska de ha fullbordats 1717. Skåne har varit krigsskådeplats vid flera tillfällen, särskilt under de upprepade dansk-svenska krigen på 1600-talet. Sommaren 1709 kapitulerade svenskarna vid Perevolodja. Kort därefter gick ryssarna till anfall mot östersjöprovinsernas viktigaste fästning vid Riga. Samtidigt planerade Danmark en landstigning för att  återta förlorade områden, bland annat Skåne. Generalguvernören Magnus Stenbock lät omedelbart iståndsätta fästningarna Landskrona och Malmö. Med kavalleri bevakade han den skånska västkusten, men en dansk armé om 15 000 man landsteg vid Råå. De besegrades fyra månader senare vid Helsingborg. För att hindra att en sådan invasion upprepades utarbetade generalkvartermästaren Magnus Palmquist hösten 1711, på Karl XII:s order, direktiv för ett provisoriskt försvar av vissa särskilt utsatta orter längs Skånes väst- och sydkust, bland annat Skåre. Källa: Länsstyrelsen Skåne

Skåre

Fiskeskutorna i Skåre har haft numret TG221, vilket bland annat anger att de hör hemma i Trelleborg (=Skåre). Det är nog annat än fiskegrejor i sjöboden.

Av den här skylten framgår att det även finns leder under vattnet för snorklande/dykande friluftsmänniskor. Intressant!

Vi tyckte att vi sett nog av den skånska kusten och fortsätter nu mot Blekingekusten. På vägen dit åker vi  till Staffanstorp och chansar på att min vän Alf sedan 1960-talet, är hemma. Vi har den senaste tiden haft lite kontakt via internet. När vi stannar utanför hans villa kommer han ut och möter mig med öppna armar. Det är minst 40 år sedan vi sågs. Vi ombeds naturligtvis att komma in. Vid kaffebordet på uteplatsen har Alf och jag hur mycket minnen som helst att prata om. Marita och Inger hittar gemensamma intressen att samtala om.

Vi får tips om intressant platser att besöka under den fortsatta resan. Bland annat den närbelägna Dalby kyrka. 

 Från Wikipedia: Kyrkan uppfördes omkring år 1060 och är Sveriges äldsta byggnad och Nordens äldsta bevarade stenkyrka. Kyrkan har byggts om ett flertal gånger, och var ursprungligen dubbelt så stor som idag. Mittskeppet och sidoskeppet i dagens långhus är bevarade från ursprungsbyggnaden.

Ovanför predikstolen syns den ursprungliga väggen.

I kryptan finns den upplysta brunnen till vänster.

Eftersom vi tänkt ta båten ut till Hanö åker vi till Nogersund, där vi hittar en bra ställplats i hamnen.

Slut del 5