Mama Mia! The Party på Nikos Taverna på Djurgården i Stockholm

I söndags var det dags att njuta av den 3:e versionen av Mama Mia! - The Party, som den heter nu. 

Den 6 april 1999 var det urpremiär för Mama Mia-musikalen i London - på dagen 25 år efter Waterloo-succén i Brighton. Vi såg den för några år  på Cirkus i Stockholm. På Broadway spelades den 5 773 gånger  innan den lades ner den 12 september 2015.

Sedan kom 2008 den härliga filmen Mama Mia! med Meryl Streep i huvudrollen. Vi njöt av den fina musiken i Medelhavsmiljö för ett par år sedan.

Flera gånger har vi hört om Mama Mia! - The Party som hade världspremiär den 20 januari 2016 i Stockholm: Den måste man bara se! Alltså åkte vi med Kanalbuss till gamla Tyrol på Gröna Lund i Stockholm. Restaurangen var ombyggd i grekisk stil och heter Nikos Taverna där allting händer. 

Föreställningen med enbart ABBA-musik bygger på handlingen i filmen. 

Innanför entrén möts vi av ABBA-musiken som spelas då vi går in i restaurangen.

Mysig miljö

Välkomstdrink vid fontänen.

Vi får ett bra bord nära händelsernas centrum

Efter en smaklig förrätt brakar musiken igång!

Dancing Queen

Det är som på Wallmans Salonger. Det dansas och sjungs i olika delar av lokalen - på stegar och i fontänen. Jag tycker att jag känner artisterna och inbillar mig att de spelar sig själva. Mellan musikalnumren äter vi god grekisk mat.

Akrobatik av hög klass! Vi hamnar i Olympen med grekiska gudar - Dionysos, Afrodite och Poseidon.

 Lyssna på musiken i denna videosnutt, som inleds med en liten överraskning!

Efter hand plockas några bord bort och lokalen blir ett dansgolv för alla.

Nu börjar PARTYT!

En härlig föreställning med välsjungande och dansanta proffs. Det talas om internationell lansering, vilket säkert blir en ny svensk succé.

Jorden andas!

Enligt inledningen till tv-serien planeten var det bilder som denna, på jorden sedd utifrån, som inspirerade forskare att se jorden som ett system där allt hänger ihop.

En gaiateori är en teori där livet självt antas påverka jordens biosfär för att skapa och upprätthålla goda livsförhållanden. Den första gaiateorin skapades av den engelska atmosfärforskaren James Lovelock 1969. I sin hypotes sa Lovelock att all levande materia på jorden kunde ses som en övergripande enhet. Han kallade detta självreglerande system för Gaia efter titanen med samma namn i den grekiska mytologin.

Grundtanken i en gaiateori är att biomassan självreglerar förhållandena på planeten (detta gäller i synnerhet temperatur och kemisk sammansättning av atmosfären) för att göra den fysiska miljön mer anpassad till de organismer som utgör dess liv.

Ovanstående har jag hämtat från  https://sv.wikipedia.org/wiki/Gaiateori  . Där finns mer att läsa för den intresserade.

Vitt är snö och is. Kolla hur pol-isarna växer under respektive  vinter.
Grönt är växtlighet - kolla den tropiska regnskogen i Afrika.

Rött är varmare än blått. Kolla hur Östersjön blir varmare på sommaren.

I nedanstående filmsekvens byggd på satellitfoton under 20 år är det lätt att tänka sig att årstidsväxlingarna kan uppfattas som att jorden andas - som alla organismer gör!

Videon nedladdad och konverterad  från denna länk:  https://www.livescience.com/60983-nasa-satellites-track-breathing-earth.html?utm_source=notification

Inte är det konstigt att man kan uppfatta jorden som en levande organism!

Folkmusikcafé med Symbio

I folkhögskolans aula bjöds i går kväll på folkmusik framförd på dragspel och vevlira. Johannes Geworkian-Hellman på vevlira och Lars-Emil Öjeberget är båda musikutbildade och utgör gruppen Symbio. De spelade enbart egna kompositioner, varav en var så ny att publiken fick lämna förslag på lämplig titel. När jag satt och blundade tyckte jag att stycket kunde få titeln Nya fäbodlåten. 

Här är ett smakprov på en annan låt.

Vevliran är ett intressant instrument som hade sin glansperiod i Europa under medeltiden. Det spelas idag mer vevlira i Frankrike och Tyskland än i Sverige, men ökar i popularitet i folkmusikkretsar.
Instrumentet påminner om nyckelharpan där tonen bestäms av vilken "nyckel" som pressas mot strängen och därmed avgör strängens längd och således tonhöjden. På fiolen gör vänstra handens fingrar motsvarande. Den hartsade stråken sätter strängen i svängning både på fiolen och nyckelharpan.  I stället för stråke så har vevliran ett "hartsat" hjul som sätts i rotation med veven och när sedan strängen trycks mot hjulet uppstår tonen.

På bilden är tillfälligt locket över nycklarna uppfällt (av för mig okänd anledning).

Denna avancerade (och mycket dyra) vevlira har dessutom finesser med ytterligare strängar som han "fingrar på", vilket ger andra toner. Till exempel så kallad bordun-ton (jämför säckpipa).

Musikstyckena de spelade var mycket medryckande tycker jag, men likljudande utan någon speciell melodislinga.

Glenn Miller konsert och lite radiohistoria

Jan Slottenäs med sitt storband fick 2010 licens av Glenn Miller Productions, Inc. att kalla sin orkester GLENN MILLER ORCHESTRA. I söndags besökte orkestern ännu en gång Nyköping. Konserten inleddes naturligtvis med Moonlight Serenad. Vi var där och lyssnade. Kolla här:

Glenn Miller (född i staten Iowa 1904) studerade i slutet av 1920 ”Schillingertekniken” hos musikteoretikern och läraren i komposition Joseph Schillinger. Denna teknik hjälpte honom att skapa en karaktäristisk klang, välkänd från melodier som ”Moonlight Serenade” och ”In the Mood”. Han lät då en klarinett leda fyra saxofoner. Jan Slottenäs spelade trombon (dragbasun) precis som Glenn. Jag gillar det mjuka ofta vibrerande ljudet från trombonen.
Miller gjorde militärtjänst som orkesterledare i USA-s flygvapen under andra världskriget och förolyckades 1944 i en flygolycka under färd från Bedford, England, till Paris. Flygplanet återfanns aldrig.

Glenn Miller var en av de skivartister som sålde mest under perioden 1939-1943, som ledare för ett av de mest kända storbanden, The Glenn Miller Orchestra. Hans kända inspelningar inkluderar "In the Mood", "Moonlight Serenade", "Pennsylvania 6-5000", "Chattanooga Choo Choo", "A String of Pearls", "At Last", "(I've Got a Gal In) Kalamazoo", "American Patrol", "Tuxedo Junction" och "Little Brown Jug".

I slutet på 1940-talet var Radio Luxemburg 208 meter ("mellanvåg") den populära radiokanalen som sände musik och kan sägas motsvara dagens MTV.  Jag lyssnade på familjens gamla radio (= radiomottagare = radiohögtalare) av märket Radiola som pappa köpte till mamma på min födelsedag julafton 1935. Den innehöll så kallade radiorör - katodstrålerör t ex pentoder - vars uppgift var att förstärka radiosignalen så att ljudet kunde höras i högtalaren. De komplicerade radiorören blev varma och gick ofta sönder och måste bytas. Radion ersatte då den så kallade kristallmottagaren med hörlurar för en person. 
På 1960-talet ersattes radiorören av små transistorer av halvledarmaterial. De kunde förstärka ljudsignalen med mycket lägre spänning och var mycket mycket mindre är radiorören. Radion blev bärbar och kallades "transistorn". Med transistorn öppnades dörren till persondatorn, PC-n!

Radio Luxemburg startade 1933 som den första engelskspråkiga kommersiella radiostationen. Den lanserade nyinspelade 78-varvs grammofonskivor ("stenkakor"). Bland min kompisar var det populärt att på kvällarna lyssna på radio-musik. Grammofoner fanns inte då. (Jag tror att mellanvågssignalen nådde oss bättre på natten eftersom radiovågorna måste reflekteras av ett speciellt skikt, som kallas jonosfären, för att nå till Sverige.) Normalt lyssnades bara på "live-musik" - alltså folk som spelade instrument och sjöng. Glenn Millers musik var i min smak.
1954 spelades filmen The Glenn Miller Story in med James Stewart i titelrollen, vilken jag naturligtvis såg (troligen under min gymnasietid i Jönköping).

Kvällens repertoar innehöll en blandning av Glenn Miller och 14 andra storband som Duke Ellington, Tommy Dorsey, Benny Goodman med flera.

Kolla klarinetten och saxofonsektionen i avslutande Moonlight serenade.

Publiken var nog mest 50+, som fick en rejäl dos nostalgisk musikunderhållning. HÄRLIGT!

Vintern är på väg. Eller?

Novembermorgon. Solen har just gått upp efter en molnfri natt med minusgrader.

Frostrosor på uterummets glasdörrar

Rådjuren hann försvinna från trädgården innan jag fick fram kameran.

 Småfåglarna är hungriga och avlöser varandra vid fröautomaten, som gungar när de sätter sig.

Talgoxen är kanske en av dem som kläcktes i våras i holken med webkameran.

Titan äter helst hampfrön. Man skiljer talltitan från entitan beroende på hur stor den lilla svarta haklappen är.

Nötväckan gillar solrosfröna

Vad skymtar under busken?

Jo - grannens katt!

Han ligger blickstilla och kollar på fotografen. Men siktet är inställt på småfåglarna. När katten gör ett utfall försvinner de.

 Vi gör en promenad i skogen. Under natten har det bildats ett tunt islager på vattenpölen.

När lite vatten sjunkit undan hänger isen i luften.

Kattgalgen forsar fram.

På gråbon har luftens vattenånga under nattens minusgrader kondenserat till is - utan att först vara vatten. Kallas sublimering

Iskristallerna har ännu inte smälts av morgonsolen.

På en död lövträdsgren bildas under vissa förhållanden så kallad håris. Villkoren är att det inuti den barklösa grenen växer en svamp som 1. angriper träet varvid det 2. bildas koldioxid som 3. pressar ut vattenmolekyler vilka 4. fryser till iskristaller. De ser ut som hår. Temperaturen måste vara något under noll.

Oavsett årstid finns det alltid något intressant att kolla på i naturen. Jättebra att vi har våra årstider som ger omväxling i tillvaron. Jag har numera alltid mobilen med för att fotografera - fast det blir lite kallt om fingrarna så här års.

Läxhjälp med Ung Kraft på Vittraskolan med rättelse 26 nov

Under några måndagseftermiddagar har jag med vännen Björn varit på Vittraskolan i Nyköping för att bland annat hjälpa högstadieelever med läxorna. Verksamheten har nyligen börjat och det har hittills kommit högst 6 elever. De har mest varit intresserade av Projekt VETENSKAPSMÅNDAG då Kenneth från Ung Kraft handlett dem i att bygga svävare, elektrisk ringklocka eller liknande praktiska saker.
Idag gjorde jag ett experiment med lummersporer som kallas nikt. Lummer är en så kallad kärlkryptogam typ ormbunke. Den växer med långa revor från vilka ax med sporgömmen växer upp. Plantorna blir c:a 20 cm höga. Lummern är förbjuden att plocka i kommersiellt syfte.

Denna art heter revlummer. Vissa av sporaxen är "överblommade" och sporerna har fallit på marken för att bli nya lummerplantor.

I det undre axet finns sporerna kvar.

 I burken ligger sporaxen som efter en vecka har torkat så att sporerna hamnat på botten.

De svagt gula sporerna är mindre är vetemjöl. Jag upplevde experimentet första gången i realskolans 3:e klass (motsvarande högstadiets årskurs 8) 1951 när biologiläraren gjorde det. Han la niktet i handflatan och satte en tändsticka mellan fingrarna ovanför. Han tände stickan och kastade sedan upp niktet genom lågan! OJ!

Nu var det Björn som tände på:

Foto: Nenne Thorin

Kolla på filmen som Leopold Öresjöhar tagit:

Han ställde in mobilen på "Slow motion" så man hinner uppfatta det snabba förloppet.

När jag upprepade experimentet i mitt pojkrum blev det en stor sotfläck i taket. Inte bra!
Förklaringen till eldslågan är att nikt innehåller den brännbara metallen magnesium (enligt min lärare), som brukar användas i fyrverkeripjäser. Kallades förr kärringkrut.
Förklaringen med magnesium är inte korrekt. Däremot innehåller sporerna 50% olja - vilken är eldfängd! Dessutom är niktet fint som damm - så egentligen är den en "dammexplosion"!
Nikt har använts för blixteffekter på teatern och när apotekaren förr gjorde medicinen själv rullade han kladdiga tabletter i nikt för att de inte skulle klibba ihop.

Summering: Ett bra experiment  för att skapa intresse för t ex natur och kemi hos det uppväxande släktet.

Kaffegängsträff i Bestorp och Linköping med diverse justeringar den 18 nov.

Tisdagen den 7 november kom Sven och jag med tåg till Linköping, där Leif mötte upp med bil för resa till Bestorp.

Förutom mycket prat promenerade vi under eftermiddagen genom gamla Bestorp. Utöver nya infotavlor berättade Leif och Elaine om sin hembygd vid sjön Stora Rängen.

Onsdagen tillbringade vi i Linköping.

På Erik Dahlberghs teckning ser man domkyrkan (Sveriges näst största efter Uppsala domkyrka) med Slottet till vänster. Äldsta kyrkobyggnaden är från 1100-talet. Då nämns Linköping (Liunga Kaupinga) första gången som biskopsdöme i en handskrift, som i dag finns bevarad i Florens.

Slottet till vänster hitom domkyrkan

Kaffegänget utom Bertil, som är kvar hemma i Piteå.

Borggården med Slottet och domkyrkan i bakgrunden. 

Vi ska besöka museet, som i huvudsak handlar om Linköpings slott.

I högra hörnet ligger Biskopstornet, som vi ska besöka.

I receptionen blir vi mottagna av Charlotta Franzén, som både säljer biljetter och guidar i den mån hon hinner.

Faktaunderlag har jag bl a hämtat från broschyren Linköpings slott utgiven av Statens fastighetsverk.

 Linköpings slott omnämns första gången 1178 i Rom när påven tar biskopens gårdar i beskydd.

Charlotta berättar om den gamla väggen i norra flygeln som byggdes av biskop Bengt i slutet på 1200-talen.

Släkttavla med Birger Jarl i mitten. 

Birger Jarls son Bengt (död 1291) med mitran blir biskop och han bygger ut biskopsborgen bl a med Biskopstornet, som blir både försvarsverk och biskopens bostad. Där finns nu museet.

Biskopen Hans Brask (1464 - 1538) var den siste katolske biskopen i Linköping 1513 - 1527. Enligt Gustav Vasa var han rikets klokaste man.

I år är det 500 år sedan Martin Luther den 31 oktober 1517 spikade upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg, vilket blev inledningen till reformationen, dvs den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan skapas.

För den intresserade finns mer att läsa på denna länk: 
http://www.linkopingshistoria.se/fordjupning/biskop-hans-brask/ 

Bilden nedan visar sigillen på Gustaf Trolles vittnesmål från riksmötet i augusti 1520 i samband med kung Kristians kröning, som ledde till Stockholms blodbad november samma år.

Sven håller på biskop Brasks sigill - en kopia dock. 

Brask tar emot Gustav Vasa högst upp i Biskopstornet.

I museet finns på olika ställen små askar med lappar i. T ex denna:

Brask var ju ingen kartograf när han skapade denna karta över Skandinavien för snart 500 år sedan.

Museet är lagom omfattande för att vara greppbart. Tack vare alla mina foton på skyltar har jag underlag för denna blogg, men jag kompletterar med många sökningar på internet.

Vi avslutar dagen med ett kort besök i domkyrkan.

År 1251 kröntes Birger Jarls son Waldemar till konung i Linköpings domkyrka!

Trots att långhuset då endast var till hälften färdigbyggt var kyrkan den förnämsta i Sverige. Kanske ”kronorna”  som bildar kapitäl på de åttakantiga pelarna vill berätta om detta högtidliga tillfälle!

Det börjar bli mörkt kl 15.40 när vi lämnar domkyrkan för att åka tillbaka till Bestorp.

På Storgatan utanför Best Western Hotell, som för 50 år sedan hette Rally Hotell, ska Leif hämta oss. Medan vi väntar sätter vi oss på bänken med en känd logga. Plötsligt hörs välkänd musik!
Kolla på fotot.

Förklaring: Det var här som Björn i Hootenanny Singers och Benny i Hep Stars träffades första gången 1966.
Läs mer på länken: http://www.corren.se/nyheter/linkoping/bjorn-och-bennys-bank-insutten-i-linkoping-om4169687.aspx 

En innehållsrik dag är till ända och vi tackar Leif för initiativet att besöka Linköpings slott, där vi fick en god inblick i den svenska historien från åren 1200 till 1600 då Linköpings slott fanns i händelsernas centrum - och med lite bonus på slutet.