Schimmel Chippendale

Söndagen den den 14 november var vi på NK-villan

för att lyssna på Sofia Ullman.

Sofia framförde en mycket fin konsert på piano. Med egenkomponerade visor och ballader bjöd hon publiken på en skön musikalisk resa. Ett av styckena hade Kenneth Gärdestad som textförfattare. Sofia ger mycket av sin person både i den fina lyriken och i ”mellanpratet” och konserten utvecklades faktiskt till en dialog mellan Sofia och oss åhörare.

Sofia spelade på ett piano av märket Schimmel Chippendale (chippendale är en engelsk möbelstil från slutet av 1700-talet) som hamnade på NK-villan i januari 2020 eftersom deras piano gått sönder.

När jag jobbade på BORO-hus i Landsbro 1962 och hyrde min första lägenhet, ville jag ha både TV och piano. Vi hade piano hemma, som mamma spelade på. Hon fixade så att jag fick lära mig spela piano hemma hos kantor Norén. Jag valde ett piano för 20 000 kr som jag köpte på musikaffären i Vetlanda.

Det följde med på 4 flyttar och har sedan funnits här i Sjösa sedan 1997. Med åren spelade jag allt mindre och till slut stod det i källaren utan att användas.

När NK-villan i december 2019 via e-post till medlemmarna efterlyste ett piano köpte de mitt piano för en billig penning. Mina barn var inte intresserade. Jag är glad för att pianot hamnade på en plats där det används.

Det var roligt att lyssna på pianots klara toner. Den 5 december kom vi till NK-villan igen. Nu bjöds vi på opera av de stora klassikerna Mozart, Verdi, Puccini, Händel och Gershwin. Sångarna ackompanjerades enbart av 'mitt piano'.

Detta var ur Verdis opera "La Traviata" andra aktens duett med Traviata och Germont. 

Jaqueline Delman till höger svarade för regi och presentationer.

Det är inte varje dag man kan uppleva klassisk opera i Nyköping.
Vi förstod visserligen inte vad de sjöng (italienska), men med enkel rekvisita och utmärkt skådespeleri förstod jag ändå en del.
Opera är ju skådespel som framförs helt och hållet med sång till musik.

En snutt från Schimmels marknadsföring.

Nu har jag sagt adjö till min följeslagare i 58 år och gläds åt att det hamnat i goda händer till mångas glädje.

Ormen Friske

På Stensunds folkhögskola utanför Trosa står sedan många år en minnessten på en liten bergknalle. 
Här byggdes 1949 vikingaskeppet Ormen Friske av frisksportarna. Förebilden var det norska Gokstadsskeppet. 24 m lång och 5 m bred. Ormen sjösattes här vid stranden den 16 juni 1949 på kung Gustaf V:s 91-årsdag. Samma dag uppvaktades kungen på Tullgarns slott av en fulltalig besättning. Ormen deltog sedan i Lingiaden och Världssportutställningen i Stockholm.
Våren 1950 rustades Ormen för en färd till sjöfartsmässan i Rotterdam och därefter var målet Paris, men innan dess gjordes uppvisningsseglingar och en filminspelning av Sköna Helena med flera av den tidens stora skådespelare.
Den 4 juni avseglade Ormen från den gamla vikingastaden Björkö i Mälaren. Den 12 juni kommer man till Ystads hamn efter att ha ridit ut en 17 sekundmeters storm i Kalmarsund med farten 14 knop.
Nu är de på väg. 

Ur TV-programmet "Jag minns mitt 50-tal" 1988 med Bernt Egerbladh:
(Gå till helskärmsläge)

Stensunds folkhögskola med pilen till minnesstenen.

En film om den seglande Ormen Friske i Bernt Egerbladhs TV-program:
(Gå till helskärmsläge)

Ur tidskriften Populär historia nr 9 27 augusti 2004 har jag gjort en Word-fil: (Klicka på den blå texten!)
 Ormen Friskes undergång - dödligt drama i kalla krigets skugga

Minnesplattan finns på Pellworm, som är en bebyggd ö söder om ön Sylt och den dansk-tyska gränsen.

Jag har en del ytterligare material och länkar om någon är intresserad.
Tidningen Kvällsstunden
Wikipedia
Tragedin om Ormen Friske - Sjöhistoriska

Rune Edberg, Södertörn Archaeological Studies ISBN 91-628-5977-3

 I juni 1950 förliste Ormen Friske, en kopia av ett vikingaskepp, på Nordsjön. Alla de 15 unga svenskarna ombord drunknade. Döda kroppar och vrakspillror spolades upp på den nordfrisiska och jylländska kusten.

Ormen Friske hade enligt vittnen av en slump hamnat i ett regn av amerikanska flygbomber, som hindrat skeppet att nå nödhamn.

Trots påstötningar från tyskt håll och från anhöriga till de omkomna utreddes aldrig olyckan av svenska myndigheter. Istället tystades omständigheterna ner och skulden till haveriet lades på påstådda brister hos besättning och båt.

Med stöd av dokument i svenska och utländska arkiv, privata papper och foton, bevarade föremål från skeppet samt intervjuer ges i denna samtidsarkeologiska studie för första gången en samlad bild av dramat, dess efterspel och efter lämnade minnen.

Här finns hela boken i pdf-format.

Både artikeln i Populär Historia och Rune Edbergs bok ger en helt annan bild av Ormen Friske och dess undergång vid ön Helgoland än de spekulationer som spreds i media direkt efter olyckan.

Jag var bara 15 år när olyckan inträffade, men när jag kom till Stensund första gången 1960 på frisksportarnas förbundsmöte blev jag informerad om Ormen Friske.

Boule på Sjösa IP

I mer än 20 år har vi spelat boule på Sjösa Idrottsplats. Efter avbrott för pandemin kom vi igång lite försiktigt förra hösten. 

När vi fortsatte i våras var hälften av spelarna tillbaka. 

Onsdagen den 24 november sken solen, men det var minusgrader. Det blir nog boule idag, tänkte jag på morgonen, för det är ju bara hällregn, snö och tjäle som kan hindra oss.

Här är vi samlade. Med hjälp av spelkort lottas vilka som ska spela ihop. Eftersom vi var 10 personer får två 3-mannalag kasta 2 klot var och två 2-mannalag lag 3 klot. 

Banorna görs efter varje speltillfälle i ordning av några eldsjälar. 

Nu är det klart för spel på bana 1 och 2.

Marita har just kastat första klotet. 

Det ska stanna så nära 'lillen' som möjligt.

Men - vad hände? 

Jo - det lät 'klunk' när klotet studsade och rullade långt, för banan var frusen och hård! Efterhand lärde vi oss att kasta klotet lagom försiktigt.

Jag spelade med 3-mannalaget. Det röda motståndarlaget hade 12 poäng, varefter vi fick 3 poäng innan det röda laget slog in vinnarklotet.

Dags för rast och fika. Som vanligt sitter vi ute.

Idag var det skönt trots minusgraderna.

Sedan spelar vi en omgång till. Här mäter Roger, för det är svårt att avgöra vilket som är det vinnande klotet.

Solen håller på att gå ned innan vi är klara.

Den sista omgången vann det röda laget.

Detta blev den långa säsongens sista spel, ty den 1 december kom snön.

 

Första Advent

Det lackar mot Jul. Det märks tydligt i butikerna som börjat sälja julprydnader och i stan där julmarknader lockar kunder. 

På lördagen åker vi in till området kring Nyköpingshus och Sörmlands museum.

Vid Tovastugan är restaurangen öppen. Gästerna sitter ute och äter medan luciakören underhåller.

Körens ljus blåstes ut av den kalla vinden. 

I Nyköpingshus finns en julmarknad och i Slottskällaren är restaurangen öppen.

Man kan åka mellan olika aktiviteter med jultomtens vagn som dras av trotjänaren Konrad.   

Skönt att lämna kylan och blåsten och gå in på Sörmlands Museum. Där är det mycket folk - både pensionärer och barnfamiljen. Kaféet är öppet så vi dricker kaffe och äter en baguette innan vi besöker en utställning om Nyköping.  

På söndagen går vi i god tid till Nicolaikyrkan där "Musik i advent" framförs av Motettkören och Filharmoniska sällskapet. I många år var "Julens sånger" med dirigenten Gunnar Björkvall tradition. Efter hans pensionering tjänstgör Jenny Tjärnström som dirigent. Advents speciella psalm är "Bereden väg för Herran" där vi kunde sjunga med. 

Kvällens paradnummer är Advent av Otto Olsson. Den gillar jag. Jag har bland annat sjungit den i Julens sånger.

När vi kommer hem kan vi njuta av de fina belysningarna hos våra grannar.

Så har det nya kyrkoåret börjat då vet jag att julen snart är här. Vi förstärker den känslan genom att äta lutfisk på söndagen.
Kylan är på väg och prognosen är mer kyla den närmsta veckan.

 

Naturpasset 2021

Naturpasset är en orienteringsaktivitet som ordnas av lokala orienteringsklubbar. Vi har - ofta tillsammans med Björn - under flera år med karta och kompass i handen letat kontroller i skogarna i Nyköpingstrakten. Nyköpings OK brukar lägga ut kontroller i två olika områden. I år i Oppeby samt Ryssbergen, som är ett av Nyköpings fina ströv- och skidområden. Den 31 maj är Björn och jag på gång.

På kartan syns några av årets 50 kontroller. Varje kontroll har en 'kontrollkod', som vi antecknar och som 'bevisar' att vi varit varit vid kontrollen. Det är ingen lättgången terräng. Många bäckar är nu som torra diken och lätta att missa.

Finns det ingen stig att följa eller väg eller vattendrag, som man kan 'fångas upp av', - då måste man (ja vi!) använda kompassen och sedan försöka 'läsa kartan', dvs identifiera naturen. Det är omöjligt att gå och räkna steg, när man har svårt att ta jämnlånga steg. Jag minns från min aktiva tid att jag räknade till 40 dubbelsteg för 100 m, när jag sprang.

Marita och Björn är framme vid kontroll 44, Mindre dike, Kröken, med vatten i!
Ser ni kontrollen?
Jag har precis kommit fram till kontroll 37, Branten, Foten.

För att veta var man ska leta, när man tycker att man är nära kontrollen, finns på kartans baksida kontrolldefinitioner och logiska tecken för kontrollens placering. Jag förstår inte alla dessa tecken.
Längst till vänster har Marita skrivit kontrollkoderna.

Den här dagen gick vi minst 2,3 km och det tog drygt 2 timmar. Fast tiden är ju inte det viktiga. Det viktiga är att ha varit ute och rört på sig och mått bra, vilket man gör i skogen. "Ändamålet helgar medlen!"

Och roligt att hitta kontrollen!

Sammanlagt under 7 'utflykter' tog vi 48 kontroller och oftast har vi haft sällskap av Björn. 

Vi tyckte att årets kontroller var svåra för oss, som inte längre är aktiva orienterare. Det gäller att HELA TIDEN ha koll på var man är på kartan. Skulle vi gå vilse är räddningen att vi har en GPS i mobilen. Med den kan vi hitta tillbaka till bilen.

I slutet av oktober skickade vi in våra kontrollkoder till Nyköpings OK. Häromdagen fick vi e-post om att vi vunnit ett pris, som lottats ut bland dem som tagit minst 40 kontroller.

Vandring i naturreservatet Örstigsnäs

Denna All Helgonadag sken solen redan på morgonen. Jag ringde vännen och geocacharen Björn som gärna ville följa med ut på en vandring. Vi hämtade honom och åkte till parkeringen vid naturreservatet Örstigsnäs, som bildades 1 jan 2021.
Skansundet är platsen där Stadsfjärden/Sjösafjärden möter Östersjön. Elaka fiender måste passera Skanssundet för att kunna anfalla Nyköping, vilket också skedde under "rysshärjningarna" sommaren 1719.

Björn har berättat att geocacharen Gula jackan lagt ut några roliga cachar i anslutning till Sörmlandsledens rödmarkerade rundslinga 44:1.

Här finns vi alla tre med på bilden. Marita bär på Bamse.
Björn och jag klarar oss numera inte utan stavarna i terrängen.

"Uppdrag Örstig - Basen" är den första cachen vi börjar leta efter. Den var inte så svår när vi väl kom fram till platsen. På en tallstam var denna trälåda fastspänd. På taket stod några 'soldater' och inuti diverse stridsfordon. Den lilla cachen var lurigt gömd, men som erfarna geocachare så hittade vi den snart och kunde signera den lilla loggremsan. Vi tackade och gav cachen en välförtjänt favoritpoäng för en rolig cache! Cachens ID-nummer står på insidan av luckan.

Nästa cache hette "Uppdrag Örstig - Binäring". Cachen består av en burk med kodlås. Hur skulle vi få tag på koden? I cachebeskrivningen förekom ett binärt tal av typen 110100101. Med hjälp av mobilen kunde vi översätta detta binära tal till ett 3-siffrigt tal, som vi vred in på låset så att vi kom åt loggremsan. Även denna fick en FP.

Varför heter cachen "binäring"? Fundera på det!

Nästa cache hette "Uppdrag Örstig - Sista basen". 
Vi kom fram till platsen och vi såg cachen, som satt 5 m upp i en tall.
Marita försöker klättra upp.

Det är en plastkråka med cachen i näbben. Den sitter dock för högt upp, så vi får komma igen när vi har barnbarn på besök.

När vi varit ute i cirka 1½ timme så vi började vandringen tillbaka till bilen. Stigen vi gått hade bitvis varit svår och lerig att gå så vi gick i stället över maderna tillbaka. Men det var inte så mycket bättre för vattenståndet var för tillfället högt.
Här går vi utmed Skanssundet där Hasselö syns till vänster.

Vi passerar några upplagda roddbåtar.

Vi passerar även denna byggnad. Den kallas 'Örnnästet' för den har byggts och använts av ornitologer, dvs fågelskådare, när de spanat på bland annat havsörn. Luckorna kan öppnas som på en adventskalender. I öppningarna finns gröna konformade plastdukar med ett hål där fågelkikare placeras. 

Här kommer Marita med Bamse.
Stigen är dålig så man får gå vid sidan av.

Det blev en bra nästan 2 timmar lång vandring med två cachar som bonus.

Tillägg söndag morgon:

Så här skrev Björn alldeles nyss på sin FaceBook-sida:

Igår blev en ny tur, nu tillsammans med Marita och Göran, ut till Örstigsnäs. Vi gick till två tidigare tagna geocachar. Fortsatte till ytterligare en med högtflygande planer. Det blev en ornitologisk upplevelse med en Corvus cornix, men ingen logg och inget kryss.

Vägen tillbaka till parkeringen gick ute över de nyslagna maderna vid Stadsfjärden och ytterligare en ornitologisk anknytning med ett gammalt gömsle från projekt Havsörn.

Det är värt att tänka på att området Örstigsnäs är en isälvsavlagring, som jag tycker är extra spännande. Avlagringen är slutpunkten på den rullstensås som heter Badelundaåsen och den kan följas ända upp till Siljan.

Bilden på åsuppbyggnaden är hämtad från geocachen Badelundaåsen i Hedemora. Åsen passerar bland annat TT-metropolen Hedemora där Åsgatan ligger på själva åsen (bild på legendariska Masharrys bensinmack). TT- tävlingarna genomfördes i slutet av 1950-talet med VM-status med 100 000 besökare till en liten stad på 6000 personer. En enorm händelse för bygden och en liten 10-årig kille.

Jag känner kopplingen från min ungdom i Dalarna ända ned till mina vandringar idag på Örstigsnäs. En vandring ute i naturen väcker slumrande tankar, som kommer i ett ostrukturerat flöde.

Bland Sveriges längsta rullstensåsar torde Badelundaåsen återfinnas, som sträcker sig mellan Nyköping och Siljan. I Kolbäck, där vi var för ett par veckor sedan (se blogginlägg 23 okt), bryter Kolbäcksån igenom (Kolbäcks)åsen vid Herrevad. [Detta var inte sant - Kolbäcksåsen ingår ej i Badelundaåsen!] På många ställen mellan Nyköping och Eskilstuna åker man just på Badelundaåsen. Det är en mycket gammal väg där både ryttare och vagnar lätt kommer fram.

Tack Björn för ditt upplysande och intressanta FB-inlägg!

 

Med barnbarn i Stockholm

 Under höstlovet fick vi besök av tre barnbarn - ja de är numera unga paranta damer. Det var länge sedan vi hade lovlediga barn hos oss i Sjösa.
Det var naturligtvis traditionella aktiviteter. Vi spelade spel och kort samt besökte  simhallen och bowlinghallen.
På söndagen gjorde vi en utflykt till Stockholm. Det var enklast att åka tåg, så slapp vi parkeringsproblem.

Från Stockholms central tog vi 7-ans spårvagn ut till Djurgården. Det var trångt ombord, för naturligtvis åkte också stockholmarna ut till Djurgården. Där finns den fina naturen, där kungen hade sina kor och hästar. Ja - det var väl några år sedan. Men vi skulle gå på muséum, som det finns ett antal av. Marita och jag hade valt ABBA-muséet.
ABBA The Museum är ett interaktivt museum där du virtuellt kan prova ABBAs kostymer, sjunga, spela quiz, mixa originalmusik och bli den femte medlemmen i ABBA genom att stå på vår stora scen tillsammans med avatar-versioner av medlemmarna i ABBA. Detta är bara en bråkdel av vad du får uppleva på ABBA The Museum.

WALK IN. DANCE OUT.
Provsittning i ABBAS helikopter.

Nej - det här är inte ABBA live, utan naturtrogna dockor.

Så här var det för 67  års sedan. Minns ni?
(Klicka för att förstora.)

På den tiden lyssnade jag inte på popmusik, och det tog några år innan jag insåg hur STORA och hur BRA de var. Nu kryper det i kroppen när jag lyssnar på ABBA. 

De nya låtarna "I still have faith in you" och "Don´t Shut me Down" har det härliga ABBA-soundet. 
Lyssna här på början av "Don´t Shut me Down":

Här berättar Björn Ulvaeus om ett minne om när hans dotter Linda går till skolan.

I filmen Mamma Mia sjunger Donna (Meryl Street) sången "Slipping Through My Fingers".  

När jag hör denna låten associerar jag direkt till min dotter Carolina, som går till skolan i sin blåa mössa. Melodin berör mig mycket starkt, för jag saknar min Carolina så mycket. Jag vet att också hon gillade den här låten.

Vi lämnade ABBA-muséet och gick till Vasa-muséet där vi började med en god lunch.

Så här gick det till när regalskeppet Vasa förliste:

På bara några minuter vändes glad feststämning till katastrof och mänsklig tragedi. Det var den 10 augusti 1628 när det som skulle vara Östersjöns mest fruktade krigsskepp, Vasa, gick under i Stockholms ström inför ögonen på dem som byggt henne.

Det var sen eftermiddag när det äntligen var dags. Det nybyggda Vasa låg förtöjt nedanför slottet Tre Kronor. Bryggan var packad med nyfikna åskådare. Vattnet i huvudstaden vimlade av småbåtar som på nära håll ville följa hur den mäktiga krigsmaskinen gled ut från Stockholm.
Besättningen hade fått ta med sig anhöriga eftersom det var skeppets första färd. Tanken var att fruar och barn skulle stiga av vid Vaxholm innan det bar av till flottbasen på ön Älvsnabben i Stockholms skärgård. Vasa drogs med hjälp av ankare långsamt längs strandkanten. När skeppet till slut var utanför Tranbodarna, vid nuvarande Slussen, hissades fyra av Vasas tio segel. Kanonportarna var öppna och det sköts salut.

Katastrofen
Vasa seglade i omkring femton minuter, sedan gick allt fort. En kastvind fyllde seglen och Vasa började kränga, men hon reste sig upp igen. Så kom ännu en kastvind, den var starkare och skeppet fick så kraftig slagsida att vattnet forsade in genom de öppna nedersta kanonportarna. Snart började Vasa sjunka.
Kalabaliken var stor ombord. Många ur besättningen kastade sig i vattnet. Det dröjde inte länge innan skeppet stod på havsbottnen på 32 meters djup och 120 m från land. Två av masterna stack upp ovanför vattenytan och en del av besättningen kunde hålla sig fast i dem. Andra fiskades upp av småbåtar.

Läs mer om Vasa här!

I år är det 60 år sedan bärgningen av Vasa. Den 24 april 1961 klockan 9.03 stack de första delarna av skeppet upp ovanför vattenytan. Efter knappt 333 år på bottnen av Stockholms ström kom Vasa upp i dagsljuset igen.

Läs mer om Bärgningen här!

Detta är det renoverade regalskeppet Vasa i sitt eget muséum.

Detta är en skalenlig modell i skala 1:10

Klicka för att förstora texten!

Livet ombord:

Översiktsbild

Vasa är imponerande stor!

Akterspegeln allra längst bak på skeppet vimlade av skulpturer. Högst upp satt en skulptur som föreställde en ung Gustav II Adolf med armarna utsträckta över sitt folk. Under honom fanns det svenska riksvapnet och de bibliske Gideon med sina krigare. Historien är hämtad från Gamla testamentet och handlar om hur Gideon befriade israeliterna när han med bara 300 man besegrade midjaniternas mångdubbelt större armé.

Efter att ha kollat på några intressanta filmer tog vi 7-an tillbaka till Sergels torg och Centralstationen för hemresa.