Trivseldag med Sörmlandsleden

De ideellt arbetande funktionärerna i Föreningen Sörmlandsleden brukar årligen tackas med en trivseldag för sina arbetsinsatser med att hålla leden i bästa trim. I söndags hölls träffen på Skottvångs gruva.

I programmet ingick intressanta guidningar i gruvområdet och i det nya muséet. 

Lavtornet är den höga byggnaden i bakgrunden

Alla gruvhålen är idag vattenfyllda och inhägnade.

Malmen transporterades med häst och vagn till Åkers Styckebruk där man göt kanoner.
Denna har stått på Karlsborgs fästning.

Gruvarbetarna klättrade ned och upp på stegar med brinnande bloss i munnen och malmen transporterades upp i tunnan. Arbetsdagen var 12 timmar.

Det rann alltid in vatten i gruvan som måste pumpas bort. Pumparna drevs av en 2 km lång s k stånggång  (från vattenfall nere vid sjön Marviken). Vattnet pumpades upp i etapper om 7 m i urborrade trästockar till s k ställplatser, där det fanns ett stort träkar där vattnet samlades inför nästa pumpetapp.

Gruvan öppnades i slutet på 1500-talet och var i drift fram till 1921. Sverige var en stor exportör av kanoner till krigförande länder - även fiender (!) - i Europa och det hände att svenska soldater blev beskjutna av svenska kanoner.

Här borras de 7 m långa tallstockarna med ett s k skedborr

Två man vevade runt borret och två man pressade stocken mot borret. För några år sedan användes borrmaskinen för att borra pumpstockar till en annan gruva som skulle restaureras. 

En mycket viktig uppgift hade smeden som skulle smida utrustning och framför allt vässa borrarna som gruvarbetarna gjorde hål i berget med där sedan krutet stoppades in. Smedjan har restaurerats och fungerar nu.

Vi bjöds på en god lunchbuffé varefter ett guidespel framfördes av Kerstin och Bengt Landin. På ett glatt och skämtsamt sätt fick vi en inblick i livet vid gruvan i forna tider.

Kerstin spelade rollen som Lova som här bär fram vatten till vaskningen i otäta hinkar.

Lova tömmer tråget med gråsten och de värdefulla malmklumparna i harpan - ett slags såll, vilka med hjälp av barn vaskas fram. Med en magnet kollar hon att det är järnmalm.

Dagen avslutas med en vandring på Fornborgsrundan. Marita går etapp 16 de 11 km till Harsjöhult och jag besöker muséet och tar en geocache innan jag åker och hämta Marita.

Vi är kulturella

På Café Fåfängan spelade Nyköpings Stads Teater sin årliga Cabarevy. Årets version hette "På drift med trikålåren", med ordvitsar, myndighetshäckling och allmän underhållning. Vi startade med kaffe och goda våfflor innan föreställningen började.

Kenneth Brodin (i mitten) är både textförfattare och artist

På onsdagskvällen var det dags för "Kom Å se" (Filmer vid vattnet), som är en årligen återkommande minifilmfestival. Programmet upptar kortfilmer från 4 till 25 minuter vars innehåll spänner över vacker naturfilm till tankeväckande aktuella samhällsfrågor som t ex jämställdhet och generationsmotsättningar gjorda av prisbelönta och lokala filmare. Kvällen började med lite småregn men slutade med en fantastisk fullmåne.

Filmen "Umeår" visade danser på temat samernas åtta årstider

Nyköpingsån med fullmåne över Slottet

På slottsvallarna bjöds på lördagsmorgonen in till ett "Frukostevent" i geocachingens tecken. Man minglade och pratade geocaching och jag fick hjälp med att få igång en app på mobilen för att kunna hitta en speciell typ av geocachar som kallas Where I Go. Det påminner lite om Pokemon.

Värdarna för eventet hälsar de drygt 30 deltagarna välkomna

Frukost vid slottsmuren

Vi avslutade veckan med att åka på logdans ett par mil utanför Nyköping. Stämningen var på topp och härliga minnen från min ungdom kom fram. Orkestern spelade mest gillesdanser men också foxtrot och tango.

Orkestern med kontrabas, som gav härlig stuns till musiken

C:a 60 dansare från när och fjärran svängde sina lurviga på loggolvet. 

I arrangemanget ingick en härlig buffé, som avnjöts vid långbord i angränsande loge.

När vi kom tillbaka till danslogen efter kvällskaffet var det mörkt.
Stämmningsfullt att höra musiken strömma ut genom logdörren

Många tack till vår dansledare Eva som ordnat denna trevliga dansfest för andra året i rad.

Kajaktur i underbart sensommarväder

Väderprognosen i söndags kväll visade att det skulle bli strålande väder de kommande dagarna så vi satte igång med förberedelserna för säsongens första (!) övernattningstur. Vi lade i kajakerna vid Stendörren och paddlade in i Krampöarkipelagen. Det blåste lite från syd så det blev inte så långt eftersom min högra axel värkte. Vi tog lunchrast på Granholmen - en jättefin plats där vi aldrig varit tidigare. Där fanns förutom många fina tältplatser också bord och bänkar samt sopmajor, dvs en plats där båtar brukar ligga.
Marita gjorde en egen tur i det fina området. Vi stannade över natt, då det regnade men på tisdagsmorgonen sken solen och det blev ett härligt morgondopp i det 18-gradiga vattnet.

Vi paddlar under en av Stendörrens många gångbroar

Fyren Griskär övre

Vi paddlar in i en liten vik

Men där var det stopp så vi fick vända

Vi var ensamma på denna fina plats.

Utsikt från berget bakom tältplatsen

Hösten är på väg - ljungen blommar!

Här ska vi sova

Morgondopp

Morgonsol har guld i mund

De tyska turisterna Brunhild och Volker från Kiel är med när vi signerar geocachen

Vi blir bjudna på öl och juice i deras fina segelbåt - en 28 fot lång träbåt byggd i Holland på 1970-talet. 

Båten Zora från Kiel

Strax tillbaka vid utgångspunkten

En så härligt fin tur, men jag behöver hjälp av Marita. Jag är evig tacksam! 

Arbete på tomten

Förra tisdagen hyrde vi en såg och kapade upp gammalt virke, som jag sparat -"kan vara bra att ha". För att få plats med allt renoverade vi först ett par dåliga "vedförråd", som vi nästan fyllde efter en hel dags kapande.

Mårten förbereder för att lägga på taket

Vi klipper till takplåten

Taket på vedförrådet är klart och Mårten sågar så spånet ryker.

På en handduk vid köksdörren satt denna stora husspindel. Spindlar är leddjur med 4 benpar - alltså ingen insekt, som har 3 benpar. Den tillhör gruppen trattspindlar eftersom den bygger trattformiga nät i torr inomhusmiljö, där den fångar t ex ängrar och silverfiskar, dvs ett nyttodjur.

En stor husspindel på en kökshandduk. Kroppens längd är cirka 15 mm. 

Den stora husspindeln har så kallade pedipalper mellan de främre gångbenen. De ser ut som små ben med fötter. Det är en hane, som är mindre än honan. Den är på jakt efter en hona. Nedtill på palperna finns små bakåtriktade klor, vars uppgift är att föra över spermapaketet till honan.

Husspindeln har bara två ögon, men det finns spindlar med 4, 6 eller 8 ögon eller med inga ögon alls.

Så gott som hela spindeln är täckt med hår som fungerar som känselorgan eller verkar irriterande på rovdjur.

Spindlar är köttätande rovdjur som dödar/förlamar sina offer med gift, varefter den suger ut offrets innanmäte. Giftet är oftast ofarligt för människor.

Den ser grym ut. Det är inte konstigt att människor kan lida av arachnofobi.
Det finns människor som har spindlar som sällskapsdjur.
Spindlar har funnits på jorden i 500 miljoner år - de är alltså riktiga överlevare.

Lite senare fick jag syn på denna fästing på benet. Fästingar - Ixodida - är en grupp med små spindeldjur med 4 benpar. De lever som blodsugande parasiter på däggdjur och fåglar. Som bekant kan de sprida flera allvarliga sjukdomar. Denna avlivades dock.

Vanlig fästing - Ixodus ricinus

När jag satt i hammocken och tog igen mig trillade detta lilla kryp ned på mig och kröp omkring på armen. Den är c:a 4 mm stor och precis som andra stinkflyn = bärfisar har de ett "sugrör" som den sticker in i värdväxten och suger näringsrik växtsaft.

Mindre björkbärfis trivs förmodligen på björkar

På det nedfallna björklövet satt denna Rallarhumla, som brukar suga nektar på bland annat rallarros (mjölkört). Det finns 40 arter av humlor i Sverige.

Rallarhumla.

När jag fotograferat en för mig okänd växt kan jag skicka in bilden till Face-bookgruppen "Vilken växt". Ganska snart får jag många svar. 

Om jag vill veta något om bin eller humlor så finns gruppen "Vi som gillar Bin & Humlor.

Slutligen finns på Naturhistoriska Riksmuséet "Jourhavande biolog" som svarar på allmänna naturfrågor via e-post.

Dessa metoder ger fantastiska möjligheter att lära sig om naturen utan att slå upp i en bok. Jag lär mig något nytt varje dag och det är roligt. 

En annan källa har senare meddelat mig att det troligare är en trädgårdshumla (hane vilket syns på antennerna, som har 13 antennsegment!) eftersom antennerna är långa och pälsen är lång och rufsig samt att "den bara är gul på första tergiten (rallarjordhumlan skulle vara gul även på andra)". 
Jag nöjer mig med att det är en HUMLA!

På kanalbåt i England

Tillsammans igen - efter Australienresan för 3 år sedan - med Sven och Anne från Australien och Leif och Elaine från Bestorp flög vi till Stansted, tog tåg till Leicester och taxi till Quorn där vi på Pillings Marina mönstrade ombord på den 19 m långa kanalbåten Isla, som vi hyrt av Charnwood Boat Hire. Efter en kort introduktion på River Soar Canal fortsatte vi söderut - uppför. Vi gled genom ett vackert landskap och passerade massor av slussar. Efter hand tog jag över styrmansuppdraget. Det var inte så lätt i de smala slussarna bland andra båtar.

Utsikt från tåget mellan Stansted och Leicester. Solfångare i massor!

Klara för avfärd med "kanalbåten" Isla från Pillings Lock i Quorn

Mot nästa sluss med Anne och Sven i stäven

Slussen välkomnar oss

Nu har luckorna börjat släppa på vatten

Gastarna väntar att slusskammaren ska bli fylld

Klart att lämna slussen

På väg mot nästa sluss

I en tvär kurva är jag lite sen med rodret. Det tar tid att svänga en så lång båt.

Elaine förbereder lunchen

Lunch i matsalen

Vi tog taxi till den lilla idyllen Market Harborough

Torget i Market Harborough

Det sitter en oåtkomlig cache uppe i trädet i Market Harborough

Det är varmt när vi gör en utflykt i taxi till Foxton Locks

Anne och Sven

De tio slussarna i Foxton Locks

Bumble bee

När vi vänder för återresan måste vi bära av mot stranden med den långa stången

Eftermiddagspaus på kanalbanken

Björnbär

En engelsk fluga på tisteln

Det är trångt i slussen. Det är vanligt att folk bor året runt på sin båt och åker omkring på det mycket omfattande kanalsystemet, som härstammar från 1700-talet, då järnprodukter från gruvor och järnbruk skulle transporteras ut i världen. Början till Storbritanniens dominans till lands och havs.

Frivilliga städare av kanalen får som tack sanera ful graffiti och måla över nytt. 

Den dekorativa kardvädden Dipsacus sativus

Sven och Leif studerar kartan 

Vacker graffiti på gammal fabriksvägg

Ordning och reda tycker Marita

Barriären ska hindra oss från att lämna kanalen

I glatt samspråk med slussvolontär

Det krävs finlir för att lägga till i slussen

På puben i Kilby

På stranden växer jättebalsamin och rosendunört

Jättebalsamin

Rosendunört i närbild

En maffig signalkräfta som några metare (invandrare) fiskat upp. De visste inte vad det var och vad den kunde användas till.

Många trädgårdar utmed kanalen har fina blomsterarrangemang och konstföremål.

Tillbaka i Pillings Lock efter en härlig vecka med goda vänner i en vacker miljö. Vi åkte 43 km söderut och sedan tillbaka. Det gick ju inte så fort - c:a 4 km i timmen.
Vi kan varmt rekommendera denna annorlunda semesterupplevelse. 

Innan vi reste hem stannade vi två dagar i Leicester - fotbollsstaden.
I denna industristad väntade vi oss inga speciella upplevelser, men våra fördomar kom på skam. Det var faktiskt en mycket trevlig och vacker stad med mycket att se. Bland annat blev vi varse den intressanta historien om Richard III. Men det är en annan historia.
Vi upplevde engelsmännen som mycket trevliga och lätta att få kontakt med.