Husbilssemester i Götaland. Del 6 Sista etappen hem

 Nästa dag fredag den 22 juli fortsätter vi norrut utmed kusten mot Kungsbacka. Vi ska besöka Tjolöholms slott där frisksportarna hade riksläger 1993. Första halva lägerveckan regnade det hela tiden. För många blev allt genomblött. Några åkte hem. Jag minns att tält och våta kläder kördes till badhuset i Kungsbacka för att torkas. 
Det regnar lite när vi kör E6-an.Tjolöholms slott - entrésidanUnder denna bro kommer man ut på framsidan med havsutsikten.En imponerande byggnad på en halvö i Kungsbackafjorden.Engelskinspirerad trädgård.Vår kunniga guide var klädd i tidstypiska personalkläder.Detta är porträttet på James Fredrik Dickson. 
Det var denne James Dickson som 1885 lät bygga M/S Ellen av Harstena, fast det var väl en ångbåt från början. Vi åkte med den 4 juli.
När James Fredrik Dickson med hustru Blanche Dickson 1892 köpte Tjolöholm fanns där redan ett slott. De ville ha ett nytt slott i brittisk Tudorstil. James dog innan bygget var klart 1904 så det blev Blanche som fick ansvaret för slottet och den stora gården.På denna stolen satt Blanche med håret utlagt på den lutande skivan för att få det lagt.
Slottet fick det senaste av modern teknik: roterande helkroppsdusch, vattentoaletter, elektricitet, rumstelefoner mm.
I sällskapsrummet finns ett självspelande piano.Så här låter det självspelande pianot. 

 Blanche Dickson har en intressant historia. Ett exempel på hennes sociala engagemang. Klicka på bilden för att förstora.

Tjolöholms slott är ett av de sista stora slottsbyggena i Sverige.

Slottet förklarades som byggnadsminne 1991. Det ägs och förvaltas idag av Stiftelsen Tjolöholm med Kungsbacka kommun som huvudman.

Vi avslutar med ett besök i bland annat vagnsmuseet.

Blanche skaffade 1905 en av Sveriges första elektriska dammsugare. Den vägde drygt 1000 kg och flyttades av en häst upp till slottet. Den kopplades till ett elektriskt uttag varefter man drog in 40 m långa slangar till rummen som hade heltäckningsmattor. 

Det fanns ett antal olika sugmunstycken.

Slutligen äter vi lunch på restaurangen.

Sista besöket i Halland är vid Fjärås Bräcka, som är en mäktig israndbildning som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Bräckan började bildas på havets botten redan för 14 500 år sedan. Den har internationellt intresse bland geologer och är tillsammans med Lygnern av riksintresse för naturvård. På krönet går ett forntida färdstråk som fram till medeltiden var en del av huvudvägen utmed västkusten. Då fanns vidsträckta ljungbevuxna marker i stora delar av Halland. Idag är dessa ljunghedar nästan helt försvunna, men på Fjärås Bräcka har en del av de öppna hedarna bevarats och återskapats.

Så här bildades bräckan (Bilder från infotavla):

Ovanpå bräckan går en landsväg, men den är numera avstängd för biltrafik. (Bild från Internet)

Utsikt från bräckan över Lygnern i öster. Till ångbåtsbryggan i Fjärås kom folk med ångbåten Isa för att ta tåget vidare i Fjärås. De fick gå trapporna upp till bräckan. 

Sedan fick de ta 142 trappstegen ned till den lilla järnvägsstationen i grustaget och sedan vidare med tåg till t ex Göteborg.  

Här finns SJ-s gamla grustag där det togs grus till järnvägsbyggena fram till 1967. Vattnet i dammarna kommer från Lygnern genom rör under bräckan. Efter infiltration blir det dricksvatten för Kungsbackaborna.

Där finns en labyrint och stenar som bildar en mening:
VILL DU GIFTA DIG MED MIG?

På några trappsteg kan man läsa hur högt havet stod vid olika tidpunkter.
Landet höjde sig igen efter att har varit nedpressat av den kanske 3 km tjocka landisen i uppåt 100 000 år. Detta är den nedersta.

Utanför Naturum finns en stig där man kan gå på stenplattor med tidpunkter för olika händelser.

Det finns även ett musikinstrument i parken. Jag provspelar naturligtvis.

Vi går leden ned till Lis gravfält på sluttningen.

Gravfältet, som är Hallands största, är från järnåldern (800 - 1100 fvt). Idag finns över hundra resta stenar och ett 40-tal andra lämningar. Stenarna har varit nästan dubbelt så många, men ett flertal försvann när man förr tog grus på platsen.

Gravfältets mest imponerande sten är kung Frodes sten, närmare 5 meter hög. Enligt Snorres edda var Frode en dansk kung som dödade Ottar Vendelkråka.

Enligt Ynglingasagan skall Ottar ha varit ovän med danernas kung Frode som därför försökte kräva in den skatt han lovats av Ottars far Egil. Ottar vägrade betala. Sommaren därpå härjade Frode i Svitjod, gjorde stor skada och fick med sig krigsbyte. Sommaren efter det drog han i österled, och Ottar härjade därför i sin tur i Danmark, i början utan att möta motstånd. När Ottar härjade i nordligaste Jylland, som av Snorre Sturlasson kallas Vendel, överfölls han av Frodes jarlar Vötter och Faste. Ottar och många av hans män stupade. Danerna skall ha låtit djur slita sönder Ottars lik, och sedan gjort en träkråka som de skickade till svearna, med förklaringen att Ottar inte var mer värd, varvid de också gav honom hans tillnamn. 

Detta definitivt sista stoppet. Nu åker vi hemåt. Vi stannar för natten vid en av Trafikverkets fina rastplatser - Stora Transåssjön nära Borås.

 Vi kände inte för ett kvällsdopp.

Sista dagen den 23 juli regnar det. 
Vilka känner igen detta konstverk?

Vi gör ett fikastopp på Gyllene Uttern med utsikt över ett regnigt Vättern.

Äntligen har jag fått veta varför det heter Gyllene Uttern.

När vi åker därifrån passerar vi denna skulptur.

Här blir det ännu en koppling till ett tidigare besök för 10 dagar sedan då vi var vid den Stierngranatska gravpyramiden.

När vi avslutar den 3 veckor långa husbilssemester regnar det för första gången - vad jag minns. 

Vid 3-tiden kör Marita upp framför garaget i Sjösa. Vi har då kört drygt 130 mil. Allt har fungerat bra och vi har upplevt mycket dels när vi turistat på egen hand och dels när vi träffade barn och barnbarn på rikslägret. 

Slut på del 6

Snart är reseberättelsen om VILDMARKSVÄGEN klar!

Husbilssemester i Götaland. Del 5 Halland

Från rikslägret i Aneby åker vi på lördagskvällen den 16 juli via Jönköping mot Halland. Vi hittar en fin ställplats för natten vid Ätraforsdammens badplats där vi tar ett skönt dopp. 
På söndag förmiddag utforskar vi platsen.Intill ställplatsen finns den stora fördämningen med en promenadväg.

I dessa trummor kommer vattnet från dammen 24 m ovanför.

På höjden intill kanalen finns ett luftvärnstorn som under kriget (det andra världskriget alltså) skulle försvara dammen och kraftstationen mot flyganfall.

Marita gick de 135 trappstegen upp i tornet.

Naturligtvis åker vi till Ullared. Vi har inte varit där tidigare.
Det stora varuhuset heter Gekås. Företaget grundades 1963 av Göran Karlsson under namnet Ge-kås Manufaktur. 2015 besöktes Gekås av 4,8 miljoner kunder och sålde varor för 5,2 miljarder SEK.
Efter en god lunch i Ullared fortsätter vi resan till Falkenberg där vi åker ut till Lövstavikens Båtförening som har ställplatser vid marinan. 

När vi har kommit på plats och kopplat in oss på el-nätet och plockar vi ned cyklarna för en tur in till stan.

Konstnärliga nyttoföremål har skön form med är hårda att sitta på.

Vi gör en tur genom den fina sommarstaden.
Tullbron är en av de två bilbroarna över Ätran.

Marita bland de höga kungsljusen.

Konstverk till minne av Ätrajungfrun.

Det finns en doktorsavhandling med rubriken Legenden om Ätrajungfrun.

Nu har vi kommit till Falkenbergs Strandbad.

Vi fortsätter till Skrea strand.

Vi lyxar till det med var sin bamsestor glass på Glasshuset.

I Falkenbergs kyrka bjuds det på Sommarmusik dit vi cyklar.

Vad kan detta vara? En konsert med enbart slagverk! Spännande.

Slagverken är vibrafon och marimba, vilka båda spelas med klubbor.
De spelar bland annat Bobbie Ericsons Utskärgård som var populär på 1960-talet.

En ovanlig och härlig musikupplevelse.

På väg från Falkenberg på måndagsförmiddagen besöker vi Engelssons, där jag köper några byxor.

Nästa stopp blir vid Grimeton.
Det första man lägger märke till är de höga masterna med ledningar emellan. Det är radiostationens antenner, som skickar morsesignaler genom atmosfären till en mottagarantenn i t ex USA.

Grimeton blev kulturellt världsarv 2004 och är nu ett populärt museum med guidade visningar.

Morsetelegrafen.

I morsealfabetet blir t ex bokstaven G två långa och en kort: _ _ . 

Marita sänder ordet HEJ

 

Efter en stund kommer svaret från New York.

Här skapas och skickas morsesignaler till antennen, där den elektriska signalen sänds ut som en elektromagnetisk i form av en radiovåg.

Vi fortsätter till Varberg där det finns ställplatser vid Getteröns Naturum.

Från soptipp till utflyktsmål

Två stora projekt är på gång i Naturums närhet, kommunens sluttäckning av Lassabackadeponin och bygget av en godsbangård i projekt Varbergstunneln. Den gamla deponin utanför Naturum ska täckas med massor från bygget av Varbergstunneln och under åren framöver arbetar vi med både sluttäckning och ny utformning av platsen.  

 Här pågår en fotoutställning om Sven Gillsäter och hans resor.Utsikt över vattenriket, som är ett paradis för fåglar.Vi gör en cykeltur på stigarna ut på Getterön.Under en gren på enbusken låg en sten, som jag körde på och föll mjukt men stickigt i gropen. Det var svårt att komma upp även med hjälp av starka Marita.Efter ett tag blev terrängen bättre.Vi stannar och badar på en av de många badplatserna. Det var skönt i vattnet.  Vi såg några enstaka brännmaneter.
Solljuset är starkt - borde haft solglasögon.Nästa dag flyttar vi husbilen några kilometer till en bättre ställplats på Varbergs  Flygklubb. Med cyklarna ska vi upptäcka Varberg. Vi börjar med kallbadhuset.Det är damer till vänster och herrar till höger. Det är ovanligt lågt vattenstånd i havet.Havsbadet i Varberg har sitt ursprung från 1820-talet. Det nuvarande byggdes 1903, men renoverades enligt den äldre stilen på 1990-talet. Alla gubbarna sitter bakom mig och solar. Via trappan når man vattnet som idag är endast 1½ m djupt.Fin utsikt från bastun.Efter 3 sköna timmar i badet går vi en promenad ut på piren. Där ligger en utflyktsbåt klar för avgång. Det finns restaurang ombord och platser kvar så vi går ombord för en kvällskryssning utmed kusten söderut.Kallbadhuset och Varbergs Fästning till höger. På havssidan har man byggt en modern arena för stora evenemang.Här äter vi riktigt gott av diverse delikatesser.

Räkor är mums!

Vi åkte med Stella Polaris. Vi såg varken till Stella eller någon polaris .
På torsdagen cyklar vi in till Varberg igen. Vi börjar med Varbergs fästning där Hallands Kulturhistoriska museum ligger. 
Där finns den permanenta utställningen om Hallands äldsta och mest kända man - Bockstensmannen.

Han levde på 1300-talet och är numera Europas enda kända mosslik, som fått pålar slagna genom kroppen för att inte 'gå igen'.
Hans kvarlevor finns nu till beskådande i denna glasmonter.
Med modern teknik har man gjort en modell med tidsenliga kläder och rekonstruerad kropp (eller åtminstone huvud). 

Forskning på Bockstensmannen har givit ny kunskap om 1300-talets Sverige. Precis som Ismannen i Italien, vilken levde för 5000 år sedan.

Marita gick därefter en guidad rundvandring i fästningen som började anläggas på 1300-talet då Halland var danskt.
Jag avstod eftersom det var en krävande vandring med bland annat branta trappor.

Runt fästningen fanns naturligtvis en vallgrav och kanoner på fästningsmuren.

Läs mer om Varbergs fästning på denna länk.

Vi fortsätter sedan på cyklarna söderut utmed Kattegattkusten förbi Varbergs kusthotell och spa vid Lilla Apelviken. På Subbeberget står Subbe fyr, som är en av inseglingsfyrarna till Varbergs hamn. Fyrens betydelse har väl minskat sedan bilfärjan mellan Varberg och Grenå i Danmark lades ned 2020 efter att ha fungerat i 60 år. 

När vi kommer ut på Subbeberget möts vi av dessa stentorn.

De  är rester från en stenindustri. Numera är det trendigt att bygga stentorn. På Fårö på Gotland är det förbjudet och på vandringsleder i fjällen är det olämpligt med hänsyn till risken att de förväxlas med ledmarkeringar. 

Vi kliver av cyklarna och Marita går för att kolla vad det är för torn uppe i backen.

Tornen heter Albert och Frida efter läkarparet på Kustsanatoriet Apelviken. Det första byggdes 1916 som ett vattentorn vid en källa för att förse sanatoriet med vatten. Liksom Subbe fyr är de välkända landmärken på udden.

När vi återvänder till Varberg cyklar jag genom denna skärning.
Har det gått en järnväg här?

Marita står på kanten och fotograferar mig.

Vi återvänder till husbilen och sover 3:e natten Varberg.

Slut del 5