Marita och jag turistar på Kullaberg 21 - 23 juli, tisdag

Tisdag den 23 juli.
Eftersom det regnat under natten så vågar vi (Marita) inte vandra den blåa leden idag. Men det finns ju annat att titta på innan vi åker hem. 
Vi söker upp en domarring och Kullamannens grav.

 Först kommer vi till domarringen. 
När Carl von Linné var här på sin skånska resa 1749 besökte han Kullen. Om domarringen skrev han så här: "Domhög var på Himmelstorpa berg ibland Kullaberg vilken består av en hop stenar, ställde i ring och en mitt uti". 
Domarringen var en vanlig gravtyp under järnåldern. Förr trodde man att domarringen hade med rättsskipning att göra.

Kullamannen är en legendarisk person som sägs ha levt på Kullaberg.  

Många stigar och vandringsleder genomkorsar Kullaberg.

 Mölle i regndis.

Himmelstorps Hembygdsgård var tyvärr stängd.

Jag åker till Arild och Marita vandrar dit.

 Arilds småbåtshamn.

Mysig gata i det gamla fiskeläget.

 Vi träffas vid Arilds kapell, som är Skånes enda medeltida fiskelägeskapell.

Fattigbössan är ordentligt fastlåst.

 Ett vackert votivskepp hänger i taket. 

Votiv kommer från det latinska ordet 'votum', som betyder "lovat åt Gud".

Dags att styra hemåt. 

När vi passerar skylten "Skäret", så måste jag bara åka dit.

Sedan 1938 har det serverats kaffe och kakor i den lilla stugan på Skäret. Historien om de sju systrarna som startade kaffestuga blev snart känd i hela riket. Redan 1945 vid en solförmörkelse dök kronprins Gustav Adolf upp, ja det var han som blev Gustav den VI Adolf.

Sommaren 1947 - när jag var 11 år - var jag sommarbarn hos en fiskarfamilj i Borstahusen utanför Landskrona. Jag var klen och behövde luftombyte. Min moster Maja, som var socialarbetare i Landskrona, ordnade inackorderingen. 

Kriget var nyss slut, men stora rullar med taggtråd låg fortfarande kvar vid badstranden. På landsvägen strax intill testkörde Landsverk stridsvagnar så det både dånade och dammade.

En dag fick jag följa med moster Maja och morbror John i deras bil till 'Flickorna Lundgren på Skäret'. Jag bjöds på saft och bulle utanför den lilla stugan med halmtak. Fina damer med vackra förkläden serverade.

Anläggningen har under årens lopp blivit en välrenommerad restaurang. Den drivs idag framgångsrikt av Mats och Ann-Lie Fejne. Mats berättade att hans mor, som serverade mig då, nu var en pigg 95-åring.

Vi åt en mycket delikat lunch i den vackra trädgården. 
Detta var nostalgi!

Den ursprungliga stugan.

 Några av flickorna Lundgren.

 Vid Brahehus blir det fikastopp, medan solen går ned över Vättern.

Först vid midnatt kommer vi hem.

Naturligtvis är vi mycket nöjda med denna semestertripp till Halland och Skåne.

Marita och jag turistar på Kullaberg 21 - 23 juli, måndag

Måndagen den 22 juli.

Nu märks det att vi är i Skåne.

Husen på Arilds vingård är halmtäckta i typisk skånsk stil.

I vingården är det brett mellan raderna så traktorn kan komma emellan.

Druvorna mognar fort i solen och värmen. Vinet som produceras används i restaurangen och säljs även via Systembolaget. De får kanske snart sälja sitt vin direkt på gården.

Idag åker vi till Kullaberg, som dels är en bergskam och dels ett naturreservat, på halvön Kullen i nordvästra Skåne.

Från parkeringen längst västerut vandrar vi till fyrplatsen.

(Klicka på bilden för att förstora den.)

Alla dessa platser kommer vi att besöka under måndagen.

Kullens fyr, Sveriges högst belägna fyr, uppfördes år 1900. Men fyrplatsen har funnits sedan 1500-talet. Den första fyren var en så kallad Papegojfyr. Mer än 200 skepp har lidit skeppsbrott utanför hornet sedan 1750-talet och flera vrak finns fortfarande kvar på havsbotten. 

Fyren är en av Sveriges bästa platser att se på tumlare och är idag ett statligt byggnadsminne.

Till höger finns en modell (i halvskala) av Papegojfyren. I den upphissade järnkorgen skulle brinnande ved eller kol lysa hela natten för att vägleda sjöfarande. 

Kolla den roterande linsapparaten, som numera bara är till för turisterna. Den är skandinaviens ljusstarkaste fyr och är försedd med tre roterande Fresnel-linser, vardera med diameter på 2,55 meter.

Klicka på fyrkanten i nedre högra hörnet för helskärm.

Nere till höger syns Kullens Västra fyr. 

Den har sedan 2013 lysdioder som ljuskälla med en räckvidd på 8 sjömil. 

 I Kullabergs naturrum finns mycket information att ta del av.

Här finns många geocachar som Marita försöker hitta. Bland annat finns en så kallad Earth-cache, som handlar om Kullens intressanta geologi.

Bland annat finns en förkastningszon kallad Tornquistzonen, som sträcker sig härifrån och ned till Svarta havet. Den utgör gräns mellan Östeuropeiska plattan och den Baltiska skölden. 
I denna zon finns urbergshorstarna Kullaberg och Söderåsen.

Genom att studera geologin här vid Kullen ska vi kunna besvara de frågor som krävas för att logga cachen.

Marita vandrar alltså ned till fyrområdet.

 Här ser man tydligt att det är lagrade bergarter, som tryckts upp på högkant när kontinentalplattor kolliderat för många miljoner år sedan.

Väganvisning till Silvergrottan (som egentligen är en gruva).

De vita stenarna har 'kastats' upp hit av Kattegatts vågor. 

Marita fortsätter på den röda vandringsleden och kommer till Lahibiagrottan.

Denna grotta har tidvis använts av lokalbefolkningen.

 Här blommar och doftar kaprifolen.

Ett system av tvärdalar löper vinkelrätt mot bergets längdriktning. Dalarna öppnar sig mot havet och bildar så kallade malar, där berggrunden är som mjukast. Ett exempel är Ransvik, där Marita och jag bestämmer att träffas. Hon vandrar på Kullaleden och jag kör dit med bilen. 

Medan jag väntar på Marita letar jag förgäves efter en cache nära parkeringen.

 Tyvärr var restaurangen stängd på måndagarna, så vi fick packa upp ryggsäcken. Det badades vid den enkla bryggan.

Innan Maritas vandring slutade i Mölle fick hon denna fina utsikt från Barakullen.

Bakom Kullens kapell finns en cache, som vi siktade in oss på.

Det regnade, men vi hade ju paraply och kunde lätt ta cachen. 

Sedan gick vi in i kyrkan där en kyrkvärd tog emot och berättade om kyrkan.

 På predikstolen står det: "Saliga är de som höra Guds ord och gömma det". 
Ur Lukas-evangeliet 11:28

Vi tar in på Kullagårdens Värdshus, som är ett tillhåll för golflare. 

Vi försökte hålla god min. Fast det syntes nog att vi inte var golfspelare.

Vi får ett fint rum med utsikt över golfbanan och sover gott efter en god middag.

Marita och jag turistar på Kullaberg 21 - 23 juli, söndagen

Söndagen den 21 juli.
Efter cyklingen på Banvallsleden åkte Marita och jag samt Jonas tillbaka till Halmstad, där han hämtade sin bil.
 Marita och jag cyklar runt i Halmstad för att hitta ett 'söndags-morgon-öppet' kafé. Vi var faktiskt kaffesugna - vi hade tappat bort vår bryggtratt.

Nissan flyter stilla genom staden och vid östra stranden finns många konstverk av olika slag i Picasso-parken. 

En skulptur dominerar. Det är Picassostatyn, som förställer Picassos frus huvud och har namnet ”A womens head”. Den är gjord av betong och sedan vitmålad. Halmstadborna uppskattade inte statyn initialt och tyckte att den tog för mycket utrymme i stadsrummet. Statyn kapades därför några meter på 1970-talet för att tillmötesgå invånarnas önskemål. Idag är den 8 meter hög.

På Stora torg (det heter faktiskt så) finns fontänen ’Europa och Tjuren’ av den store svenska skulptören Carl Milles, uppförd 1926. Motivet är hämtat från den grekiska mytologin och handlar om när Zeus, i en tjurs skepnad, rövar bort prinsessan Europa.I ändan av Storgatan vid Norre Port står 91-an Karlsson staty sedan 1993. Rudolf Petersson skapade seriefiguren 91:an Karlsson när han själv gjorde sin rekryt på Hallands regemente I16 i Halmstad under åren 1916–1918. Numret 91 kommer från I16: man vänder helt enkelt 16 upp-och-ner. Skulpturen är formgiven av Nils Egerbrandt.
Nu har vi varit 'kulturella' ett tag och det är dags att bli 'naturella'. Vi känner till att Kullaberg har mycket vacker natur och rattar alltså söderut på den starkt trafikerade E6-an. Vid rastplatsen Snapparp lämnar vi motorvägen och söker oss på småvägar mot Lagans utlopp i Laholmsviken.I denna tunnel passerar vi under E6-an.Vi råkar komma fram till Gullbranna naturreservat. Här finns några av Hallands mäktigaste sanddyner. Innanför dynerna breder stora flygsandfält ut sig, som idag är klädda med planterad tallskog. För bara drygt ett sekel sedan var området så gott som trädlöst. Numera är öppna sandmarker en sällsynt naturtyp med ett hotat växt- och djurliv. Närmast stranden växer gräsen sandrör och strandråg. Dessa sandyner utgör Laholmsvikens strand i hela 5 km. Området är omtyckt av skärmflygare. Vi fortsätter köra söderut. I Båstad stannar vi och äter god thai-mat.

 Det är nu inte långt till Hovs hallar, som är ett kustområde med dramatiska klippformationer på Bjärehalvöns norra del i nordvästra Skåne. Den utgör Hallandsåsens yttersta utlöpare i väster och ligger vid havet mellan Båstad och Torekov. Hovs hallar ingår i Bjärekustens naturreservat. Verkar intressant - så dit åker vi!

 Jag följer inte med Marita ned till stranden. Jag finns dock med på fotot!

 Området innehåller många grottor och raukar skapade av väder och vind.

Här spelade riddaren Antonius Block (Max von Sydow) schack med Döden i Ingmar Bergmans film 'Det sjunde inseglet'.

Slutligen åker vi till Arilds vingård där vi bokat rum för natten.