Dagsutflykt till Sävö

Eftersom vi sedan september 2018 har ett par geocachar ute på Sävö i skärgården måste vi ta oss dit för att underhålla dem. Av Sörmlands-trafiken hade vi förbeställt resan från Studsviks brygga, där Ebbe väntade med sin M/S Thor. Efter en 15 minuters skön båtresa släppte han av oss på Sävö vid vandrarhemmet i Sävsundet.

Vandrarhemmet utgörs av de gamla lotsbostäderna.

Nästan hela Sävö är naturreservat sedan 1987.

Ur Länsstyrelsens beskrivning: Sävö ligger nära fastlandet och har innerskärgårdskaraktär. Ön är starkt kulturpåverkad och präglad av jordbruk- och betesdrift. Ön är måttligt kuperad och når som högst 18 meter över havet. Här finns två vandringsleder, Sörmlandsleden och Sävöleden. Båda är omkring tre kilometer långa. Sörmlandsleden tar dig genom hagmarker, skogsbeten och upp till fantastiska vyer från öns högsta punkt. Sävöleden ansluter till Sörmlandsleden och tar dig norrut och västerut på ön. Längs Sävöleden vandrar du hela tiden nära vattnet. Klipphällar, branta berg, sänkor och skrevor finns framför allt på den västra sidan. Skogen består av gran och tall med alkärr på några ställen. Stränderna är omväxlande och ofta låglänta med strandängar. Mest känd är Sävö för sina gamla lotsbostäder, som användes av lotsar från 1600-talet och fram till 1967 då lotsningen upphörde. Under andra världskriget fanns till exempel sju lotsar på ön. På öns sydöstra spets ligger ett litet museum som speglar lotsningens historia. De före detta lotsbostäderna används idag som vandrarhem och här bedrivs även lägerskola under terminerna. På Sävö finns gott om rester av det gamla odlingslandskapet: åkrar, odlingsrösen och handgrävda diken. På ön finns också omkring 100 hamlade träd av lind, ask och ek. Några riktigt gamla ekar– omkring 300 år gamla – finns kvar i anslutning till den gamla lotsplatsen. De flesta ekarna planterades troligen då Sävö var en arrendegård under Tureholms säteri, under den tidsepok då eken ansågs symbolisera välstånd och framgång.

Som vanligt i naturreservat finns det gott om informationstavlor. På marken nedanför den här ihåliga eken ligger det mulm.

Från internet:

Mulm är det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd

(mulmträd). Den består framför allt av lös, murken ved. Där finns

också ofta exkrementer från vedlevande insekter, fåglar och fladdermöss, gamla fågelbon samt rester av döda djur. I mulmen lever en artrik och särpräglad fauna, bestående av bland annat skalbaggar, tvåvingar och klokrypare. Välkända arter är bland annat läderbagge, matt mjölbagge, mulmknäppare och gammelekklokrypare. (Stavningen är korrekt - vad står det?)

Vi slog in på den vältrampade Sörmlandsleden och vandrade norrut utmed den östra stranden.

Den här stora myrstacken exponerar sig mot solsidan dvs söder.

Här konstaterade vi att Ecobears geocache Tallhälen var i gott skick.

Vi kom fram till Stella Maris.
På informationstavlan kan man bland annat läsa detta: 

Konstnären Anita Gredes vindskydd Stella Maris står som ett skyddsväsen och vaktar hav och skärgård. En skyddsmantelmadonna med kraft från naturen, skapad för att besvärja makterna och stärka de egna krafterna. Hon står där för att skydda det hav vi har att gemensamt försvara. Länge var Östersjön ett krigets hav, där olika länder kämpade om herraväldet över havet. Idag gäller kampen något annat, att rädda själva havet till livet. 

Stella Maris betyder Havets Stjärna och är en kvinnogestalt i ek, med en mantel av flera hundra år gamla återanvända bräder från en riven arbetarbostad vid Gärdesta.

Vid Boholmsviken finns en brygga varifrån det är nära till Källviks brygga på fastlandet.

Här lämnade vi Sörmlandsleden för ett tag och gick i stället den blåmarkerade Sävöleden för att komma till de båda Earth-cacharna.

I Djupviken finns en brygga där vi badade senast vi var här. 

Idag lockade inte vattnet till bad, vilket berodde på algblomningen. Däremot passade det bra att ta en fikapaus.Med hjälp av mobilens koordinater hittade vi fram till området med den svagt lilafärgade ’skaljorden’ ovanför stranden.Skaljorden består av krossade blåmusslor blandade med lerpartiklar.

Det finns mindre bitar av blåmusslans tjockaste del, resten är finfördelat. Blåmusslorna levde på botten i ett forntida hav. När den 3 km tjocka inlandsisen efter hand smälte bort resulterade landhöjningen i att Sävö 'steg upp ur havet' så att skalbankarna blottades och blåmussleskalen började vittra sönder.

Vår uppgift, för att kunna logga denna earthcache, var att läsa en text om ’skaljorden’ och sedan studera materialet på plats för att kunna skicka svar på några frågor till cacheägaren.

Det fanns flera grävlingsgryt i området.

Vid Hästkroksviken cirka 200 meter därifrån vid havsviken Tvären har 'Coland' skapat sin andra earthcache på Sävö. Där finns en grupp av jättegrytor som bildats i samband med den senaste inlandsisens avsmältning för cirka 9 000 år sedan. 

Den övre 10 cm djupa jättegrytan var nu torrlagd. Den undre var 30 cm djup med både stenar och vatten i. 

Vi skulle besvara frågan: Vilken av dem bildades först? Inte så lätt. 

När vi fortsatte vandringen på den blåmarkerade stigen passerade vi ett gäng fridsamma och måttligt nyfikna kossor. De bidrar till att naturreservatets syfte att bevara öns biologiska mångfald och hålla landskapet öppet. Korna betar här från maj till oktober och ägs av Bergs gård på fastlandet.

Mitt på ön ligger Sävö gård. Deras får bidrar också till att behålla det öppna landskapet.
Vi vandrade vidare på Sävöleden till ett vindskydd. För 2 år sedan placerade vi en geocache nära vindskyddet. Den heter ’Kramgo’ för vi klämde fast den mellan en sälg och en björk. Men sälgen hade blåst sönder. En hjälpsam geocachare hade fixat cachen på ett finurligt sätt så vi behövde inte göra något åt den.

Så här ser den ut idag. Kan du se gömman?

Högsta punkten på Sävö är Kikarberget med 25 m (enligt en annan källa än Länsstyrelsen). Dit upp orkade jag inte gå idag. Därifrån kan man se Landsorts fyr drygt 2 mil bort. 
När vi kom tillbaka till vandrarhemmet åt vi upp resten av vår matsäck och Marita tog dagens andra dopp bland båtarna i Sävsundet.Under tiden besökte jag Lotshuset.Mot land är lotshuset rödmålat och mot sjösidan vitmålat eftersom det fungerar som sjömärke. 
Där har nyligen det lilla muséet rustats upp av Oxelösunds hembygdsförening med många fina informationstavlor.Genom den här luckan i dörren kunde lotsarna ha uppsikt över trafiken genom Sävsundet.

På Sävö pågick lotsningen åren 1642 till 1967. En lots följde med sitt fartyg till nästa lotsstation och lotsade sedan ett annat fartyg tillbaka.

Från 1200-talet utgjorde kung Valdemars segelled sjöförbindelsen mellan Danmark och Baltikum. Den svenska delen började i Utlängan i Blekinge och fortsatte via Arholma och Åland till Tallinn/Reval i finska viken. Utmed hela sträckan fanns lotsstationer för att öka sjösäkerheten.

Vi hade beställt återfärd till Studsviks brygga, där vi tog farväl av Ebbe mycket nöjda med denna dagsutflykt i skönt sensommarväder.

 

Ack Värmeland du sköna

Det var länge sedan vi var i Värmland, så nu var det på tiden. Vi hade bokat in några nätter på Selma SPA i Sunne. På vägen dit stannade vi i 'kanonstaden' Karlskoga för ett besök på Nobelmuséet. Tyvärr var det stängt på måndagar så fick nöja oss med  Nobel-stiftaren själv, som stod byst i parken.

Uppe på berget Rävåskullen finns en geocache som lockade oss dit. Där möttes vi av den så kallade 'Folkkanonen' med 28 cm kaliber. Den är en av de största kanoner som tillverkats av Bofors och var en av 4 kanoner som pansarskeppet Sverige var bestyckat med. I början på 1960-talet skrotades skeppet och kanonen skänktes till Karlskoga kommun. Lagom till Karlskogas 400-års jubileum 1986 plockades kanonen fram och placerades på Rävåskullen.

Vi letade förgäves efter cachen i och vid kanonen. Kanske ligger den bland tallrötterna i slänten. 

I Karlstad hade vi tänkt äta. Det råkade bli på Stadshotellet vid Klarälvskajen. Mätta och belåtna gick vi en promenad i den närmaste omgivningen. Där såg vi statyn 'Sola i Karlstad'. Det var värdshusflickan Eva-Lisa Holtz, som på grund av sitt strålande humör fått smeknamnet 'Sola i Karlstad'. Det är idag ett av Karlstads bästa varumärken. Hon levde 1739 - 1818.

Vi gick via den närbelägna bron över Klarälven till en park där Värmlands mest kända dam sitter staty. Det är förstås Selma Lagerlöf  (1848 - 1940). 

I morgon ska vi besöka hennes hem Mårbacka i Sunne.

I sydvästra hörnet av Stora Torget finns Gustav Frödings staty. Han levde 1859 till 1911.

Från skoltiden minns jag hans dikt 'Jan Ersa och Per Persa' - det var lagom enkel berättande poesi för en tonåring. 

Sedan gjorde Sven-Ingvars en stor hit av Frödings 'Det var dans bort i vägen'.

Lyssna på Sven-Erik Magnusson som sjunger (troligen en ganska okänd)  duett med en mycket känd sångerska:

Det var allsångsledaren Bosse Larsson och Zarah Leander - om någon undrade.

Kan möjligen Nils Ferlin ha rekord med fem statyer på olika platser i Sverige? 

Han står sedan 2002 i nordvästra hörnet av Stora Torget.

Vi hade bokat B&B på Ulvsby Ranch strax norr om Karlstad nära sjön Alstern.

Som vanligt när vi är ute och åker så kollar vi efter geocachar på intressanta platser. 

Vid Forsnäs bruk underhåller Alsters Sockens Hembygdsförening det gamla bruket. 

Nära landsvägen vid en fartkamera hittade vi en cache (i storlek normal) som innehöll en gammal analog kamera och i filmrullen sitter loggremsan. Där fanns även ett spårbart objekt (TB = Travel Bug), som vi tog med oss. Den heter "Tolle Knolle" vars ägare i Tyskland vill att den ska resa runt i 'BENELUX-länderna'. 

Samtidigt lade vi i TB-n "Atomurmel´s Maya Kalender" med gamla tecken från det nästan 4 000 år gamla Maya-riket i nuvarande södra Mexico och norra Centralamerika. Föremålet har rörliga ringar med konstiga tecken och sägs bringa lycka om man bidrar till att den kan fortsätta sin resa.

Utmed vägen finns information om badplatser. Genom att scanna QR-koden får man fram information och kartor på badplatser i Värmland.

Under badets omklädningshytt tog Marita fram denna cache, som hon med ett skrik kastade ifrån sig - det var inte första gången. Sedan fick jag skriva på loggremsan och lägga tillbaka den. Den fick ingen favoritpoäng av oss.

I Deje hittade vi inte cachen så i stället tog vi en promenad och kollade på forsen och kraftverket.

En sådan här turbin driver generatorn som alstrar strömmen.

Vid lunchtid kom vi fram till Mårbacka i Sunne kommun. 

Där välkomnades vi av Nils Holgersson med gåsen Akka.

Vi åt en mustig rotsakssoppa med gott knäckebröd till. Trädgårdsmöbeln är i en klassisk robust stil och på bordet står naturligtvis en Mårbacka-pelargon.

Vi vandrade runt i den fina trädgården där de flesta växterna hade prydliga namnstenar. Trädgården var betydligt större på Selmas tid.

Vi avslutade besöket med en guidad visning av Mårbacka numera kallad Minnesgården. Det var dagens sista guidning. Vi blev ensamma med guiden - de tidigare guidningarna hade varit fullbokade - och vi kunde ställa frågor när som helst.

Det finns ju hur mycket som helst att skriva om Selma. 

Från folkskolan minns jag naturligtvis Nils Holgersson. Som vuxen lyssnade jag till talböcker när jag under några år bilpendlade till jobbet på Stensund. Då lyssnade jag bl a till 'Herr Arnes penningar', 'Gösta Berlings saga' och 'Kejsaren av Portugallien'.

Den första 'tjugan' med Selma Lagerlöf var giltig från 1997 till 30 juni 2016. Det var en mycket innehållsrik sedel. 

Ovanför hästekipaget, med Selma som passagerare, finns inledningsraden till hennes debutroman Gösta Berlings saga från 1891: 

”Ändtligen stod presten på predikstolen.” 

 Handlingen rör sig i huvudsak kring den avsatte prästen och 'kavaljeren' på Ekeby Gösta Berling, och är en skildring av livet i Värmland under 1820-talet. Den är idag (2011) översatt till ca 50 språk.

Filmen 'Gösta Berlings saga' från 1924 spelades in på Forsmarks bruk i Uppland (kolla mitt blogginlägget den 31 juli) med skådespelarna Lars Hansson och Greta Gustafsson (Garbo) med Mauritz Stiller som regissör.

Sedelns baksida handlar om 'Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige'

Romanen skrevs ursprungligen (1906-07) som läsebok i svensk geografi och ingick i serien 'Läseböcker för Sveriges barndomsskolor'. Den handlar om Nils Holgersson, en pojke som blev förvandlad till pyssling för att han var lat och elak mot djuren och som på ryggen av en tamgås får resa genom hela Sverige. Trots att den var tänkt som läsebok i svensk geografi har boken översatts till många språk. Boken var den svenska barnbok som fram till Astrid Lindgrens stora succé 'Pippi Långstrump' översatts till flest språk, över 60 språk. (Från Wikipedia)

Selma Lagerlöf föddes 1858 på Mårbacka herrgård, som var byggd 1793.

Selmas bror Johan gick dock i konkurs 1889, vilket resulterade i att gården såldes. 

1907 kunde dock Selma köpa tillbaka huvudbyggnaden och när hon 1909 fick nobelpriset i litteratur kunde hon med bland annat nobelprispengarna köpa tillbaka hela gården.

Hon ansåg att hon skulle bo som det anstod en nobelpristagare. Därför startade hon ett stort ombyggnadsarbete genom att bygga ut den gamla rödmålade mangårdsbyggnaden så att den liksom 'blev inbyggd' i den nya. Resultatet blev en ståndsmässig herrgård i karolinsk stil. Den försågs naturligtvis med den tidens moderniteter såsom el, AGA-spis (dock vedeldad), vattentoaletter, badrum och lokaltelefon.

Mårbacka som det såg ut i Selma Lagerlöfs barndom.

Målning av hennes morbror Christoffer Wallroth.

Fotot nedan taget efter vår guidning när alla har lämnat Mårbacka.

Lite bilder från den guidade turen.

Den nära vännen Carl Larsson uppvaktade Selma på hennes 'halvsekeldag' med detta konstverk.

Svenska Akademins Nobel-diplom från den 10 december 1909.

Teckning av Gunnar Widholm i Idun när kung Gustav V överlämnar Nobelpriset till Selma.

När Selma tillfrågades om nobelpriset tvekade hon först, men såg det sedan som "en triumf för kvinnosaken". Hon blev ju den första kvinnliga ledamoten. Prissumman var då 139 799 kr och 83 öre.

Orreforsvasen var en gåva till Selma på hennes 80-årsdag 1938, som inköptes genom att varje svenskt skolbarn skänkte 10 öre. Den är idag det värdefullaste föremålet på Mårbacka. 

Selma var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, som startade runt år 1900. "Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt" lyckades 1913 i en stor masspetition samla in 350 000 namnunderskrifter. Efter många politiska turer fattades det avgörande beslutet den 24 maj 1919. I andrakammarvalet 1921 deltog kvinnor för första gången.

Selma Lagerlöf om sin betydelse för Värmland:

Under många år bodde hon i Falun och det var där hon skrev några av sina främsta verk.

Svenska Akademin, som grundades av Gustav II år 1786, har valspråket 'Snille och smak'. 

Selma Lagerlöf invaldes som första kvinna i Svenska Akademin 1914 och satt där på stol nr 7 till sin död 1940. Samma år dog en annan akademiledamot, nämligen Albert Engström, som satt på stol nr 18 sedan 1922. Dessa två giganter med mycket olika personligheter arbetade alltså tillsammans i hela 18 år. Undrar just hur det kan ha fungerat?

Fotot från internet visar en kvinna med - som jag tycker - mycket bestämda åsikter om det mesta.

Så råkade jag få syn på en liten detalj på ett foto som Marita tagit i utställningslokalen Ladan. 

Förutom Albert Engström och Selma Lagerlöf dog alltså även Verner von Heidenstam 1940 efter många år tillsammans i Svenska Akademin. 

Bara Albert Engström i denna trio blev utan Nobelpris!

 Vi lämnade Mårbacka och åkte norrut i Fryksdalen till Sunne, som är en form av dativ singularis av ordet 'sund'. Sunnesundet förbinder Övre Fryken med Mellan-Fryken.

Naturligtvis kommer jag osökt att tänka på 'Fröken Fräken ifrån Fryken'.

Lyssna till en vers i Sven-Ingvars hit från 1964 i en modernare tappning:

 På eftermiddagen kom vi till Selma SPA i Sunne, där vi skulle bo två nätter.

På grund av coronan hade gästerna tilldelats badtider. Vi kunde njuta hela 3 timmar i den stora SPA-anläggningen.

Onsdagen tillbringade vi med en liten utflykt i regnvädret. Efter ett besök på ett traditionellt kondis, där vi åt läckra Budapestbakelser, återvände vi till Selma SPA. 

Grattis Marita på 70-årsdagen!

Hemresedags!

Innan vi lämnade Sunne gjorde vi en kort tur till Kolsnäsudden.

Där finns en stor campingplats och nöjesparken Sunne Sommarland.

En personlighet i plåt.

Stamfrändemonumentet intill Europaväg 45 uppfördes 1953 som en symbol för den finska invandringen till Värmland och för den värmländska utvandringen till USA. På toppen av Värmlandskartan tronar en örn.

Stamfrändemonumentet är rest till minne av dels dem som invandrat till Värmland under Karl IX-tid (början av 1600-talet) och senare, dels alla dem som härifrån utvandrat till Amerika.

Texten på sockeln: 'Till hugfästandet av sambandet med stamfränder östanhavs och västanhavs'.

 I Karlstad gjorde vi ett längre stopp för att besöka Lars Lerins konstutställning Sandgrund.

Han föddes i Munkfors 1954 och är en svensk konstnär och författare med illustrationer från egna reseskildringar i akvarell och grafik som främsta teknik.

Lofoten

Svalbard

Mårbacka i vinterskrud

Selfie

Vi åkte vägen via Askersund och stannade till och åt middag på restaurang Sjötullen. Det blev sen hemkomst till Sjösa. Vi är mycket tillfreds med denna resa till det sköna Värmland.

Lyssna till Värmlandssången från 1822. Den lades 1846 till i folklustspelet Värmlänningarna. Här sjunger en mycket folkkär artist från Hagfors.