Diskussionsgrupp

När pandemin slog till för drygt 2 år sedan hade vi hunnit genomföra 15 diskussionskvällar med våra fyra vänner. Vi hade ett uppdämt behov att fortsätta träffas och diskutera allt mellan himmel och jord - dock ej politik och religion. 
Eftersom vi alla är så gott som fullvaccinerade var det dags att återstarta våra diskussioner vilket skedde en lördag kväll för någon vecka sedan.  
Medan vi åt den inledande soppan passade vi på att prata av oss om hur vi mår och 'vad som sig i världen tilldragit haver'.  
När vi slagit oss ned i sittgruppen presenterade jag ämnet som Marita och jag villa att vi skulle diskutera. Vi har ingen moderator och vi försöker undvika att 'ta ordet' från varandra.

Diskussionsämnet för kvällen hade vi formulerat vi så här: 

Ett ack så gammalt, men idag högst aktuellt fenomen, är det som nu benämns FAKE NEWS.

FAKE NEWS uppfattar vi som en medveten publicering av (låt oss kalla det PÅSTÅENDE)
1. en nyhet
2. ett referat av en händelse
3. ett påstående av något slag
4. ...

Avsändaren vet att påståendet är osant, men skulle kunna vara sant. Syftet är att vilseleda, vilket ska gynna avsändaren.

Problemet för mottagaren är - om hen är medvetenheten om fenomenet FAKE NEWS - svårigheten  är att bedöma sanningshalten i påståendet. 

 Mottagaren måste
A. fundera på rimligheten i påståendet 
B. ta reda på källan
C. vara hyfsat insatt i kontexten kring påståendet
D. ...

Ämnet blev naturligtvis inte uttömt. Vi var dock nöjda med vårt möte och konstaterade avslutningsvis att det viktigaste är att vi träffas och umgås dvs att vi är sociala, som ju är ett primärt mänskligt behov och inte FAKE NEWS. 

Modernt skogsbruk på gammalt vis.

Medan Marita med en kompis vandrade på Fjällmossen i Kolmården-skogarna åkte jag med Björn för att hämta in några geocachar på Örstigsnäs , där man var inne i slutfasen på en röjning av skogen.

Ur Nyköpings kommuns information:
Örstigsnäs skans ska bli beteshage för att återställa den gamla kulturmiljön. Området var en gång en öppen plats för att kunna bevaka inloppet till Nyköping stad. Själva fornlämningen, som anlades på 1600-talet, består av ett system med vallar och vallgravar. För att hålla den öppen över tid ska kor eller får beta där. Annars skulle den snart växa igen, säger Pia Martikainen, ekolog i Nyköpings kommun. 
Det primära syftet med omställningen till betesmark är inte att det ska bli betesmark utan att synliggöra Örstigsnäs skans.När timmer och massaved körts ut till upplaget vid parkeringen ska grenar och ris tas bort. Maskinisten lyfter med en griparm riset till vagnen. Den dras av två starka ardennerhästar (8 och 10 år gamla). Vagnen har ett fossildrivet  elverk som driver hydrauliken.

Modernt småskalig skogsavverkning på gammalt vis.

Markskadorna efter avverkning blir på detta sätt minimala.

Maskinisten är Johan Eriksson uppväxt på Långö i Hartsöarkipelagen. Han skolades till hästkarl av fadern Egon. Tillsammans gjorde de för kanske 40 år sedan en ekologisk skogsavverkning med sina ardennerhästar. Han gjorde en paus i jobbet och vi fick ett fint samtal om skog och miljö.

Så här ser björkstubbarna ut när saven trycker på och flyter ut över stubbytan. Den söta näringsrika saven lockar till sig svampar och alger.

När man kollar på årsringarna på denna granstubbe så kan man konstatera att granen växt mycket fort de senaste 10 åren. Årstillväxten är ju cirka 20 mm, vilket tyder på att näringstillgången varit god och att granen fått mycket ljus. (Vi har hällt vatten på stubben för att årsringarna ska synas.)

Vi fortsätter ut mot Näsudden. Fjärden Örsbaken breder ut sig framför oss med Östersjön bortom horisonten.

Tvärs över det 200 meter breda Skanssundet ligger Skansholmen.

Namnet Skansen vittnar om att det rör sig om en försvarsanläggning. Och så är det!
(Var Skansen i Stockholm också en en försvarsanläggning?)

(Bilden och texten nedan från internet.)

Örstigsnäs skans är belägen vid inloppet till Nyköping och uppfördes på 1600-talet. Skansen består av ett slutet system jordvallar med en total längd av 950 meter. Vallarna är mellan fyra och tio meter breda och upp till 2,5 meter höga. Utanför löper en vallgrav  som är två till sex meter bred och cirka 0,5 meter djup. Skansen hade fyra bastioner, en i varje hörn.

På Skansholmen på andra sidan inloppet ligger Hasselö skans som tillsammans med Örstigsnäs skans var viktiga i försvaret av staden.

Rysshärjningarna kallas ryska flottans terroraktiviteter mot svensk civilbefolkning längs svenska östersjökusten under de sista åren av  stora nordiska kriget, 1719–1721. Avsikten var att tvinga svenska regeringen till eftergifter i fredsförhandlingarna på Åland. 

Varför heter Friluftsfrämjandets gård i Nyköping Ryssbergen? (Klicka på blå texten så kommer svaret upp!)

Vallarna bakom Björn är de främst belägna skyddsvärnen mot havet.
Vi borde haft fika med!

När vi kommer tillbaka till bilen ser vi det upplagda virket vid bilvägen. Detta är björkmassaved, som så småningom ska bli papper. Detta träet är friskt!

Detta är bränsleved, som ska värma vår hus. Detta träet är dött!

Björn berättade att där vi nu stapplar omkring med våra stavar tultade år 1600 den blivande kungen Gustav II Adolf omkring under en utflykt från hemmet Nyköpings Hus.
Idag vill Nyköpings kommun synliggöra de 400 år gamla skansarna, vars syfte var att ingå i skyddet av Nyköping mot en östlig potentat. (Vi hade ju vår egen krigarkonung som härjat i öster.) 

Historien upprepar sig!

Vad mycket 'som kommer upp till ytan' bara för att vi skulle hämta in en cache!

Pensionärsutflykt till Malmköping

I onsdags åkte vi på en bilutflykt med SPF Oppeby-Harg till trakten av Malmköping. Vi stannade först vid Sigridslunds Café & Handelsbod där vi fick en bra information om denna intressanta plats innan vi drack kaffe med baguette.
Klicka på blå texten nedan för mer information!

Sigridslunds skola 1826-2009

Ännu idag påminns alla besökare av den tragiska händelsen vid invigningen av den minnessten som greveparet lät resa framför skolan ”Till stoftet af en älskad son, Carl Adolf Bonde”

Ekonomibyggnaden som ibland fungerade som elevhem.

Vi fortsatte resan mot Malmköping där vi svängde upp på en mindre väg till gården Stavtorp. 

Vi fick utförlig information om ägarna och deras verksamhet.

Såväl olika honungssmaker och muster fick vi provsmaka.

Sedan blev det kö för att handla. Vi har redan smakat lime-honungen på ett rostat bröd. Mycket gott.

Vi fortsätter till Malmköping där vi parkerar mellan den gamla exercisplatsen och regementsbyggnaden. Den mycket kunniga och pedagogiska guiden berättade om sin hemort sedan många år. 

Boplatslämningar visar att trakten var bebodd redan för 5 000 år sedan. 

År 1771 blev Gustav Adolf von Siegroth chef för Södermanlands regemente. Han valde ut Malma hed till permanent exercisplats (1774–1921). I anslutningen till exercisfältet ligger Plevnahöjden. Namnet Plevna kommer från den bulgariska staden Pleven. Där utkämpades hårda strider år 1877 under det rysk-turkiska kriget på Balkan. Då använde man för första gången skyttegravar, ett system som sedan infördes i Malmköping. Resterna av dessa övningsskyttegravar finns kvar på Plevnahöjden. År 1921 flyttade Södermanlands regemente definitivt till Strängnäs.

Marita råkade vara dagmatte till lille gamle Bamse så han följde med idag.

Under promenaden fick vi höra mycket om denna intressanta plats. 

Ja - de flesta platserna har ju en historia, mer eller mindre intressanta.

Kyrkan heter Lilla Malma kyrka.

En originell anslagstavla med både gamla och aktuella nyheter.

Vi besökte även Malmköpings Hembygdsgård.

Den 18 maj 1876 blev Gustav Adolf Eriksson Hjert avrättad på Villåttinge härads avrättningsplats på Lidamon nordväst om Malmköping av skarprättaren  Johan Fredrik Hjort. Hjert, och hans kumpan Konrad Petterson Lundqvist Tector, blev de sista som avrättades offentligt i Sverige.

Sedan var det dags för lunch på Hotell Malmköping uppe på Plevnahöjden. I foajén hängde denna teckning visade manskapets uniform 1756 vid Södermanlands Regemente.

Vi avslutar utflykten med kaffe och glass på GRINDA GÅRDS-GLASS.
Den var SUPERGOD!

Tack för en jättefin utflykt! 

Påsktur till Örebro-trakten med husbilen. Del 2.

 Del 2: Dagarna 16 - 18 april.
Påskaftonens morgon vaknar vi till strålande sol i Garphyttans nationalpark. Efter frukost går vi en kort vandring på Lövstigen.

Vi möts av denna information: Klicka för att förstora!

Inte ens naturreservaten får vara ifred för de små barkborrarna!

När barken har ramlat bort från de angripna granarna ser man tydligt barkborrarna gångar i kambiet mellan ved och bark. Det är där näringstransporten sker i trädet. 

Barkborrens livscykel. Läs nerifrån och upp. Förstora bilden!

Någon omtänksam person har hängt ut muggar om man skulle vilja dricka av källans vatten. Nu dock uttorkad.

Återkomna till husbilen kör vi mot Örebro och parkerar vid naturreservatet Oset och Ryingeviken, där vi börjar med en fika vid Naturens Hus.

Sedan gör vi en promenad ut i reservatet. Klicka i blå texten för mer info!

Ett av de många utflödena från Örebro till Hjälmaren i fjärran.

Innersta delen av Hjälmaren är Hemfjärden.

Här kan man låna böcker.

Karta över naturreservatet.

Vid Rävgångsstugan samlas både människor och fåglar. 

Det är skrattmåsar och de hörs!

Vid ett av fågeltornen.

Marita fortsätter till Venastugan, medan jag återvänder till Naturens Hus.

Allt har ännu inte röjts bort efter snöovädret.

Vid Venastugan

Den här stigen var avstängd.

Längst ut ligger ett gömsle där fågelskådarna kommer fåglarna riktigt nära.

Det här är mitt spår när jag var tillbaka efter 2½ timme.

Vi stannar över natten på parkeringen vid Naturens Hus.

Även på Påskdagen vaknar vi till sol och blå himmel. Vi plockar ned cyklarna från husbilen för att cykla in till Örebro på 'Lilla Å-promenaden' utmed Svartån. Där finns moderna konstverk att njuta av och förundras över.

Marita utan pusspartner.

Även detta är ett konstverk, som Marita intagit!

Ett av de roligaste konstverken!

På en holme i Svartån ligger Örebro slott, som ursprungligen var en försvarsborg från kung Magnus Erikssons 1300-tal. Vi avstod från en guidning i slottet - jag trodde inte jag skulle orka med alla trapporna. 

På Lill-Annas slottscafé åt jag en god räksmörgås. Marita väntar på sin sallad.

Vi fortsatte cykelturen till Wadköping, som är ett friluftsmuséum mitt i stan. Där finns mycket intressant att titta på. 

Vi började med en avdelning om Cajsa Warg, som jag hade mycket liten kunskap om.

Kryddorgel: Man ska kunna känna igen lukten av kryddan, som man andas in genom en slang. Jag tyckte det var svårt.

Ett välutrustat rikemanskök.
Sockerlådan med specialkniv och toppsocker känner jag till.

Där finns också ett fungerande träsvarveri. Där kände jag mig verkligen hemma eftersom min pappa under många år drev 'P. Forsmarks svarveri- och skaftfabrik' fram till 1960 i Bodafors.

Jag blev så engagerad att jag glömde fotografera!

Jag köpte två snurror och en väderpinne.

Snurran ovan startar man på vanligt sätt, strax vänder den upp och snurrar på pinnen. Det var faktiskt lite svårt att hinna starta snurran och sedan börja filma!
Min pappa svarvade snurror av nedanstående modell.

Får ser vad som händer med väderpinnen när det blir fuktigt i luften!

På Annandagen lämnade vi Örebro och åkte till Kolbäck för att göra en cykeltur i Kyrkbyåsens naturreservat. Förstora!

För att komma upp på åsen var det en brant backe. Sedan cyklade vi norrut på åskrönet till Kyrkbyn, där vi konstaterade att morfars patricierhus står kvar. Jag undrar om det ska rivas.

På hemvägen stannade vi till hos goda vänner i Strängnäs och kom sedan hem klockan 7.

Resan med husbilen blev knappt 50 mil. Dessutom vandrade vi och cyklade så det blev en aktiv semester med som vanligt med fint väder.