Besök i Kolbäck

Min bror Erik och hans fru Vera kom på besök helgen 22 - 24 oktober. Det är cirka 2 år sedan de var här hos oss i Sjösa. På lördagen åkte vi till Kolbäck där vi stannade vid kyrkan för att titta till våra föräldrars grav.
I kyrkan konfirmerades och gifte sig vår mor Dagmar. Hon var född 1901 och uppväxt i gula huset, som var mangårdsbyggnad till Kyrkby gård.

Erik gräver en grop framför våra föräldrars grav och sätter ned en julrosplanta, som vi haft med hemifrån. Den har sitt ursprung från vårt föräldrahem på Sjöbacka, där mor hade en stor odling med julrosor. Inkomsterna från blomförsäljningen bidrog till att föräldrarna hade råd att låta oss studera på realskola och ta studenten.                                     Här är julrosen på plats.

Familjen Ericssons på Kyrkbyn familjegrav, där morfar August och mormor Mia vilar vid den stora stenen. De övriga är barnens stenar.

Mor urnsattes år 2000. 
All Helgona-helgen placerar Andreas en ny gravlykta vid stora stenen.

Min morfars far Eric Ericsson föddes 1834. Han tog 1869 över Kyrkby gård och den gula mangårdsbyggnaden efter sin svärfar.  Näste ägare från 1903 var min morfar August född 1867. 1921 flyttade han och mormor Mia upp till den nybyggda Kyrkbyåsen, där han dog 1950. Då flyttade mormor hem till oss i Bodafors där hon levde i 5 år.
Mors kusin Karl-Axel brukade gården åren 1946 till 1968, då sonen Andreas fortsatte driva gården till 1988. Andreas bor kvar idag, men gården är nu utarrenderad. Korna och hästarna är borta sedan många år.

En känd gårdsmålare gjorde denna stora (1,5 x 1 m) oljemålning på Kyrkbyn c:a 1920. Från vänster: ångloket på väg till Eskilstuna på TGOJ-banan, sädesmagasinet, kyrkan, Kyrkbyn, stallarna och ladugården. 

Strax före sin död 1913 skrev Eric Ericsson "Några ord till mina efterkommande". De är skrivna med bläckpenna med mycket svårläst stil. Så här ser början ut (efter ett faksimil):

Min morbror Eric och hans barn har översatt texten till begriplig svenska och Kolbäcks hembygdsförening har också gjort ett häfte:  

Läs det Mina memoarer! Det är ett tidsdokument från hur människor levde för cirka 170 år sedan.
Kyrkbyåsen på 1920-talet. (Bilden från Kolbäcksbygdens bildbank.)

Midsommaren 1944 dansar vi runt stången.
Det är mormor och morfar samt jag vid min mor och far.
Dessutom några kusiner.

Kusken Ivar hämtar gäster som ska åka med tåget från Kolbäcks station.

 Morfar och mormor vinkar av.

Kyrkbyåsen har betytt mycket för mig. Här tillbringade vi många jular och somrar. Jag bodde här när jag gick 5:e klass i Kyrkskolan 1946-47. 
Den 16 juni 1948 firade morfar och mormor sin guldbröllopsdag med alla barn och barnbarn.

Kyrkbyåsen med landstingets nya konvalescenthemmet Åsgården.
Sedan dess har ett villaområde vuxit upp på sädesfältet.

Kyrkbyåsen 1968 (Jag har scannat gamla diabilder som blivit röda.)

Kyrkbyåsen 1968

1995 åkte jag till Kolbäck med mor, för hon ville så gärna återse Kyrkbyn och gravarna. På stenarna till höger finns plats för mor och moster Rut.

Mor sista gången på Kyrkbyåsens trappa.

21  år senare - den 23 oktober 2021 - står jag med Marita på samma trappa.
Men ändå inte samma hus! Det är nedklottrat och de facto rivningsfärdigt. 

På Hallstahammars hemsida Åsgården i Kolbäck kan man läsa:
Åsgården i Kolbäck rivs!

Det tidigare konvalescenthemmet Åsgården, som byggdes i mitten av 1950-talet, har länge stått tomt. Hallstahammars kommun har köpt fastigheten och rivning av den förfallna byggnaden kan nu ske. 

Fotona nedan från den 23 oktober.

Infarten till det som nu heter Åsgården, med köksingång och loggia till höger.
(Kyrkbyåsen är numera ett naturreservat)

Fasaden mot väster.

Ett utrangerat bubbelbad.

Loggian

Nu försvinner alltså ett precis 100 år gammalt fint patricierhus. Tragiskt.

Sök mera på "Åsgården Kolbäck"

På platsen Kyrkby 5 ska Hallstahammars kommun bygga nytt.

Vi får i stället glädja oss åt att det betydligt äldre Kyrkbyn står kvar.

Lite längre ut på udden i Kolbäcksåns krök finns ännu huset Ågården.

Där bodde flera av mormors ogifta syskon. De hade även en lägenhet på Linnégatan i Stockholm.  

Foto från 1995.

De var välutbildade och bland de första flickorna som tagit studenten i slutet på 1800-talet. De hette Svalling och var barn till smeden Gustaf Emanuel Svalling, som var utbildad verkmästare från Munktells verkstäder i Eskilstuna. Det var min mormors far. Tillsammans med sin svärfar startades 1871 Mölntorps Smidesfabrik på Stampholmen vid Mölntorpsfallet i Kolbäcksån. De smidde bland annat den så kallade Svallingska timmermansborren - navare. De tillverkade också "svallingar", som var sådana här skridskor.

Velocipedryttare: Tre damer Svalling.

Jag minns en svamputflykt till Oxelby då jag fick låna en av dessa cyklar. 

Idag ser Ågården ut så här.

Bakom Ågården flyter Kolbäcksån.  Ångbåtsbogseraren Rex med åtta pråmar på släp. De transporterade gods på Strömsholms kanal mellan Smedjebacken i norr och Mälaren i söder. Ångbåtsvisslans skarpa ljud varnade mötande båtar. Jag hann uppleva denna historiska epok i början 1940-talet innan pråmtrafiken upphörde. Varje pråm, som drogs via en tross, hade en egen skeppare. Jag minns speciellt doften av stenkolsröken från bogserbåten.
Marita och jag har paddlat Strömsholms kanal under en härlig sommarvecka för många år sedan. Det finns väldigt mycket att kolla på utmed den 10 mil långa kanalen.  

Erik hade beställt lunch för oss och Andreas och Boundi på Kolbäcks Gästgivargård. Vi var senast här efter min mors urnsättning år 2000. Gästgivaren Jarmo, som sedan 'coronan' bara serverat frukost till sina nattgäster, gjorde ett undantag för oss när han förstod att vi var barnbarn till August Ericson och fixade då en sen lunch. Mycket god mat. Tack Jarmo!

Läs mer om gästgiverisystemet och C M Bellman, Lasse-Maja, Maria Lang ('Vem väntar på värdshuset?')

Utsikten mot Kolbäcksån vid Herrevad.

Dags att säga adjö till Andreas och Boundi och styra hem mot Sjösa. Får se när vi kommer till Kyrkbyn nästa gång.

Två kartor för den intresserade. Klicka för förstoring.

Konsert i All Helgonakyrkan

I helgen var det kulturevenemang på många ställen i Nyköping.
Vi åkte i lördags eftermiddag i mycket god tid till All Helghona-kyrkan där det var konsert under rubriken "Musik från filmens värld".

Anne Holmer på violin spelar i Norrköpings symfoniorkester och är konsertmästare i Filharmoniska Sällskapet i Nyköping.
Vid pianot sitter Jenny Tjärnström, organist i Nyköpings församling
Kyrkan fylldes efterhand med musikälskande människor som inte lyssnat på någon livekonsert på länge.
Så här såg programmet ut:

Här kommer ett avsnitt ur Mozarts sonat i G-dur:

Vad njutbart det är med glad Mozart-musik framförd av så duktiga musiker.

Höstutflykt med Smålands Gille den 14 oktober 2021

När Smålands Gille i Nyköping inbjöd till höstutflykt anmälde vi oss direkt för att säkra platser i bussen. Under 1½ år har vi varit utan sociala kontakter med våra pensionärsvänner. Inga bussresor, ingen vattengympa, ingen boule, inga möten eller gemensamma luncher etc. Första stoppet blev vid närbelägna Sättersta kyrka, där småländskan Barbro Nord tillsammans med två väninnor haft ett textilprojekt. Barbro och hennes kollega berättade utförligt om textiliernas betydelse och funktion i svenska kyrkan. Under åren 2016 till 2019 har de efter godkännande av kyrkoråd och kyrkoherde renoverat och kompletterat textilier inte bara i Sättersta utan även i närliggande kyrkor. Det handlar om mässhakar, antependier, kalkkläden mm. Varje objekt ska finnas i de fyra liturgiska färgerna rött, grönt, blått/grönt och vitt eftersom varje högtid har sin färg. 
Äldsta delen av kyrkan är från 1100-talet. Det ligger invid den urgamla vägen mellan Nyköping och Stockholm. Eftersom kyrkorna - åtminstone på 1600-talet - var tvungna att härbärgera resande och hästar hade Sättersta-prästen då fullt upp att göra.

Barbro i berättartagen.
På altarringen har de lagt upp antependier i olika färger.
Altarskåpet är ett svenskt arbete från 1500-talet.I sakristian visar Barbro en mässhake från 1700-talet. Den är dekorerad med guldtråd och är ganska sliten.Predikstolen är från 1730-talet. De fyra evangelisterna pryder korgens sidor.På gavelns står det att kyrkan är restaurerad runt 1890.Vi lämnar Sättersta och åker gamla riksettan och sedan färjan över Skanssundet till Södertörn. Vid Eldtomta café stannar vi för lunch. Det är tydligen ett populärt matställe för det var redan många lunchgäster där. Vi förstod varför - maten var jättegod. 
I Nynäshamn skulle vi ha besökt Lokstallets museum. På grund av sjukdom kunde vi dock inte komma dit. Men smålänningar är envisa och uppfinningsrika så reseledarna fixade ett annat besöksmål: Mopedum - Svenska nostalgimuséet.

Nisse berättade historien bakom muséet och alla resor Sverige runt som de gjort för att skaffa mopeder (500) och alla andra prylar.  

I muséet följer man en tidslinje utifrån mopedernas årsmodell. Däremellan berättas om svenskarnas liv vid samma tidsperiod.

Min mamma Dagmar var en kvinna som gärna anammade ny teknik. I mitt hem på 1950-talet hade vi ingen bil utan vi gick eller cyklade de 2 kilometrarna till Bodafors samhälle. Pappa - 60 år - orkade inte cykla uppför backen till vårt hem. Hos sporthandlaren Olle 'Blurr' köpte han då ett nytt bakhjul till mammas cykel. Det hade en inbyggd motor som hjälpte pappa komma upp för backen. Det var en så kallad 'hjälpmotor'. naturligtvis använde också mamma den. (Bild från internet)

Då uppmärksammades hon i den lokala nyårsrevyn med en visa '... om Dagmar i Karsås som åkte moped till kyrkan' där hon var kyrkvärd. Jag fick låna den en gång och gjorde en utflykt ut på landet. Jag smygrökte samtidigt en cigarett, men vid hemkomsten avslöjades jag därför att cigarettglöd hade hamnat på skjortan och brännt ett hål.

Ett 50-talskök med lutande skjutluckor.

I vår gäststuga finns fortfarande ett sådant väggskåp med ljusblå luckor!

Mamma, som var skolkökslärarinna, hade naturligtvis en Electrolux assistent. I den satte hon degar, malde köttfärs, gjorde äppelmos och stoppade korv. Den, liksom tryckkokaren bredvid, revolutionerade verkligen arbetet i köket. Jag använder ännu den gamla assistenten när jag någon gång bakar bröd eller gör pajdeg. I tryckkokaren gjorde jag senast ärtsoppa, men det är ett tag sedan.

Detta är en radio, som kallades 'transistor', eftersom den i stället för radiorör använde transistorer. Då blev radioapparaten mycket mindre och drevs med batterier. Radiolådan till just denna modell tillverkades på Svenska Möbelfabrikerna, där jag praktiserade för en kommande ingenjörsutbildning på 1950-talet. Lådan och locket med de rundade kanterna tillverkades av formpressad plywood samt lackerades. De färggranna lådorna skickades sedan till Luxorfabriken i Motala som monterade i radion. I röda rutan ligger två stycken transistorer.

 Transistorn anses vara en av de största uppfinningarna i modern historia, i samma klass som boktryckarkonsten, bilen och telefonen. En mobilprocessor år 2019 kan ha uppåt 7 miljarder transistorer.

Detta är ett litet 'friluftskök', som man kokade maten på med så kallade meta-tabletter som värmekälla. De lyste med en blå låga.

Detta är en DDT-spruta som man bekämpade ohyra med. 

DDT förbjöds i Sverige 1969.

Om man ägde en radio - vanlig rörapparat eller transistor - skulle hushållet betala radiolicens 1959.

Vad lyssnade man på för musik i transistorn? - Jo kanske de här låtarna. Det hette schlagers på den tiden. Alla minns nog vem som sjöng!

Jag tror inte dåtida Socialstyrelsen med Du-reformens Bror Rexed i spetsen har formulerat dessa regler.
Det var länge sedan läkarna rekommenderade cigaretter om man hade någon krämpa. Tobaksreklam förbjöds långt senare (1994) trots 'friskheten'.
Det var då fortfarande tillåtet att ...
Flickorna skulle göra sina egna pappersdockor. 
När mina fjun på hakan skulle bort använde jag Philips elektriska rakapparat.
Den första modellen hade bara ett skärhuvud.

Lotta och Nisse Skogmyr har verkligen gjort sig förtjänta detta diplom!

1979 minskade ungdomarna sitt mopedåkande. Då var det inte lika tufft längre eftersom lagen om hjälmtvång kom.

Under hemresan stannade vi till vid Ösmo Plantshop, där vi drack eftermiddagskaffe och kollade på alla växter och trädgårdsprydnader.

Nya vännen Björn väntar in mig.

Tack Smålands Gille för denna trevliga dagsutflykt!
Smålands Gille i Lund har detta vapen: