6:e utflykten med husbilen i Västmanland. Del 5: Torsdagen 7 sep Västerås Djäkneberget

 Vi fortsatte cykla runt i Västerås. Vi kom upp till en gammal stadsdel med smala kullerstensgränder mellan faluröda hus på Rektorsgatan.
Här sluttar Rektorsgatan ned mot Domkyrkan.
Gamla gatunamnsskyltar i emalj.
Rejäla fönsterluckor håller ute kylan och förhindrar insyn.Roligt med realhistoria.Jag tror inte djäknarna bodde i så här fina hus. Dags att gå upp på Djäkneberget!
Djäkneberget, som reser sig intill cityringen, har under flera hundra år varit en samlingsplats för västeråsarna. Marita gick trapporna upp genom denna entré.Jag cyklade upp och passerade då denna staty av Sam Lidman och hans sten med inskriptionen ”Te chi vede”, ”En Gud som ser dig, tiden som flyr, evigheten som väntar”.

Den engelske munken David.

Carl von Linné

En rofylld plats vid en av de många dammarna.

Sam Lidman var verkligen aktiv. Detta var bara några av hans 500 objekt på Djäkneberget.

Västerås stadshus med sitt berömda klockspel. Hitom stadshuset ligger Fiskartorget.

Kolla till vänster på fotot ovan!

Där står Allan Runefelts konstverk Tjuren från 1963.

Framför stadshuset finns

Vindarnas grotta från 1969, som skapades av konstnären Erik Grate.

På kvällen firade med en riktigt god middag för att vi har förmånen och orken att uppleva så mycket natur och kultur på våra husbilsutflykter!

God natt!

Fortsättning följer med del 6

6:e utflykten med husbilen i Västmanland. Del 3: Onsdagen 6 sep Ängsö

 Vi vaknade till en fin morgon och njöt av solen vid husbilen.Mälaren låg spegelblank när vi åkte till Ängsö naturreservat.Ängsö ligger ungefär 2 mil sydost om Västerås.En 160 m lång bro leder över Spånsundet till ön.För att komma till Engsö slott åker man genom en magnifik allé.

Engsö slott har sina rötter i 1100-talet.

Slottets nuvarande utseende och inredning kom till på 1740-talet, då arkitekten Carl Hårleman skapade en ståndsmässig bostad åt greve Carl Fredrik Piper.

Sedan 2010 förvaltas slottet av Westmannastiftelsen med ekonomiskt stöd av Länsstyrelsen.

Slottskyrkan

Det finns flera geocachar här, varav en är speciellt intressant.
Den heter Här ligger det en hund begraven.

Uppgiften var att hitta två gravstenar med dödsåren för de begravda.
Alldeles utanför muren hittade vi den ena. Den är ganska liten. Av texten framgår att Karl XII-s sista häst Brandklipparen är begravd här år 1740. Efter Karl XII-s död 1718 var hästen 'pensionär' hos greve Piper på Engsö. Läs i länken om spökerierna på Engsö och hästens märkliga död!
Under den andra gravstenen, som finns i slottsparken, ligger grevinnan Sophie Pipers (1757-1816) älsklingshund Cotillion, som dog 1781. 

Nu hade vi årtalen så vi kunde räkna ut var cachen låg. Vi hann dock inte leta reda på den.

Den finns flera fina cykel- och promenadvägar i parken.

Vilken fin promenad i denna lövade tunnel!

Det var dags att till fots (Marita) och jag på elcykeln utforska naturreservatet. (Klicka på kartan för att förstora den.)

Vi åkte och parkerade vid Långholms brygga. 

Marita vandrade runt udden söder om Engsö slott.
Hon gick den så kallade Utörundan.

Jag utforskade de vägar och stigar som jag kunde cykla på.
Här skulle Marita passera så småningom.

Jag fortsatte till vägslutet vid ett ställe som hette Lugnet.
Platsen gjorde skäl för namnet!

Sedan fortsatte jag till Skurusund.

Där var caféet tyvärr stängt för säsongen. 

Den fanns en liten väg till  som fortsatte västerut. Men där blev det besvärligt. Jag satte full fart och klarade mig genom pölarna.

Även stigen som Marita gick stod bitvis under vatten. 

(Västmanland hade ju fått mycket regn den senaste tiden.)

Här finns tydligen en jättegryta.

Undrar hur många år det tog att svarva denna gryta?
Jag vet inte hur djup den är.

Jag hade cyklat 17 km och Marita hade gjort en långvandring.

På kvällen kom vi tillbaka till husbilen.
Marita tog ett dopp från badstegen på bryggan.

Vi bestämde att stanna här för natten.

God natt!

Fortsättning följer del 4

6:e utflykten med husbilen i Västmanland. Del 2: Tisdagen 5 sep Anundshög

Efter frukosten åkte vi till den stora fornminnesplatsen Anundshög,

som ligger 1 mil öster om Västerås.

Från parkeringen skymtar man den 9 meter höga kullen.Det finns många informationstavlor.

Det är Sveriges största gravhög, som började anläggas för mer än 1500 år sedan.

Området har tolv gravhögar, tio runda stensättningar, fem skeppssättningar, 14 resta stenar och en runsten. 

Man får inte gå på högens sidor, men det finns en brant trappa på 'baksidan'.
Uppifrån toppen ser man den unika dubbla skeppssättningen.
Den största skeppssättningen är 53 meter lång och 16 meter bred. 

Stormannen Folkvid lät i början på 1000-talet resa denna stora sten.

I länken kan man också läsa om de ovanliga figurerna på stenen.

Han hade även låtit bygga den numera gräsbevuxna vägen alldeles intill.

Hela området ligger på Badelundaåsen, som är Sveriges längsta - 25 mil.
Den börjar i Nyköpingstrakten och slingrar sig upp till Siljan i Dalarna.

Så här bildas en rullstensås.

Åsen som flyttled.

Vilken pojke handlar inledningen i texten om?
Vi traskade iväg på åsens södra slinga.

Labyrinten var lite svår att hitta. Den var ju inte speciellt upptrampad.

Vid trappan upp till labyrinten växte springkorn.
Den sprider sina frön på ett speciellt sätt.

Efter en fika i kaféet åkte vi till Badelunda kyrka.

Kyrkans äldsta delar är från 1200-talet.

I gravkoret finns de flesta av kyrkans totalt 21 begravningsvapen efter ätterna Horn och Bååt.

Karta över Badelundaåsen vid Anundshög.

Vi återvände till Björnön och ställde upp husbilen för ännu en natt.

Det blev ett dopp innan vi åt kvällsmat vid husbilen.

God natt!

Fortsättning följer del 3