Vildmarksvägen 2022. Del 6 från Stekenjokk till Stora Blåsjön 10 mil

På vår väg tillbaka till Strömsund finns det många sjöar och vattendrag. 
Vi stannade först vid Gaustafallet. Här spelade man in en scen i Ronja Rövardotter.

Det var en självklarhet att göra en avstickare från Vildmarksvägen för att besöka Bjurälvens karstsystem.

Bjurälvens karstlandskap

Dalen är 3 km lång med högsta punkten till vänster på kartan.

Vi parkerade vid Leipikgården och började vandra. När vi efter ett tag kollade på kartan så insåg vi att det var 3 km fram området. Det skulle bli för långt för mig, så Marita fick vandra ensam och jag återvände till bilen.
Några av Maritas fina foton:

Här forsar Bjurälven - eller en del av den - fram under marken. Det finns 8 platser av detta slag.

Detta är Dolin-sjön, som har uppstått genom att ?

Detta är Grytrännan, där vatten med sten och grus dels skapat en längsgående ränna och dels ett mycket stort antal (jätte)grytor.

Dalgången kallas 'Den blinda dalen'. Älven rinner under marken och syns inte.

Här växer ett exemplar av den stiliga Kung Karls spira!

Jag går tillbaka till Leipikgården. Det är en fin utsikt över Leipikvattnet, där Bjurälven rinner ut.

Leipikgårdens historia

Huvudbyggnaden

Slåttermaskin

Solfångare samt ladugård med höränne (småländska för höskulle)

Skridskor - så kallade halvrör - från början av 1900-talet. Skenan är infälld i ett rör. Helrör har en fast sko.

Man kan ha husvagn, husbil, plåtis, tältbil eller expeditionsbil.

När Marita kommer tillbaka efter 4 timmar åker vi tillbaka ut på Vildmarksvägen. Efter någon mil dyker denna skylt upp:

Det passar oss bra för klockan är snart 6.

Sedan vi inspekterat platsen, som förutom full campingservice också har en fin badsjö - Ankarvattnet, så tar vi ett bad.

Sedan smakar det bra med middag i solnedgången.

Tisdagsmorgonen den 16 augusti är det molnigt. När vi ska åka börjar det regna.

Vi ser Ankarvattnet en sista gång.

Därefter ska vi till Ankaredet där det finns en samisk kyrkstad. 
När vi kommit ut på Vildmarksvägen igen så åker vi över Leipikälven som rinner ut i Ankarvattnet.
Så än en gång gör vi en avstickare från Vildmarksvägen

Vi går genom byn och passerar muséet, som tyvärr var stängt.

Marita står på bron över Lejarälven, som bland annat får sitt vatten från Ankarvattnet.

Från bron syns många av byns kåtor och andra byggnader.

Kyrkan är väldigt vacker, men tyvärr stängd. 

Även Cafét var stängt. Säsongen är kanske redan över.

Vi kör tillbaka till Vildmarksvägen och strax är vi framme i Stora Blåsjön.
Jag vet inte varför, men namnet Stora Blåsjön förknippar jag med vildmark, storslagna vyer och häftig natur.
Vi åker utmed sjön- och visst är den blå! Eller kanske grå.

Här blir det bra att stanna för natten.

Hår får vi en jättefin ställplats (med el) med fin utsikt över Stora Blåsjön.

Tänk att kunna bada i Stora Blåsjön med sandstrand och solsken!

Efter badet smakar det bra med kvällsmat vid husbilen.

Slut på del 6

Vildmarksvägen 2022. Del 9 från Strömsund til Sjösa 78 mil

Vi har inte tänkt att hemresan bara ska vara en transportsträcka. Genom att åka E45-an till Östersund så kan vi passa på att besöka barnbarnet Bastian som alldeles nyligen flyttat till Offerdal i Krokom med sin flickvän. Det blev ett mycket trevligt besök sedan vi lämnat Strömsund.

Vi hittar en fin plats för natten på en rastplats vid Krokomsviken.
Tvärs över viken ligger vattenkraftverket Hissmofors, där en sådan här vattenturbin driver generatorn som alstrar ström.
Vacker kvällshimmel över Krokom.

Av en god vän hade vi fått tipset att besöka Mus-Olle. Vad kan det vara?

Med hjälp av Google hittade vi hans muséum i Nälden och dit styrde vi kosan.

Det var kanske på denna cykel han trampade till både Östersund och Åre för att skaffa prylar till sitt muséum.

Här stannade vi i drygt 2 timmar, för det fanns väldigt många intressanta saker.

På muséets hemsida presenteras han som
"Torparsonen som blev museíintendent".
Mycket var gammalt och bekant och väckte minnen till liv. En del var gammalt, men totalt obekant.
Bland Tomtar och Troll  var en sagosamling med John Bauer som tecknare. Trollen var snälla och älvorna var vackra. Var min favorit bland godnatt-sagorna när jag var barn.

John Bauer och hans familj skulle efter sin traditionella vistelse i Jönköping åka hem till Stockholm via Göta Kanal med ångbåten Per Brahe. Den gick dock under i en storm på Vättern 20 nov 2018 med man och allt.
Normalt brukade familjen åka tåg, men efter Getå-olyckan 1 okt 2018 valde de båten.
Under gymnasietiden i Jönköping hyrde jag 1953-54 rum hos Fru Bauer. Jag tror att John var hennes farbror. Väggarna i rummet var fyllda med tavlor av John. 

Kan ni med texten klura ut vad detta är?

Knapp-samling

Det finns två tavelporträtt (i vänsterkanten) av samme man. Han är en ryktbar svensk forskare - bara Linné är större! Vem är han?

Vad är det långsmala föremålet som hänger i mitten?
Jag visste inte.

En samling med rovfågelägg.

Kan någon räkna ut vad detta användes till?
Jag kunde inte, förrän jag läste på skylten.

När vi fortsätter söderut får jag syn på vägskylten Trångsviken.
Aha - Trangia!
I många år använde jag stormköket Trangia, när jag friluftade både sommar och vinter.

Från början använde man T-sprit, som sotade kastrullen. Det slapp man om man blandade i lite vatten i T-spriten eller  i stället använde trä-sprit dvs metanol. Senare gick man över till gasol, som gav mer värme och inte sotade.
Det var roligt att kolla på utställningen med alla nya prylar som utvecklats för att underlätta matlagning utomhus. 
Nu rekommenderar MSB att man ska ha ett stormkök hemma uti-fall-att.
Vi fortsatte söderut och åkte väster om Storsjön genom Svenstavik till Överhogdal vid E45-an. 

Strax före solnedgången sveper dimman in över den lilla ån.

Här stannade vi för natten. Efterhand tystnade trafiken på E45-an.

Söndagen den 21 augusti fortsätter vi. När vi kommer till Ytterhogdal är vi inne i Härjedalen. Där finns en fin badplats så vi tar både bad och fikarast i solen.

Här kör vi förbi ett fordon med jättelång last.

Nästa stopp blir vid Älvros gamla kyrka där Norrälven rinner ut i Ljusnan. Ortnamnet Älvros betyder "älvars os". 

Den praktfulla klockstapeln är från 1795.

På taknocken finns en bibeltext.

Tvärs över vägen ligger Älvros hembygdsgård.
Här har tydligen kung Gustav III varit år 1785.

På höjden ovanför finns en fäbodvall dit Marita knallar upp. Jag stannar kvar och har det skönt i stolen.

I Sveg stannar vi och kollar på den stora björnen.

Björnen är Härjedalens landskapsdjur.

Av väder och vind började träet ruttna.
Läs om hur det gick: Stora Björnen.

Vi fortsätter söderut då vi än en gång får se Inlandsbanans motorvagn.

I Noppikoski korsar vi på bron över Oreälven.

Där finns en geocache som Marita tänker ta. Det gick bra fastän mitt i branten.

Oreälven rinner ut i Orsasjön och blir en del av Österdalälven som slutligen når Östersjön vid Älvkarleby där vi passerade för 14 dar sedan.
Nästa stopp blir vid Storstupet.

Det är en bit att gå från parkeringen, men på slutet blir det för brant för mig så efter ett tag återvänder jag till bilen medan Marita går en promenad utmed forsen.

Där jag stannar är utsikten över forsen dramatisk.

Marita gör en promenad på andra sidan.

När vi var här 2003 tog vi ett foto på tåget som körde över bron.

Lika besvärligt att komma upp igen.

Nu skruvar vi upp svårighetsgraden och åker till Helvetesfallet!

Det ligger 5 km norrut i Ämådalens 15 km långa ravin.

Från parkeringen går man en 200 m lång stig till fallet som ligger 60 lägre än parkeringen. Det blir för långt och brant så halvvägs så vänder jag tillbaka och Marita vandrar vidare. 

Vi stannar över natt på parkeringen och nästa morgon åker vi mot Rättvik. Vi hann se en vägskylt till Nittsjö så vi åkte dit, då jag varit där tidigare.  

Verkstaden var öppen för besökare så det var bara att gå runt och titta.

Dessa färger på bland annat skålar är populära just nu.

Nästan så man skulle vilja smaka en frukt.

Vi har sett jättemånga vattenfall under resan. Nu ska vi kolla på vatten som kommer upp!

Den heter Springkällan och ligger utanför Rättvik.

Efter ännu en övernattning fortsätter vi hemåt. Vi stannar till på Åsby Hem & Trädgård för att köpa blommor.
Där har dom 'övervakningskamera' som man kan se sig själv i.

Denna mobil hänger nu i vårt sovrumsfönster.

Resans sista stopp blir Kolbäcks kyrkogård där vi planterar en blomma på August Ericssons familjegrav där även min mor och far vilar.

På tisdagskvällen den 23 augusti kör Marita upp husbilen framför garaget. Vi upplever att mörkret nu kommer tidigare i Sjösa än i Norrland.
Under de 16 dagarna har vi kört hela 240 mil - den längsta resan hittills med husbilen. Allting har gått bra. Vi har mestadels haft bra väder och därför kunnat vara aktiva. Upplevelserna är många. Med hjälp av denna blogg och Maritas kommande bok har vi stöd i framtiden när minnet börjar svikta.

SLUT