Kulturcafé på Nyköpings folkhögskola: Forntida instrument med Börs-Anders Öhman

Börs Anders Öhman är utbildad på Kungliga Musikhögskolan med bastuba, blockflöjt och piano som huvudinstrument. Han har arbetat som instrumentlärare i 25 år och kunde under 15 år ses i högvakten vid Stockholms slott. Utifrån sina kunskaper och erfarenheter tillverkar Börs Anders blåsinstrument, gärna med svensk tradition, till exempel säckpipa, kohorn, ocarinor och den medeltida föregångaren till dagens klarinett - chalumeau. Börs Anders bygger sina instrument utifrån hur de har sett ut och fungerat genom historien. Han anpassar material och tekniker till dagens förhållanden för att instrumenten ska låta bra och vara lätta att spela på för dagens människor. Alla Börs Anders instrument är korrekt intonerade - de är ju till för att spelas på. Kvällen på Nyköpings Folkhögskola bjuder, dels på en förevisning av alla de instrument Börs-Anders har med sig, dels på mycket musik från alla dessa instrument.
(Texten hämtad från folkhögskolans presentation)

Börs-Anders börjar med en historisk överblick över instrument som människan använt. De hade oftast praktisk betydelse genom att spela "signaler", som kan höras flera kilometer. Olika signaler hade olika betydelser t ex "Fiender kommer upp för älven" eller "Maten är färdig".
Kohornet är ett mycket gammalt instrument, som använts i många kulturer.

Här ett stort horn från en get-art med stora horn.

Ett annat gammalt och mycket enkelt och litet instrument är mungigan. Den består av en elastisk metalltunga infäst i en ram. Instrumentet hålls mot tänder eller läpparna. När metalltungan med fingret sätts i svängning uppstår en ton som förstärks av munhålan och skallen.

Jag träffade Börs-Anders för 20 år sedan. Vi deltog i ett kajaksymposium på Orust i Bohuslän.

Under en kajaktur i skärgården hade vi tagit rast och satt och njöt av solskenet efter fikat.

Då plockade han fram sin säckpipa och började spela. Härligt!

Den säckpipan har han kvar, men den lämnade han hemma i kväll.

Säckpipa

Börs-Anders paradinstrument är ocarinan, som är en slags lergök, med många hål i. Han berättade hur han gjorde fingerhålen. Ocarinan ger från början utan hål en viss ton, men han gjort första hålet blir instrumentets fysik helt annorlunda. Luft ska ju svänga inuti för att det ska bli en ren ton. Sedan måste han prova sig fram var nästa hål ska placeras. Inga datorer här inte! Vilket jobb och tålamod som krävs.

En slags bas-ocarina i trä.

Spelar på bas-ocarinan

En avancerad modell i lergods spelar han med båda händerna - det blir då 2-stämmigt. Skickligt!

"Dubbel-ocarina"

Han har tillverkat en trombone typ näverlur. Jag tror dock att det finns metalldelar i den.

Näverlurs-trombone

Det var en trevlig och intressant kväll!

Utflykt med Aktiva Seniorer den 26 september

Tisdagen den 26 september var en varm höstdag när ett gäng nyfikna årsrika personer åkte på dagsutflykt i egna bilar till hjärtat av Södermanland. Där ligger i Flens kommun Årdala kyrka.

Kyrkans äldsta delar är från 1100-talet men har naturligtvis byggts om i flera omgångar.

Församlingens kyrkvärd Ellert Karlsson, som med sin frun Ann-Cathrin flyttade till Årdala från Stockholm för många år sedan, berättade om kyrkan.

Koret har en glasmosaik. Högst upp sitter det "allseende ögat" med effektfull belysning.

Predikstolen är från 1951. Kyrkan saknar målningar i tak och på väggar.

Vi åkte bort till Sigridslunds Café & Handelsbod, där vi fick kaffe och räksmörgås.

Ann-Cathrin berättade om bygdens historia.

(Bilden lånad från Sigridslunds hemsida)

Byggnaden var från början en skola och blev den skola som var i bruk längst tid i Sverige (183 år).  Den stängdes den 12 juni 2009.

Denna skola inrättades år 1826 genom en donation av greve Bonde på närbelägna Vibyholms slott. Skolan fick sitt namn efter greve Bondes dotter Sigrid, som dog 1815 bara 5 år gammal. Till utseendet går skolan i samma stil som Vibyholms slott, med den gulrappade fasaden.
Skolan invigdes på midsommarafton 1826 då paret Bonde firade silverbröllop - en dag man länge skulle minnas i trakten. En festens dag som slutade i sorg.  Grevens äldsta son Carl 22 år gammal omkom då  salutkanonen sprängdes i bitar. Om denna tragedi påminner minnesstenen vid skolan.
(Grundtexten har jag hämtat från beskrivningen av den geocache, som ligger i parken.)

Numera är här handelsbod och café - vi passar på att köpa lite spännande tesorter m m.

Svalbard 7 - 13 augusti 2017. Del 6: Sista dagarna på Svalbard.

Vi vaknar tidigt på morgonen den 11 augusti efter sista natten på MS Nordstjernen,  äter som vanligt av den goda frukostbuffén, packar vårt bagage och checkar ut. Vi är framme vid kajen i Longyearbyen och blir hämtade av en buss som kör oss till Spitsbergen Hotel där vi checkar in.

På dagens program står ett föredrag om ett forskningsprojekt som går ut på att göra Svalbard självförsörjande på grönsaker. Istället för att köra det organiska avfallet till Tromsö så planerar man att kompostera avfallet på plats och använda det för odling av grönsaker i växthus. 

Påminner mig om det så kallade Vattenbruket på Stensund som omvandlade näringsrikt avloppsvatten till grönsaker - bland annat tomater. (1980 - 90-talen)

Man ska under kontrollerade former omvandla näringsämnen och solljus (finns mycket på Svalbard under ljusa årstiden) till hälsoriktiga grönsaker.

I detta inplastade växthus kan man genom uppvärmning på vintern hålla temperaturen +10^o.

Den mycket engagerade projektledaren, som bland annat är kockutbildad, berättar om odlingarna.

Redan idag produceras grönsaker till restaurangerna i Longyearbyen.

Vi åker sedan en busstur för att titta på (utifrån) den globala genbanken för växtfrön. Tack var permafrosten på 100 m djup är temperaturen året om  -18^o utan kylaggregat. Där finns kapacitet att lagra 500 frön från varje varietet av 4,5 miljoner olika sädesslag. I dag finns 1 miljon frön lagrade där. Det har redan utnyttjats när Syrien nyligen fick utsäde härifrån.

Lördag 12 augusti: Efter en god frukostbuffé blir det en båtutflykt till Pyramiden. 

Fin frukostutsikt.

En buss kör ned oss till kajen.

Den ryska norsktalande guiden berättar historien om Pyramiden.

Det är drygt 5 mil till Pyramiden.

Vi har strålande väder!

Vid stranden syns raskäglorna som bildats när material rasat ned från branten ovanför.

Vi åker nära stranden för att kolla stugan, vilken besättningen trodde att en isbjörn hade "vandaliserat" när den sökte mat.

Stormfågeln flyger ofta tätt över vågorna.

Nordenskiöldglaciären.
Den har fått namn efter den svenske forskningsresanden Adolf Erik Nordenskiöld, som i augusti 1878 med båten Vega upptäckte nordostpassagen norr asiatiska kontinenten vilken förenade Atlanten med Stilla Havet.

Vindarna från glaciären är kalla.

På glaciären ser vi vandrare.

En vandringsgrupp väntar på att bli upphämtade. De har landsatts några dagar tidigare.

Det finns tält uppsatta för att möjliggöra övernattning.

En RIB-båt sjösätts för att hämta dem.

Vi bjuds på en drink kyld med is från glaciären.

Pyramiden var en rysk/sovjetisk gruvby på Svalbard belägen vid Billefjorden 5 mil nordost om Longyearbyen. Pyramiden hade som mest 1 200 invånare men övergavs mot slutet av 1990-talet och var i början av 2000-talet en så kallad "spökstad". Orten grundades av Sverige 1910 och var svensk fram till 1927 då den såldes till Sovjetunionen. (Ur  Wikipedia)

Vi landstiger på kajen i Pyramiden. Vi upptäcker direkt att det är en övergiven stad.
En rysk lokalguide, som pratar bra engelska, lotsar oss genom "staden". Överallt ligger skrot och övergivna byggnader.
Läs mer om den svenska kolbrytningen på Svalbard i kommande specialblogg.

Naturligtvis finns Lenin på plats.

Detta var för inte så länge sedan en modern simhall.

Berget ovanför gruvan kallades Pyramiden.

Vi går in i det forna kulturhuset.

En vacker mosaik

Det övergivna köket där det lagades mat till hundratals människor.

Balalajkor vittnar om musikkulturen.

Ludvig provar det ostämda pianot.

Här loggar vi vår nordligaste geocache.

I den hittade vi ett så kallat "spårbart objekt". Genom koden på ID-brickan kunde vi komma in på dess hemsida och se att den började sin "resa" i Tyskland 2015 och ska resa runt i världen. 

Det kommer många turister hit för att titta på "spökstaden". Det är en anledning till att ryssarna tänker satsa på turismen. Restaurangen finns redan i samma byggnad som turistbyrån och ett postkontor.

Vi delade på en burk ryskt starköl.

I alla fönsternischer på detta tomma hyreshus bodde måsar, vars träck vi kände lukten av på långt håll.

Vi återvänder till Billefjord och stävar tillbaka till Longyearbyen efter en intressant utflykt.

På kvällen bjuder reseföretaget Bengt-Martins på avslutningsmiddag. 

Vi geocachare samlas efteråt på en annan restaurang där ett "Event" har ordnats.

Några av eventdeltagarna.

När eventet upplöses vid midnatt följer Marita med gruppen och tar ytterligare några cacher i Longyearbyen. 

Lördagen den 12 augusti: Efter utcheckning är förmiddagen fri för egna aktiviteter innan bussen transporterar oss till flygplatsen.

Vi lämnar Svalbard - granne med Nordpolen - bakom oss och flyger söderut.

På grund av EU-bestämmelser måste vi mellanlanda i Tromsö där vi ska gå genom tull och passkontroll innan vi boardar planet vid en annan gate.

Vi mellanlandar också i Oslo innan vi kommer till Arlanda efter midnatt.

Svalbard är en mycket exotisk plats med ett extremt klimat, men ändå boplats för många människor under 400 år.Vi känner oss priviligierade som kunnat göra denna resa. Som vanligt har vi haft tur med bra väder och en spännande natur med många djurkontakter - på lagom nära håll - samt trevligt ressällskap.

Slut