I vinkällaren

 Denna video tog jag på Winzer Krems

Genom Småland till Ystad

Söndagen den 18 maj ställde vi in GPS-n på Ystad, dit det är 41 mil. Sedan gällde Bornholm!

Ser vi något trevligt under vägen så gör vi ett stopp. Stoppet blev i Apladalen i Värnamo. Jag kände till Apladalen, men inte varit där trots närheten till mitt föräldrahem i Bodafors.

Namnet "Apladalen" kommer från de småländska orden "apla" och "dalen". "Apla" är pluralformen av "apel", vilket betyder äppelträd, och "dalen" syftar på en dalgång. Tillsammans betyder namnet alltså "äppelträdens dal". Hela hembygdsparken är omgiven av gärdsgård.Så här är ett gärdsgårdshörn konstruerat.

Ryggåsstugan (Wikipedia)

Förstora texten genom att trycka på CTRL och samtidigt trycka på + tangenten.

Centralt i parken står denna skulpturgrupp.

Detta är texten som länsman läste upp.

Länk till Värnamovisans text (egen): Värnamovisan (Youtube), som handlar om Petter och Emma (Inleds med kort reklam, som du kan klicka bort).

Vad kan detta vara för stenar?

Jo - de kallas 'drängalyft'.

Här köpte vi glass.

Jag undrar vad denna hästdragna vagn har använts till?

Genom Apladalen rinner den 25 mil långa Lagan. Den rinner upp i trakten av  Jönköping och mynnar ut i Kattegatt vid Laholm. Eftersom Värnamotrakten ligger i ett slättland så slingrar den sig fram - meandrar (Wikipedia). Om man skulle paddla kanot i Lagan så blev den turen flera mil längre

Efter två timmar i Apladalen fortsatte vi söderut.
I trakten av Hörby i Skåne övernattade vi på en ställplats.

Nästa dag åker vi över till Bornholm!

Västergötland: Vallebygden med Silverfallet maj 2025

Torsdagen den 15 maj gav vi oss iväg på årets första tur med husbilen. Efter mitt återbesök på ögonavdelningen i Nyköping och packat det sista i husbilen för en 3-veckors tur drog vi vid 17-tiden iväg mot Västergötland för att gratta en sonhustru på födelsedagen. Vi körde via Motala till rastplatsen Koviken vid riksväg 49 vid norra Vätterstranden.
Vi passerar över Stora Hammarsundsbron.

Det passar oss bra att stå på Trafikverkets rastplats över natten för där finns det toaletter.

Det är lite tidigt på året för ett dopp i Vättern.

Fredagen den 16 maj fortsätter vi via Karlsborg och Skövde till Drottningkullen i Vallebygden (Wikipedia) väster om Billingen.

Vi parkerade och gick en promenad till den gamla slottsruinen. Det fanns inte mycket kvar att se. 

Vallebygden (Västsverige) är fint att vandra i. Här täcks marken av ramslök, vars doft hänger i luften. 

En rödblära försöker nå upp i solljuset.

På denna murkna björk växer björktickor, som hjälper till att bryta ned veden så att näringsämnena återförs till jorden.

Sedan fortsatte Marita på den 3 km långa leden runt fyra små sjöar.

Vi fortsatte sedan norrut till naturreservatet Silverfallet (Västsverige) i Karlsfors.

Vi promenerade gula stigen upp på höjden till bäcken ovanför fallet.

Eftersom det var lite snö i vintras och en regnfattig vår så fanns det inget porlande vatten.

Tack vare trapporna kommer jag ned riskfritt.

Detta är en orsten (Wikipedia) - ibland kallad stinksten.

Äntligen lite porlande vatten!

Almens frukt är en vingad nöt som sprids med vinden.

Västgötabergens geologi (Platåbergen)

Vallebygden har fått sitt namn från det särpräglade landskapet väster om Billingen. Området består av ett kamelandskap med grusåsar, kullar, moränryggar och platåer, samt sänkor där sjöar och kärr ofta bildas. Namnet "Valle" tros ha koppling till den geologiska formationen och de naturliga förutsättningarna som skapades av inlandsisen, som låg kvar länge och formade landskapet med grus och sand.

Härmed lämnar vi Västergötland och siktar in oss på Bornholm!

Rhododendron-dalen i Norrköping och Åbyravinen i Kolmården

I söndags gjorde vi en utflykt till Norrköping för att besöka Rhododendron-dalen vid Motala ström.
Vi parkerade vid Café Färgaregården.Vi tog det lugnt när vi promenerade runt och kollade på de stora färggranna buskarna.Det finns flera hundra varianter av rhododendron.Man går genom dalen med Motala ström alldeles intill.

Det fanns också Azaleor mellan de stora rhododendronbuskarna, men dem fotade vi inte.

Vi återvände till Färgaregården. Detta var färgarens bostad.

Färgaregården från baksidan.

Vid serveringen köpte vi årets första 'uteglass'. Smakade gott i vårsolen. Detta stora träd hade inte börjat blomma. Skulle kunna vara en ask.

Vi återvände till bilen och körde mot Kolmården, där vi tänkte åka till Getåravinen, som är ett naturreservat.

Getåravinen skapades genom en sprickzon som under årmiljoner utvidgades till en djup ravin. Området är geologiskt intressant och har länge varit uppskattat som utflyktsmål.

Här växer ormbunken Strutbräken i stora massor.

Vi följer Getåbäcken uppåt.

Rastplatsens bord är ett gammalt kvarnhjul. Det har således funnits en kvarn här.

Dålig bild på info-tavlan.
Salmon trutta är det vetenskapliga namnet för öring.

Observera att havsöring och bäcköring är samma art, Salmo trutta, men de skiljer sig åt i livsstil och utseende. Havsöring är havsvandrande och får en silverblank färg, medan bäcköring stannar i sötvatten och behåller en mörkare färg.

Läs mera på länken Salmon trutta!

Jag undrade om de lever samtidigt i samma vatten och frågade därför Martin Karlsson, som är utredare på Fiskeregleringsenheten på Havs- och vattenmyndigheten.
Han citerar: ”Öringen är väldigt plastisk, eller ännu finare, polytypisk (Elliott 1994). Gunnar Svärdson (1966) uttryckte det roligast: ”Kärt barn har många namn. Det har behövts århundraden av studier innan de många rollerna genomskådats och man känt igen den skådespelare, som fanns bakom dem alla, arten Salmo trutta.”
Han rekommenderar denna länk: https://www.havochvatten.se/download/18.64f5b3211343cffddb2800020133/1708690208942/finfo2001_10.pdf, för den riktigt intresserade!

I Getån finns även Flodnejonöga, som jag en gång i Lettland åt fermenterad ungefär som surströmming!
Vissa delar av ravinen är fortfarande avstängd på grund av vindfällen.

Detta är Onkel Adams brunn. Onkel Adam var pseudonymen för Carl Anton Wetterbergh, en svensk läkare och författare.

Minnesstenen sattes upp 1855.

På sluttningen växer Vintergröna - den är vintergrön.

Kallas och 'Vinca' - som bl a betyder 'besegra. Den räknas som invasiv. 

Vi såg flera gamla jordkällare. De fanns bara på ravinens sydsluttning. Den sidan är ju den svala skuggsidan!

När jag ser dessa vridna toppar på ormbunkarna så tänker på på Evert Taubes visa: 

Ormbunken rister sin ringlade topp,

Slår opp sina gröna små vingar.

Lillkalven kesar och dansar galopp

I hagen där lärksången klingar."

Lyssna när Evert Taube sjunger: 

Så är då den efterlängtade sommaren på väg!