Söndagen den 17 april åker vi från Stavsjö västerut in i Kolmårdens mörka skogar. Vi parkerar nära Skogsby och tar en geocache innan vi börjar vandringen.
 |
| Cachen är inklämd mellan grenarna. |
 |
| På marken finns ett stort område med revlummer. |
 |
| Här blommar tibast (Daphne mezereum). |
Tibastens klarröda bär är mycket giftiga för människor men inte för vissa fåglar, som är immuna mot giftet och därmed kan sprida fröna. Man kan få allergiska reaktioner som t ex eksem om man bryter en kvist och och får sav på handen.
Målet för utflykten är den minikanjon som ligger vid Sörmlandsledens etapp 30 på den så kallade Skogsbyslingan.
Vi väljer att gå leden upp till Skogsbyås där man når Sörmlands högsta berg 123 m ö h. För 10 000 år sedan slog Yoldiahavets salta vågor mot berget som då var ett skär som stack upp ur havet. Tanken svindlar! För att få bättre utsikt har man byggt ett utsiktstorn som man kan gå upp i.
 |
| Dags för fikapaus |
Under den fortsatta vandringen passerar vi sjön Vikitteln, där Sörmlandsleden har ett vindskydd med eldplats och grillanordning.
Nu är det inte långt kvar till Vikittelns kanjon. Den är inte så stor så därför kallas den Minikanjon.
Den har skapas under den senaste istidens avsmältningsskede då mycket vatten forsade fram i håligheter mellan en drygt 12 m hög förkastningsbrant av granit och ett området med urkalksten som eroderades. Speleologer - grottforskare har krypit och undersökt kanjonen.
 |
| Mossor täcker klipporna |
 |
| Dekorativ mossa |
 |
| Mossan kryper på en låga |
 |
| Eliot har hittat resterna av ekorrens måltid |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar