Sjösakärret en härlig sommardag

Tillsammans med naturvänner från Trosa gjorde vi sommarens första besök i Sjösa-kärrets naturreservat utanför Nyköping. I detta s k kalkrikkärr finns massor av olika blommor att njuta av. Däremot är marken fattig på de viktiga kvävesalterna.

Nu blommar olvon, där ringen med könlösa skyltblommor lockar insekter att besöka pistillerna och ståndarna i mitten.

Ormbär (Paris quadrifolia) är ganska oansenlig, men jag tycker blomman är dramatisk. Det blåsvarta fruktämnet kommer att växa upp till ett giftigt bär. 

Här växer tätörten med blå blommor och gulgrön bladkrans som lockar till sig insekter vilka fastnar på bladen. Magsaftliknande enzymer löser upp insekten, varvid kväverika ämnen frigörs som blir "mat" åt tätörten.  

Linné påstod att bladen kunde användas för att göra långmjölk - täte. Modern forskning kan inte bekräfta att det är så.

Sileshår är en annan annan "köttätande" växt. Runt den gula bladskivan sitter slemavsöndrande klibbiga skaftade körtlar där smådjur fastnar. Det proteinupplösande enzymet frigör kväveämnen till växten.  

Alla arterna av sileshår har använts för att göra täte.

Småsileshår 

Rundsileshår

Tyvärr hittade vi inte den fjärde av de "köttätande" växterna i Sjösakärret - nämligen dybläddra, som har fångstblåsor på rötterna och växer i små vattensamlingar. På grund av den nederbördsfattiga vintern och våren kunde vi gå torrskodda nästan över allt. 

På de nu nästan torra vitmossetuvorna växer tranbär, vars bär används till exklusiv saft, sylt eller för att smaksätta drinkar.

Tranbär

Ute i kärret trivs rovspindlar. De bygger en tratt, som avsmalnar neråt. Där sitter spindeln och väntar på sitt byte.

Detta är vattenklöver - ingen orkidé

I Sverige finns 43 olika vilda orkidéarter - 13 av dem finns i Sjösakärret. Vi hittade idag hela 6 arter! De blommar ju inte samtidigt.

Den första hittar vi direkt innanför reservatsgränsen. Den heter nästrot och saknar klorofyll. Den trivs i skuggan i kalkrik mulljord. Den får sin näring av ett underjordisk svamp - mykorrhiza (svamprot)

Varje enskild blomma har ett typiskt orkidé-utseende

Det blir förvånansvärt bra fotografier med en modern mobiltelefon

Vid denna tidpunkt är Fläckigt nyckelblomster (Jungfru Marie nycklar) den vanligast orkidén. Dess blad är mörkfläckiga på ovansidan.

Kärrnycklar (troligen)

De vanligaste växterna i kärret är inte orkidéerna utan oansenliga gräs och starrväxter (släktet Carex har 100 olika arter). Dessa är de tidigast utvecklade på jorden sedan de kom upp på land. De förökar sig med ett enormt slösande med pollen, som vinden transporterar. Sedan kom vackert blommande växter, vilka med mönster och "god" doft lockar till sig insekter som sköter om pollineringen. De senast utvecklade växterna är orkidéerna, vilka oftast har ett avancerat samspel med vissa pollinerande insekter. Ett bra exempel är flugblomstret, som med sitt utseende, doft och färg lockar till sig en stekelhane (typ fluga) som försöker para sig med blomman. Då fastnar geleaktiga pollensamlingar (pollinier) på flugans huvud, vilka hamnar på nästa blomma som flugan besöker.

Vi hittade ganska många flugblomster. Det är som att plocka svamp - först hittar man ingenting, men sedan finns de nästan överallt.

Till sist - gulyxne. En 5 cm hög orkidé, mycket sällsynt. Trivs bara i kalkrikkärr och är hotad både i Sverige och övriga Europa. Idag hittade vi ett enda exemplar. Den är svår att se och därför är risken stor att den trampas av besökare. 

Gulyxne

Sjösakärret betas av kor senare på sommaren, när det flesta blommorna spritt sina frön. Korna hjälper då till att "mylla ned dem" och bidrar dessutom till att hålla kärret öppet från sly och busk, vilka annars skulle kväva alla de rara blomstren.

Sjösa-kärret är riktig pärla verkligen värd att besöka - flera gånger!