Utflykt till Vreta Kloster och Motala med Aktiva Seniorer

I fullsatt buss åkte vi i tisdags på pensionärsutflykt till Östergötland.

Det första besöket var i Vreta Kloster vid Göta kanal vid Bergs slussar. Där bodde jag för 50 år sedan i lilla stugan vid Oscars slussar. Jag jobbade som lärare på Lunnevads folkhöskola i Vikingstad. På somrarna var jag slussvakt. 

Klostret grundades på 1100-talet. Det var från 1162 ett nunnekloster inom cistersienserorden då kung Karl Sverkersson upplät Vreta kungsgård till kloster.

Klosterkyrkan har byggts till i många omgångar och flera gravkor har byggts för herremännen som var kungar i trakten.

Från början var kyrkans fönster små, men när mässan började ske på svenska i stället för latin byggde man större fönster så att kyrkobesökarna kunde se texten i psalmboken.
Till vänster under tornet är de stora fönstren markerade, när man återgick till små fönster längst bak i kyrkan.

På den norra sidan låg klostret som inte upplöstes och revs förrän 1582, 50 år efter Gustav Vasa reformation, vilket berodde på att en nära släkting till Gustav Vasa var nunna i klostret. Det går tydligen att göra undantag!

Under glaskupolen fanns källan där dopen skedde. Personen, som skulle döpas gick nedför trappan och döptes och gick sedan uppför den andra trappan klädd i vitt.

I botten fanns källan

Den norra porten, porta mortuorum, dödens port varigenom de döda nunnorna efter begravningsmässan bars ut för att begravas.

Västra korsgången

I koret finns nu tre fönster.  Tidigare fanns bara två fönster. 

Vår kunniga guide från mycket aktiva Föreningen Klosterliv i Vreta.

Denna nattrappa mellan dormitoriet/sovsalen och kyrkan använde nunnorna i samband med den sena mässan.

Nattrappan och den speciella kyrkbänken.

I denna undanskymda kyrkbänk satt en vanställd kunglighet. Han fick ej ses av de andra kyrkobesökarna.
Kolla vasen som var Vasaättens vapen.

Jag nämnde för guiden att jag under de 4 åren i Berg inte besökt klosterkyrkan.  Hon sa att jag inte missat något för sedan dess har mycket gjorts både i och utanför kyrkan, vilket gjort platsen intressant för turister.

Vi bjöds på gott fika i Fattigstugan.

Innan vi satte oss i bussen hann vi med att ta en finurligt gömd geocache vid vägskylten.

Vi åkte till Motala där vi åt god lunch på Hamnkrogen.

Efter lunchen tog  vi också en cache, som såg ut som en vanlig lite större mutter!

På Motala Verkstad togs vi emot av en mycket kunnig guide, som på typiskt motala-mål berättade om stadens industrihistoria.

Det var kanalbyggaren Baltzar von Platen som grundade Motala Verkstad 1822. Det var byggandet av Göta Kanal 1810 - 1832 som krävde maskiner, mudderverk, båtar, broar och verkstyg till dem som grävde det nästan 9 mil långa diket mellan Mem i Östergötland och Sjötorp vid Vänern. Detta var före järnvägens tid och kanalen skulle förena Östersjön med Kattegatt. Det var ju sjötransporter som gällde på denna tid.

Efter hand byggdes verkstäderna ut när alltfler produkter efterfrågades. I början byggdes mudderverk, båtar, slussportar och broar. 

När kanalen var färdig fortsatta man att tillverka båtar, broar, kyrktorn (Uppsala domkyrka) mm. I mitten på 1800-talet var 1300 personer anställda.

Hela 1300 lok tillverkades.

Det blev en selfie när jag fotade lokets strålkastare.

Massvis med båtar tillverkades, först i trä och sedan i stål. Många exporterades men de flesta blev kvar i Sverige. Fortfarande är kanalbåtarna S/S Juno och M/S Wilhelm Tham i trafik. En annan känd båt var S/S Per Brahe, som med familjen John Bauer förliste i en svår storm på Vättern november 1918. John med familj var på väg till Stockholm. Normalt åkte de tåg, men efter tågolyckan vid Getå valde de sjövägen.

Exempel på ytterligare produkter:

Traktor med plog. Det svarta i bakgrunden är en mörsare, som användes för att kasta ut sjunkbomber från en krigsfartyg.

Den så kallade "gamma-kniven" som utförde hjärnoperationer.

Landningställ till flygplanet Viggen.

En elektrisk spis med voltmätare och säkringar. Något för den teknikintresserade husmodern?

I museet såg jag denna radioapparat. 1951 praktiserade jag på Svenska Möbelfabrikerna hemma i Bodafors. Där tillverkades det svepta trähöljet i plywood.

På hemvägen åkte vi till slussen Brådtom nära Norsholm.

Så här års är det lugnt på kanalen.

Den gamla rullbron över kanalen är ej längre i bruk, men det finns en trevlig cache där. Nej inte en - utan två! Tydligen hade en cachare rapporterat den som försvunnen, varför cacheägaren lagt ut en ny. Men den gamla fanns kvar!

Förutom fik finns vandrarhem, loppis mm. Sommartid är det en fin plats kolla på slussning.

I trädgården blev det avslutningsfika.

Besöket på Motala Verkstad påminner mig om besöken jag tidigare gjort i Finspång och Huskvarna.

Jag är otroligt imponerad av vad vi kunnat producera i Sverige under flera hundra år. Ofta med hjälp av tekniker och arbetare från andra länder t ex skottar, engelsmän, tyskar och valloner. 

Här skapades Sveriges välstånd och gott rykte i världen. I dag finns mycket liten produktion kvar i de gamla verkstäderna, som numera intressanta utflyktsmål.