Torsdag den 14 november.
Inget särskilt fanns på programmet så vi tog det lugnt. Efter frukost gick vi i hotellets fina trädgård och sedan till havet för att bada.
Detta är en palmekorre, som det finns många av i hotellparken.
Vet inte vad detta är för fågel.
Vi var med på en annorlunda vattengympa, där man gjorde många övningar tillsammans.
Jan-Olof hade erbjudit gruppen att besöka en speciell skaldjursrestaurang där man brukade äta nere vid stranden.
De flesta följde med. På kvällen åkte vi dit med smidiga tuk-tuk.
Det vi skulle äta fanns i den här bassängen.
Det är languster, som ser ut som en stor kräfta utan klor.
Den här skulle Marita och jag äta.
Vi råkade se in i köket där den delades på längden.
Under palmerna var det dukat för fest.
I stjärten var det speciellt mycket mat och det smakade väldigt gott.
Fredagen den 15 november.
Hotellet hade förberett gästerna på att tillsammans göra en Christmas Cake. Det är från början en brittisk tradition som förändrats genom åren.
På ett bord hade personal skapat ett 'konstverk' av frukter och bär.
Med diverse alkoholdrycker - t ex likörer marinerades bären.
Sedan rördes alltsammans ihop till en kladdig fruktmassa som samlades upp i tunnor.
I tunnorna skulle fruktmassan stå och torka och mogna. Ibland görs fruktmassan redan i augusti.
Efter en tid sker gräddning. Det blir en slags fruktkaka som äts till jul.
Det finns två geocachar i Bentota.
Till den ena hade vi en gatuadress som vi gav till tuk-tukföraren.
Det var inte så lätt som det verkade. Gatuskyltarna var svåra att hitta.
Det började regna.
Cacheägaren bodde i huset och hans son lämnade oss cachen direkt när han förstod vad vi letade efter.
I burken fanns loggboken, som vi skrev in oss i.
Dessutom fanns 2 st spårbara objekt, vilka vi tog med oss.
Vi kom fram till nästa cache efter mycket letande. Även här tog sonen fram burken till oss.
För att komma tillbaka till hotellet bad vi tuk-tuk-föraren köra oss till stranden vid Bentoto-flodens mynning, varifrån vi skulle promenera tillbaka. Där hade vi tur för en man kom springande och ville vi skulle åka över floden med hans båt.
Vi fick vada ut till båten och sedan kliva i, men då satt den fast i sanden så tuk-tuk-föraren fick hjälpa oss loss.
Från andra stranden blev det en 2,3 kilometers vandring till hotellet. I regn!
Marita gick en promenad ut på udden, där hon hittade ett gammalt buddhistiskt tempel. Det tänkte hon kolla på nästa dag.
Vandring i regn.
Efter en enkel 'kvällsmat' i hotellets bar gick vi till sängs.
Lördagen den 16 november.
Marita och jag hade bokat en 2-timmars båtsafari på Bentota-floden. Eftersom båten hade plats för 6 personer frågade vi två andra par som följde med.
Mycket förväntansfulla åker vi uppåt floden.
Besättningen är en styrman samt Sumi.
Vi passerade en stor buddhastaty.
Högt uppe i träden hänger flygande hundar, även kallade fruktfladdermöss.
En liten ödla undrade vilka inkräktare vi var.
Sumi hittar i mangroveskogen som i sin egen ficka.
En varan försöker få i sig ett fiskhuvud.
Den här fågeln var inte lätt att upptäcka bland alla mangrovens rötter.
Sumi körde in i mangroveskogen
Vi fick var sin kungskokosnöt, vackert tillyxad av Sumi.
Det var gott med den svala kokosmjölken.
Vi åkte tillbaka ut på floden och fortsatte mot dess utlopp i Indiska Oceanen.
Vid flodmynningen finns till vänster uppe på berget ett buddhistiskt tempel.
(Där var vi igår)
(Där var vi igår)
Plötsligt märkte vi något som rörde sig i vattnet några meter från båten. Sumi gick fram till fören för att kolla. Det var två män som hade kommit för långt från stranden och ut på djupt vatten. Och vattenströmmen förde dem längre ut. De var inte simkunniga och kämpade för livet. Sumi fick tag i dem och vi kunde bogsera dem in på grundare vatten där de bottnade.
Undrar hur det hade gått om vi inte upptäckt dem?
Vi fortsatte uppströms och in i en annan flodarm.
På en brygga satt en man. Han hade en liten krokodilunge i händerna.
Den skulle naturligtvis alla hålla i. Och visst fick han dricks att dryga ut hushållskassan med.
Kolla tandgarnityret!
Efter denna upplevelserika båtsafari återvände vi till hotellet för att vila.
Men det gick ju inte!
Idag hade det varit presidentval. Av hotellet hade vi blivit informerade om alkoholförbudet den 16 och 17 november.
Det var sista kvällen och Jan-Olof bjöd in alla till sitt rum. Han hade köpt vin som vi drack dricksglas. Regler är till för att brytas.
Mingel pågår!
I buffématsalen var det musik.
Eftersom det var vår sista måltid här så var det lite extra, t ex stekt krabba.
Vi tog farväl av godisbordet.
Jag hade fått förtroende att på gruppens vägnar tacka Jan-Olof för denna fina resa.
Jan-Olof tackade gruppen som fungerat så bra tillsammans.
Slutligen underhåller Lars-Åke oss med att sjunga Evert Taubes långa visa Fritiof i Arkadien.
Sista natten i Sri Lanka.
Söndagen den 17 november.
Utsikten från vårt rum.
Till frukost valde jag att beställa en så kallad 'hopper'.
Det är majssmet som gräddas i en skålad panna och serverad med ägg och bacon.
Vi träffade båtföraren Sumi, som visar upp lillfingret, vilket är blåfärgat som bevis på att han röstade i presidentvalet i går.
Klockan 21.30 lastar vi in oss i en buss, som går till flygplatsen i Colombo.
Kl. 02:30 lyfter flyget och först vid 18-tiden på tisdagen den 18 november kommer vi hem till Sjösa.
Det var ännu en resa med lyckligt slut. Knappast en semesterresa - utan mer en lättsam expedition till en exotisk ö där upplevelserna var både omväxlande och många. Av Sri Lankas nio världsarv besökte vi sex.
Reseledaren Jan-Olof från Albatros var en mycket kunnig och värdefull lots.
Verkligen skönt att komma hem - även om det var till ett regnigt och mörkt Sverige.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar