Fjällmossen

Målet för dagens utflykt var vindskyddet vid sjön Lilla Göljen på Fjällmossen i Kolmården-skogarna.

(Av misstag har jag stavat Göljen med g i mina kartor!)

Sedan vi parkerat bilen vid stora upplag av timmer som väntade på bortkörning började vi vandringen på Sörmlandsleden. Trots att leden gick genom ett stort kalhygge ('föryngringsyta') var stigen oftast mycket bra.

Via en liten nybyggd bro kom vi över bäcken.

Det blåste kalla vindar, men det var skönt när solen sken.

Lite komiskt att Sörmlandsledens skylt berättar om vildsvinens framfart på sin jakt efter föda!

Undrar om skylten fanns före avverkningen?

På vissa ställen var det besvärligt att ta sig fram.

På sluttningen framför Marita ser man spåren efter hyggesplöjningen som ingår i markberedningen inför den kommande planteringen av nya tallplantor. På så sätt försvinner all annan vegetation som konkurrerar med de små tallarna. 

Här sker ju odlingen i en annan skala än potatisodlingens.

Man kan se att detta är en tallstubbe, för den har - i motsats till granen - en tydlig kärna omgiven av splinten. Kärnan består av död ved medan splinten transporterar vatten och näringsämnen upp och ned mellan roten och barren.

Fjällmossens naturreservat - gränsen är grön - är ett av södra Sveriges största naturreservat - 520 ha. (Klicka på bilden för att förstora den.)

Mossen är ju blöt och därför finns det många spänger för att underlätta för vandraren och skydda naturen. När de är våta är det mycket lätt att halka!

Under spången hittade vi av dagens cachar.

Vid 'vägs ände' finns tydliga informationstavlor om Fjällmossen, grillplats med bord och bänkar under tak samt busshållplats. Men den trafikeras väl bara vissa tider under vår och sommar? 

Här fanns en cache, men den hittade vi inte.

Här ville jag inte riskera att halka, så vi gick en omväg.

Här är det bara 300 m fram till Lilla Göljen. Marita gjorde en liten extra sväng för att leta efter en cache, som hon inte hittade och jag fortsatte fram till sjön.

Vid stigen hittade Marita denna stora myrstack. Visst är det synd om dom - myrstackarna!

Det var inte många myror ute idag - för kyligt, gissar jag.

Framme vid sydöstra änden av Lilla Göljen.

Den väldoftande porsen finns runt hela sjön.

Blommande pors, men den fotograferade jag dagen innan då solen sken.

När Marita kom fram till vindskydden fanns jag på plats. Jag har varit här förr, men det var många år sedan.

Jag passade på att skriva in oss i Sörmlandsledens gästbok.

I vindskyddet var det lä, vilket ju är syftet med vindskydd, så här tog vi vilo- och fikapaus efter nästan efter nästan 3 timmars vandring och 3 km. 

En selfie framför det nya vindskyddet.

Så här blev dagens runda. 

De glada gubbarna är cacharna vi har tagit, men 3 av dem hade Marita tagit vid hennes förra vandring hit. 

Vi K finns det stora kalhygget.

När vi lämnade vindskyddet passerade en av Sörmlandsleden iordningsställda källor.

Marita drack av vattnet - det var kallt och gott!

I anslutning till kalhygget i början finns också en källa, men det vattnet lockade inte ens att smaka på.

Vi kom upp på höjderna bakom vindskyddet där bara gles hällmarkstallskog växer.

Tallen dominerar med enstaka smågranar och på hällarna växer bland annat tre olika arter av renlav.

Här passerade vi i kanten av ett så kallat klapperstensfält.

Informationstavlan berättar kortfattat en lång historia:

Tänk att denna plats har utgjort havsbotten i ett mycket gammalt hav. Tack vare landhöjningen kan vi idag vandra här och få del av denna intressanta historia.

Jag kände att bilen väntade på vår återkomst!

Med appen Runkeeper i mobilen kunde jag få fram spåret.

Vid röda ringen hade våra mobiler blivit helt urladdade, men vi hittade bilen tack vare traditionella kartor i en plastficka. 

LÄRDOMAR:

1: Ha alltid med full-laddade mobiler

2: Ta alltid med reserv-ström i form av POWER-BANK - en liten i fickan och en         större i ryggsäcken

3: Anslutningskablar med rätt kontakter för hopkopplingen

Vi hade både geocachat en del och fotograferat mycket och det drar ström (liksom Runkeeper, som ständigt tar emot satellitsignaler). 

Vandringen blev ovanligt lång för mig, men det har gått bra och jag är jättenöjd att ha kunnat vandra tillsammans med Marita.