Vildmarksvägen 2022. Del 9 från Strömsund til Sjösa 78 mil

Vi har inte tänkt att hemresan bara ska vara en transportsträcka. Genom att åka E45-an till Östersund så kan vi passa på att besöka barnbarnet Bastian som alldeles nyligen flyttat till Offerdal i Krokom med sin flickvän. Det blev ett mycket trevligt besök sedan vi lämnat Strömsund.

Vi hittar en fin plats för natten på en rastplats vid Krokomsviken.
Tvärs över viken ligger vattenkraftverket Hissmofors, där en sådan här vattenturbin driver generatorn som alstrar ström.
Vacker kvällshimmel över Krokom.

Av en god vän hade vi fått tipset att besöka Mus-Olle. Vad kan det vara?

Med hjälp av Google hittade vi hans muséum i Nälden och dit styrde vi kosan.

Det var kanske på denna cykel han trampade till både Östersund och Åre för att skaffa prylar till sitt muséum.

Här stannade vi i drygt 2 timmar, för det fanns väldigt många intressanta saker.

På muséets hemsida presenteras han som
"Torparsonen som blev museíintendent".
Mycket var gammalt och bekant och väckte minnen till liv. En del var gammalt, men totalt obekant.
Bland Tomtar och Troll  var en sagosamling med John Bauer som tecknare. Trollen var snälla och älvorna var vackra. Var min favorit bland godnatt-sagorna när jag var barn.

John Bauer och hans familj skulle efter sin traditionella vistelse i Jönköping åka hem till Stockholm via Göta Kanal med ångbåten Per Brahe. Den gick dock under i en storm på Vättern 20 nov 2018 med man och allt.
Normalt brukade familjen åka tåg, men efter Getå-olyckan 1 okt 2018 valde de båten.
Under gymnasietiden i Jönköping hyrde jag 1953-54 rum hos Fru Bauer. Jag tror att John var hennes farbror. Väggarna i rummet var fyllda med tavlor av John. 

Kan ni med texten klura ut vad detta är?

Knapp-samling

Det finns två tavelporträtt (i vänsterkanten) av samme man. Han är en ryktbar svensk forskare - bara Linné är större! Vem är han?

Vad är det långsmala föremålet som hänger i mitten?
Jag visste inte.

En samling med rovfågelägg.

Kan någon räkna ut vad detta användes till?
Jag kunde inte, förrän jag läste på skylten.

När vi fortsätter söderut får jag syn på vägskylten Trångsviken.
Aha - Trangia!
I många år använde jag stormköket Trangia, när jag friluftade både sommar och vinter.

Från början använde man T-sprit, som sotade kastrullen. Det slapp man om man blandade i lite vatten i T-spriten eller  i stället använde trä-sprit dvs metanol. Senare gick man över till gasol, som gav mer värme och inte sotade.
Det var roligt att kolla på utställningen med alla nya prylar som utvecklats för att underlätta matlagning utomhus. 
Nu rekommenderar MSB att man ska ha ett stormkök hemma uti-fall-att.
Vi fortsatte söderut och åkte väster om Storsjön genom Svenstavik till Överhogdal vid E45-an. 

Strax före solnedgången sveper dimman in över den lilla ån.

Här stannade vi för natten. Efterhand tystnade trafiken på E45-an.

Söndagen den 21 augusti fortsätter vi. När vi kommer till Ytterhogdal är vi inne i Härjedalen. Där finns en fin badplats så vi tar både bad och fikarast i solen.

Här kör vi förbi ett fordon med jättelång last.

Nästa stopp blir vid Älvros gamla kyrka där Norrälven rinner ut i Ljusnan. Ortnamnet Älvros betyder "älvars os". 

Den praktfulla klockstapeln är från 1795.

På taknocken finns en bibeltext.

Tvärs över vägen ligger Älvros hembygdsgård.
Här har tydligen kung Gustav III varit år 1785.

På höjden ovanför finns en fäbodvall dit Marita knallar upp. Jag stannar kvar och har det skönt i stolen.

I Sveg stannar vi och kollar på den stora björnen.

Björnen är Härjedalens landskapsdjur.

Av väder och vind började träet ruttna.
Läs om hur det gick: Stora Björnen.

Vi fortsätter söderut då vi än en gång får se Inlandsbanans motorvagn.

I Noppikoski korsar vi på bron över Oreälven.

Där finns en geocache som Marita tänker ta. Det gick bra fastän mitt i branten.

Oreälven rinner ut i Orsasjön och blir en del av Österdalälven som slutligen når Östersjön vid Älvkarleby där vi passerade för 14 dar sedan.
Nästa stopp blir vid Storstupet.

Det är en bit att gå från parkeringen, men på slutet blir det för brant för mig så efter ett tag återvänder jag till bilen medan Marita går en promenad utmed forsen.

Där jag stannar är utsikten över forsen dramatisk.

Marita gör en promenad på andra sidan.

När vi var här 2003 tog vi ett foto på tåget som körde över bron.

Lika besvärligt att komma upp igen.

Nu skruvar vi upp svårighetsgraden och åker till Helvetesfallet!

Det ligger 5 km norrut i Ämådalens 15 km långa ravin.

Från parkeringen går man en 200 m lång stig till fallet som ligger 60 lägre än parkeringen. Det blir för långt och brant så halvvägs så vänder jag tillbaka och Marita vandrar vidare. 

Vi stannar över natt på parkeringen och nästa morgon åker vi mot Rättvik. Vi hann se en vägskylt till Nittsjö så vi åkte dit, då jag varit där tidigare.  

Verkstaden var öppen för besökare så det var bara att gå runt och titta.

Dessa färger på bland annat skålar är populära just nu.

Nästan så man skulle vilja smaka en frukt.

Vi har sett jättemånga vattenfall under resan. Nu ska vi kolla på vatten som kommer upp!

Den heter Springkällan och ligger utanför Rättvik.

Efter ännu en övernattning fortsätter vi hemåt. Vi stannar till på Åsby Hem & Trädgård för att köpa blommor.
Där har dom 'övervakningskamera' som man kan se sig själv i.

Denna mobil hänger nu i vårt sovrumsfönster.

Resans sista stopp blir Kolbäcks kyrkogård där vi planterar en blomma på August Ericssons familjegrav där även min mor och far vilar.

På tisdagskvällen den 23 augusti kör Marita upp husbilen framför garaget. Vi upplever att mörkret nu kommer tidigare i Sjösa än i Norrland.
Under de 16 dagarna har vi kört hela 240 mil - den längsta resan hittills med husbilen. Allting har gått bra. Vi har mestadels haft bra väder och därför kunnat vara aktiva. Upplevelserna är många. Med hjälp av denna blogg och Maritas kommande bok har vi stöd i framtiden när minnet börjar svikta.

SLUT

Vildmarksvägen 2022. Del 8 från Gäddede till Strömsund 18 mil

När vi lämnar vår parkeringsplats i Framnäs torsdagen den 18 augusti skiner solen från en klarblå himmel. Idag ska vi åka till det allra mest spektakulära vattenfallet under vår resa. Det heter Hällingsåfallet dit det är drygt 2 mil grusväg.

Hällingsåfallet är ett av landets högsta vattenfall och Sveriges längsta kanjon. Vattnet forsar ner i en över 40 meter djup ravin och trycks sedan ut i en smal kanjon. Efter 800 meter vidgar sig sprickan och vattnet sprids ut i en mer lugnare flodfåra som sträcker sig tre kilometer till sitt utflöde i sjön Hetögeln.

Under bron hittar Marita den geocache som finns här.

På tavlan förklaras hur fallet för 8000 år sedan låg 800 meter nedströms vid sjön. På grund av vattnets erosion bryts stenar efter hand loss och faller ned så att fallet flyttas uppströms. Kallas förklyftning.

Luftfuktigheten är mycket hög. Det är dimmigt runt fallet. Vissa mossor och lavar behöver den fuktiga dimman för att växa och leva ett bra liv.

Fint med regnbågen.

Här finns en geocache där det frågas vad ett kolkbäcken är.

Vi tog reda på att "det är en grytformad fördjupning i kanjonens botten, ungefär som en öppen jättegryta."

Vi återvänder till Framnäs och stannar sedan till vid Gäddede Hembygdsgård.

Här finns bland annat sameflaggan.

En modern - nåja - skogsarbetargubbe

Vid en fin plats vid stranden sjön Övre Strockvattnet stannar vi för natten.

Det finns gått om platser utmed den svenska gränsen där det under kriget (2:a världskriget) fanns militära skansar. Dessa är sedan många år förfallna, men lokala krafter har insett värdet att bevara dessa historiska platser och därför gjort dem tillgängliga för besök.

Situationen upprepas.

Vi tittar in i det närmsta skyddsrummet för 6 man. 

Det var nog finare för 75 år sedan.
Det fanns kanske mer intressanta platser att kolla på, men det regnade och var vått i buskarna utmed stigen.
45 minuter senare kör vi in i Strömsund och har därmed avslutat resan på Vildmarksvägen.

Vildmarksvägen är 50 mil lång. Under de 9 dagarna körde vi 75 mil, dvs våra "utflykter" utanför Vildmarksvägen var 25 mil.

Slut på del 8

Del 9 handlar om upplevelserna under hemresan.