Under natten till torsdagen den 10 augusti har MS Nordstjernen kört söderut för full maskin. På morgonen befinner vi oss i Krossfjorden med den stora Lilliehööksbreen i förgrunden.
 |
| I RIB-båtarna ska vi åka fram till den stora glaciären. |
 |
| Jökelporten syns från båten. När vi närmade oss simmade en isbjörn utmed glaciärkanten för att senare försvinna upp på land. |
 |
| Jökelporten är stor! |
Via en trappa utmed båtsidan kommer jag ned i båten.
 |
| Båtföraren kryssar mellan isflaken, som vi ofta krockar med. |
 |
Glaciären sträcker sig 3 mil inåt land och lodräta kanten är 40 m hög.
Vi får inte åka närmare än 200 m för om glaciären kalvar kan isblock stora som hus falla ned i vattnet och stora vågor bildas. Vid vissa tider kan hela Lilliehööksfjorden täckas av isberg. |
 |
| Ur denna jökelport forsar smältvattnet ut |
 |
| Bilderna till bloggarna har mestadels tagits med denna kamera och min mobil. |
 |
| Lycklig man! |
 |
| All is är inte vit! |
 |
| Snart är vi tillbaka ombord efter en fantastisk båttur. |
 |
| Lunchen består av en smarrig skaldjursbuffé. |
 |
| Till kaffet bjuds varma våfflor med mesost, jordgubbssylt och römme. God kombination av smaker. |
Under eftermiddagen passerar vi ett fågelberg med mest måsar.
 |
| Spillningen från fågelbergen blir gödning till gräs dit renarna lockas att beta i branten. |
 |
| Vittrut som vilar på vattnet. |
Vi åker vidare för att göra en landstigning vid en jaktstuga.
 |
| Man får inte gå i land utan att först ha desinficerat skorna i detta "fotbad" |
 |
| Nu ska vi ut på äventyr igen! |
 |
| Vid landar vid Camp Zoë. |
 |
| Guiden Öyvind berättar om platsen. |
Fångstmannen Henry Rudi (1889 - 1970) övervintrade sammanlagt 27 gånger i Arktis - första gången som 19-åring. Han kallas för Isbjörnkungen för han nedlade dvs sköt 713 isbjörnar (inte alla på Spetsbergen och ofta tillsammans med jaktkamrater). Han bodde ofta i sin jaktstuga vid Camp Zoë i Krossfjorden. Fångstmännen byggde sig små enkla stugor på dagstursavstånd från varandra som de använde då de vandrade eller skidade för att vittja sina gillrade fällor.
 |
| Stugan, som nyligen upprustats, har tidigare använts av både gruvarbetare och fångstmän. Den hyrs nu ut till hågade turister. |
 |
En grupp, som Marita följer med, vandrar iväg över tundran för att bestiga berget i bakgrunden.
Öyvind med geväret går i täten. |
 |
| Jag följer med en grupp som gör en kortare vandring i tundralandskapet. |
Om man anstränger sig så hittar man både det ena och det andra på den karga tundran.
 |
| Fjällsippans bladrosett |
 |
| Blommande fjällsippa |
 |
| Björnbrodd, som tillhör kärrliljefamiljen, är mindre än 3 cm. Den är svår att upptäcka. |
 |
| Guiden Martha berättar om denna metallskylt som en gång i tiden markerat en inmutning för en kolfyndighet. |
 |
| En stor röksvamp |
 |
| En liten buske som kryper i markytan: nätvide. Det vita ullet är frön, som sprids med vinden. |
 |
| De små bruna växterna är en mossa med sporkapslar i toppen. |
 |
| Resterna av en säl? |
 |
| Marita på toppen |
 |
| Dags för återfärd till vårt "flytande lyxhotell". |
Slut på del 4.
Del 5 handlar om Ny-Ålesund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar