Med Albatros Travel till Indokina 6 - 20 nov. Del 7: Phnom Penh och Röda khmererna

Söndagen den 18 november har temat Pol Pot och Röda khmererna - ett verkligt mörkt kapitel i Kambodjas (nutids)historia.

Vi åker till Choeung Ek cirka 15 kilometer från Phnom Penhs centrum.
Där finns Genocidal Center (= folkmord), som är ett museum över Röda khmerernas folkmord under perioden 1975 - 79. 

Det vilar en tung stämning över platsen där tusentals människor misshandlats och avrättats. 

I museet ser vi en film som förklarar bakgrunden.

Mitt försök till en kort bakgrundsbeskrivning: Saloth Sar föddes i mars 1925 i en medelklassfamilj i dåvarande Franska Indokina. (Han tog sig namnet Pol Pot 1975.) På stipendium reste han till Paris i början på 1950-talet för att studera radioteknik. Han kom i kontakt med franska kommunistpartiet och efter några år återvände han till hemlandet.

1954 blev Kambodja självständigt från Frankrike.

Under Vietnamkriget (1955 -75) bombade amerikanerna Kambodja i ett försök att hindra den nordvietnamesiska arméns och FNL-gerillans operationer i landet. Vietnameserna hade gjort en kringgående rörelse (Ho Chi Minhleden) förbi amerikanerna vid den demilitariserade zonen.

1970 tog Lon Nol makten i Kambodja, genom att i en kupp störta kung Norodom Sihanouk, och utropa Khmerrepubliken. Sedan 1963 var Pol Pot ledare för Röda khemererna, som vuxit i popularitet då de ville ha bort USA-s marionett Lon Nol från makten. Den 17 april 1975 intog de Phnom Penh samt utropade Demokratiska Kampuchea. Då stängs landets gränser, alla utlänningar utvisas, penningsystemet avskaffas och det nya samhället ska börja byggas. Från att ha varit risexportör blev landet importör därför att USA-s massiva bombningar förstört risfälten. Det fanns ingen mat i städerna så människor flydde och/eller tvångsdeporteras till landsbygden. En ny tidräkning skulle införas och folket skulle lära sig den nya ideologin.

Läs bildtexten!

Man visste vad man gjorde!

I minnes-stupan har man samlat skallar efter offren.

Skallarna sorterade efter offrens ålder.

Man är mån om miljön.

Vi återvänder till Phnom Penh och besöker skolan som den 19 augusti 1975 blev ett av tre säkerhetsfängelser med beteckningen S-21 Toul Sleng. 

Med information på plats, men också från internet och boken "Pol Pots leende" från 2006, försöker jag att kortfattat beskriva och möjligen förklara händelserna i Kampuchea 1975 - 79: 
Byggnaden invigdes 1980 som ett museum över folkmordet i Kambodja, där man idag bland annat kan se fängelset så som det påträffades när vietnamesiska trupper gick in i Kambodja och störtade Pol Pots regim den 7 januari 1979. På väggarna sitter ett stort antal foton av fångar som togs innan de skickades till avrättningsplatsen. Endast sju fångar överlevde Tuol Sleng.
När fängelset upptäcktes 1979 fann man fjorton kroppar. De gick inte att identifiera och ligger idag begravda inne på S-21 Tuol Sleng.

Den 17 april 1975 började människor från städer och större orter att tvångsutvisas till landsbygden.

En av byggnaderna i S-21 Toul Sleng

En skulptur i parken.

Fotfängsel

I denna cell hittades Chum Mey - en av de 7 överlevande.

Det var demonstrationer i Stockholm  - kanske 1978. Jag vet inte vilka som arrangerade.

Minnesmärke med texten: "Never will we forget the crimes committed during the Kampuchea regime"

Ansvaret låg hos detta gäng enligt utställningsskyltar i museet:

Sedan vietnameserna 1979 krossat Röda khmererna började den tvångsförflyttade befolkningen att återvända till Phnom Penh.

Pol Pot dog 1998 och de två andra dömdes till livstids fängelse den 16 november 2018 av en domstol sammansatt av
FN-personal och representanter för Kambodjas regering. 

Vänskapsföreningen Sverige - Kampuchea besökte med en delegation som första västland   Kambodja under två veckor 1978. De såg ingenting konstigt under rundresan i landet. 
Trettio år senare beklagar några av deltagarna sitt stöd för Pol Pot-regimen - dock inte alla.

Innan vi lämnar S-21 Toul Sleng får vi träffa Bou Meng - en av de 7 överlevarna som berättar och signerar sin bok.

Människorna i Kambodja lever nu i fred, men ...

Pol Pot ska ha kallat landminan för den perfekta soldaten. Under tre decenniers krig placerade olika fraktioner ut oräkneliga av dessa dolda dödsfällor i Kambodjas jord. Fem miljoner av dem beräknas fortfarande ligga kvar. Minröjning är dyrt, tidskrävande och farligt. Men Kambodja har ett nytt vapen i kampen mot minorna – dresserade råttor.

Turismen har vuxit kraftigt i takt med att Kambodja blivit politiskt stabilare. Vid demokratiseringen 1993 kom strax över 100 000 besökare per år. 2017 var antalet utländska besökare 5,6 miljoner. Turismen ger landet större intäkter än hela exportindustrin.

På eftermiddagen besöker vi det kungliga palatset från 1866.
Man får inte gå in eftersom det är kungafamiljens officiella bostad.

Den så kallade Tronhallen

Silverpagoden från 1600-talet har fått sitt namn efter de 5000 silverplattorna som täcker pagodens golv

En stupa är en buddhistisk byggnad som oftast innehåller någon slags religiös relik. I denna stupa finns askorna från kung Norodom och Ang Doung samt Kung Sihanouk’s fyraåriga dotter, som tragiskt gick bort 1952 efter sin kamp mot leukemin.

Vacker plantering i den Kungliga parken.

Vad tänker denna apa på?

Till kvällens avskedsmiddag åker vi alla i var sin cykel-riksha genom Phnom Penhs gator.
Det är intensiv trafik - men den är relativt tyst.

Riksha-tur:

Kambodjansk dans.

Moonlight Pavilion i kvällsbelysning

Vi avslutar vår resa på ett värdigt sätt på baren The Foreign Correspondents' Club (The FCC) i Kambodjas huvudstad Phnom Penh som ligger vid Tonle Sap-flodens utlopp i Mekongfloden.

Den 17 april 1975 fick de utländska korrespondenterna fly härifrån hals över huvud

då Röda khmererna tog kommandot över Kambodja.

Vi skålar för en trevlig och mycket upplevelserik resa i det gamla franska Indokina.

Vi har ännu en gång gjort en upplevelserik resa till en för oss mycket okänd del av världen, vars dramatiska historia vi knappast haft en aning om.

 På måndagen den 19 november börjar vi den långa resan hem till kalla och mörka - men så härliga Sverige.