Efter regnet kommer blötdjuren fram. ('Blöt' kommer från tyskan och betyder 'mjukt', dvs de saknar inre skelett.)
Detta är en vinbergssnäcka.
Jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuséet svarar så här på min fråga om antennerna:
Storsnäckor - Helicidae - dit vinbergssnäckan hör, har två uppsättningar tentakler. De övre är långa och där sitter också snäckans ögon. Det undre tentakelparet är känsel- och smakorgan.
Detta är en trollslända. Den är ett rovinsekt och heter Metalltrollslända, vilket jag snabbt fick reda på av Trollsländeföreningen. De beskriver den så här:
Metalltrollslända finns i inte alltför näringsrika, delvis skuggade vatten av många olika storlekar och i skilda miljöer, men främst i skogs- eller väl beskogad mellanbygd. Den ses ofta patrullera längs långsamt flytande vattendrag och där dessa mynnar ut i sjöar. Larvutvecklingen är tvåårig eller längre. Metalltrollslända förekommer allmänt i stort sett hela Norden.
Trollsländan har dubbla vingpar, som gör den till en verklig flygakrobat.
De stora gröna 'bollarna' är fasettögon, som innehåller tusentals delögon (ommatider) och har ett synfält på nästan 360°. De fångar snabbt upp minsta rörelse från något bytesdjur.
Det är nog en vanlig groda.
Trollsländan har dubbla vingpar, som gör den till en verklig flygakrobat.
De stora gröna 'bollarna' är fasettögon, som innehåller tusentals delögon (ommatider) och har ett synfält på nästan 360°. De fångar snabbt upp minsta rörelse från något bytesdjur.
Även en groda tog sig in i uterummet. Ett dun från ett fågellik har fastnat på det klibbiga bakbenet.
Detta är nog en vanlig fästning på Maritas arm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar