Cykling på Nunnebanan

Förslaget från sonen Jonas att vi och hans familj skulle göra en cykeltur på Nunnebanan mellan Virå bruk och Kolmården accepterade vi direkt. I lördags träffades vi vid Virå bruk där vi parkerade bilarna och trampade sedan iväg på den gamla banvallen. 

Här är den nedre fördämningen som reglerar vattennivån i Virlångens vattensystem, som försörjde Virå bruk med vattenkraft.

Eftersom dammluckorna är stängda är Virån nästen torrlagd. 

Vid det gamla stationsområdet finns information om Nunnebanans historia.

Sjön Nedre Viråkärret utgör vattenmagasinet. 

Fram till 1933 användes vändskivan för ångloket som drog tåget på Nunnebanan.

Det finns gått om informationstavlor - det gäller bara att stanna till och läsa.

Bakgrunden till Nunnebanan är BARRSKOGSNUNNAN.

Jodå - vi är på cykelbanan!

Solen skiner och fåglarna kvittrar och det är glädjefyllt och härligt att cykla. 
Man kommer ju så nära naturen utan bilarnas avgaser på landsvägarna.

En videosnutt:

Framme i Stavsjö äter vi vår matsäck på Tintomaras plats.

En infotavla sammanfattar om Nunnebanan.

Efter 30 minuter fortsätter vi mot stationen i Stavsjö bruk.

Stationshuset är idag privatbostad, där innehavaren öppnar sitt fik ibland.

Solen har försvunnit och mörka moln tornar upp sig vid horisonten. Vi kollar på appen Regnradar. Den förskräcker: Ett stort mörkblått regnväder är på väg. Beslutet var enkelt och väntat: Vi vänder tillbaka till Virå. Turen till målet i Sandviken vid Bråvikens strand finns kvar och dit kan vi ta oss en annan gång.

Tur var väl det. Det började strax regna så vi återvände den 8 km långa sträckan till Virå.

Var och en cyklade i sin egen 'bubbla'. 

 Barnen tog av sig skorna och tömde dem på vatten.

 Alla var våta in på bara kroppen och vi frös.
Sedan vi slängt in utrustningen i bilarna och lastat på cyklarna kröp vi in i bilarna med högsta värme på . Jag bytte till en fleecetröja med det dröjde ett bra tag innan jag slutade skaka.

Detta blev en minnesrik tur trots att vi bara cyklade 16 km på 2½ timmar.