Vår vän Axel - efterskrift

Tisdagen den 23 juni ägde begravningsgudstjänsten rum i kapellet på Nya kyrkogården.

Under vanliga omständigheter hade nog inte kapellet rymt alla som önskade ta farväl av Axel.

Eva Stenvall Granat framförde Charlotte Frycklunds 'Jag orkar inte längre':

(Bakom kameran: Lisbeth Stigemyr)

En av Axels goda vänner Lisbeth Stigemyr var officiant och höll ett finstämt och personligt griftetal.

(Fotograf: Maria Österberg från Arfvidssons begravningsbyrå)

(Bakom kameran: Lisbeth Stigemyr)

Så här skrev Lisbeth på Facebook den 23 juni kl. 18:00:

Idag har vi haft begravningsgudstjänsten för Sven Axel i kapellet på Nya kyrkogården i Nyköping enligt hans egen önskan. I coronatider var det bara närmaste anhöriga och vänner som deltog. Det blev mitt i sorgen och saknaden en ljus och vacker högtid. Vi vet att många fler hade önskat närvara och få ta avsked. Därför lägger jag ut bilder här och ett filmklipp från den solosång som Eva Stenvall Granat sjöng. En ny psalm som skrivits under coronapandemin och som Axel lagt ut här på sin Fb sida. Vill några av er ha texten till griftetalet jag höll, så skickar jag gärna det digitalt. Skicka meddelande via messenger till mig. Jag använde flera av Axels egna texter i griftetalet och började med:: "Jag känner att det är dags att kliva på tåget för fortsatt resa. Står på perrongen i vårsolen och känner doften av kreosot från några gamla järnvägsslipers som de gamla rallarna fick lämna när det nya började ta över. Utefter banans sträckning doften av rallarrosor och syrener". Han dog med händerna omkring det lilla korset (som syns på bilden med urnan) Nu har han rest vidare mot det mål han valde vägen till - mot evighetens soluppgång. Blommorna är nu placerade till höger om trappan som leder upp till kapellet. Ni som bor nära kan åka dit om ni vill. Axels stoft kommer gravsättas i den stora vackra minneslunden på Nya kyrkogården i Nyköping. Ni som bor på andra platser kan söka upp en minneslund där och placera en blomma i tacksamhet för "Blommans" liv om ni vill ha en rit för att ta avsked.

(Bakom kameran: Lisbeth Stigemyr)

Vi sjöng psalm 251: 'Var jag går, i skogar berg och dalar'.

Bland kransar från närstående fanns ett fotografi av Axel bland sina vänner i Kenya. 

Foto: Willy Alesand.

Det inramade fotografiet fanns i Axels lägenhet.

Som avslutningsmusik fick vi lyssna till Benny Anderssons fina 'Tröstevisa'. 

Det kändes väldigt konstigt att inte få krama om vännerna i vår sorg efter Axel utan skiljas åt efter akten. 

Marita påminde mig om att när min dotter Carolina dog för snart 7 år sedan så var det Axel som kom och stöttade mig i min stora sorg. 

Sådan var han - Vår Saknade Vän Axel!