Pappa G: Dubbelgrytan var målet för fredagens promenad i Sjösaskogen

Marita och jag kallar oss Sunny Hill när vi geocachar för vi bor på Solbacken.

Till dags dato har vi sedan den 4 oktober 2008 tagit totalt 3748 cachar i totalt 25 länder.

Vi har lagt ut 93 egna cachar och ordnat 12 event dvs träffar för geocachare.

I Trosa har vi placerat 3 cachar och övriga 90 i Nyköping.

Vi bor vid svarta stjärnan. Gröna lådor är cachar som vi inte tagit. Gula gubbar har vi loggat. Blå gubbar har vi sökt efter, men ej hittat. ?-tecken är ologgade så kallade 'Mystcachar' (ett problem måste lösas för att få fram burkens koordinater). Gula stjärnor är våra egna utlagda cachar.

E1 - E20 utgör 'trailern' Eriksgatan, U1 - U16 är 'trailern' Utflyktsvägen. Dessutom Dussinrundans 13 burkar utmed våra promenadstigar.

Som cacheägare (CO) ansvarar vi för att våra cachar finns på rätt plats och att det finns en loggremsa för besökaren att anteckna datum och alias (kallas att logga). Dessutom måste tagna cachar registreras på respektive hemsida för att få räknas.

Om det är något problem med cachen får vi e-post om det. Om cachen inte hittas eller misstänks vara borta, loggremsa saknas eller är våt, så måste vi ta oss till cachen och åtgärda. I går cyklade vi runt till Utflyktsvägens cachar. Vi fick lägga ut en ny burk, byta ut blöta loggremsor och flytta en burk som hamnat på fel plats samt ta ut nya koordinater med GPS-n (vi var väl inte tillräckligt noggranna vid utläggningen).

Marita har här lagt den nya burken uppe på "Jättekastet" under en sten vid vänstra handen. Tidigare har två burkar, som legat under stenen, försvunnit - blåst bort eller hittats av nyfikna djur.

Idag fick vi sällskap av Inger när vi tog oss ut i skogen till "Dubbelgrytan". Det var Inger, som med sin goda lokalkännedom visade oss dessa jättegrytor för över 10 år sedan.

Större delen av sträckan gick på bra stigar, men i området kring Dubbelgrytan var det bergig och snårig terräng.

Det var en skön höstdag med sol när vi vandrade genom skogen.

Vi kom fram till en plats där det växte murgröna - Hedera helix. Denna lokal är en av de få i Sörmland, som är murgrönans nordgräns. Den växer här som en relikt från den medeltida värmeperioden (950 - 1250) på en höjd över havet på drygt 30 m. Under den efterföljande "Lilla istiden" (1350 - 1860) var det för kallt för att murgrönan skulle sätta frukt och den försvann därför från många lokaler. De 'vanliga' bladen är hjärtlika med sina typiska ljusa nerver. Bladen på blomskotten är spetsigt ovala.

Den är Gotlands landskapsblomma.

Med sina häftrötter på de unga skotten klänger den sig upp på t ex trädstammar.

Inger berättar att den har spridit sig på denna platsen de senaste åren, vilket kanske beror på det allt varmare klimatet.

Det är ett riktigt björnbärsår i år. Det är besvärligt att ta sig fram eftersom man fastnar i de taggiga långa grenarna.

De svarta mogna bären är goda att äta eller göra sylt på.

På samma buskar finns såväl blommor som bär i olika mognadsstadier.

Berberis-buskens stjälkar har vassa tornar. Blommorna är gula och de mogna bären är röda, syrliga och C-vitaminrika. Lämpliga till sylt, saft och gelé.

Både bark och rot kan användas för att färga tyg gult.

Så kom vi då fram till de två jättegrytorna i en bergssluttning. För 10 år sedan gömde vi den första cachen här, men vi fick efter något år byta till en vattentät flaska, förankrad med lite metallskrot. Man ser flaskans botten i vattenytan.

Båda grytorna innehöll massvis med löv och grenar som Inger och Marita rensade ur.

Av figuren framgår den traditionella uppfattningen om hur en jättegryta bildas. Det finns en ny teori om hur det skulle det kan ha gått till.

Loggremsan i den inre burken var torr och fin. Totalt har 47 personer hittat den. Roligt att läsa vilka äventyr en del cachare råkat ut för när de skulle ta sig till denna relativt otillgängliga plats.