Tillsammans med Jonas och hans familj skulle vi cykla på den gamla nedlagda järnvägslinjen Nunnebanan mellan Virå bruk och Sandviken nere vid Bråvikens strand. Sträckan från Virå till Stavsjö genomförde vi den 8 juni, då vi avbröt cyklingen i Stavsjö på grund av kraftigt regn och cyklade tillbaka till Virå.
Den 13 september var det dags för den återstående delen till Sandviken.
Från Stafsjöbruks station är det enligt skylten 9 km till målet Sandviken vid Bråvikens strand, vilket borde ta 1 timme på cykel.
Redan kl 8:30 träffades vi för att denna gång hinna tillbaka innan regnet.
Utan kartor och - som jag tyckte - dåliga markeringar startade vi cyklingen åt fel håll och kom ned till gamla riksettan, där vi ju cyklade den 8 juni. Det blev att vända tillbaka upp till utgångspunkten. Jag klarade det relativt enkelt eftersom jag hade el-cykeln.
En sådan här cykeltur bjuder inte bara på fina naturupplevelser och fysisk motion, man blir dessutom kulturellt upplyst om man stannar och läser på skyltarna som bland andra Krokeks Hembygdsförening satt upp vid banan. Det är bara att kliva av cykeln och vila en stund medan man läser texten om 'den Litterära nunnan'.
Det var den sällsynta Barkskogsnunnan som drabbade Kolmårdenskogarna åren 1898 - 1902. Fjärilen lägger sina ägg i barkspringor nedtill på granar och tallar. Äggen kläcks till larver i maj året därpå och efter flera hudömsningar kryper larverna upp till trädtoppen och börjar äta av barren. Efter c:a 10 veckor förpuppas de till fjärilar.
Man bekämpade nunnan genom att stryka ringar med lim runt trädstammen ovanför äggen så de som larver ej skulle kunna ta sig upptill kronan.
Man har kunnat cykla på Nunnebanan åtminstone sedan sommaren 2015.
För det mesta trampade vi fram på den fina banvallen.
Vid röda ringen cyklade vi under Nyköpingsbanan och där låg Stavsjö station.
Ella och Eliot (alias ELFO0909) tog här dagens första geocache.
Kartan från mobilappen Lokalsinne visar det blågröna spåret från cyklingen.
Det såg ut som om vi cyklade genom orörd natur. Tack vare informationstavlorna blev vi medvetna om människorna som bott och verkat i området för bara 100 år sedan. När verksamheterna lagts ned för att de inte längre behövdes och för att bilar och vägar skapar effektivare och snabbare transporter, gömmer naturen det som tidigare generationer människor skapat.
Kolmårdsmarmorn var under många år en stor och viktig naturtillgång, som förädlades till byggmaterial för utomhusfasader och golvbeläggningar både i Sverige och utomlands. I Stockholms Stadshus består trappan i Blå Hallen av marmor härifrån.
Jag minns väl - och har kvar - mormors stora gröna mortel. Undrar om dagens ungdomar vet vad en mortel är?
Så kom vi då efter ett par timmar fram till målet vid Sandviken vid Bråvikens hamn. Härifrån lastades virket från skogarna på båtar eller pråmar till sågverk och pappersbruk. Kanske till Braviken på andra sidan Bråviken?
Det blåste svala vindar vid vattnet men Jonas hittade en fin plats där vi vilade och åt vår matsäck.
Vi startade återfärden under den fina portalen. Det hade nog blivit en kortare cykelsträcka om vi startat här i stället. Då hade vi kanske inte behövt leta efter ledmarkeringar och inte cyklat fel så många gånger - ja tre gånger.
Totala cykelsträckan blev 2,4 mil.
Den sista geocachen vi tog var det vatten i, men jag kunde hjälpa cacheägaren genom att byta ut loggremsan till en ny i en liten plastficka.
Vi avslutade dagen med att äta på Stavsjö krog & kafé.
Vi trodde det skulle vara trångt för det var mycket bilar på parkeringen, men det fanns flera matsalar att äta i så det blev ingen trängsel.
Menyn hade mycket gott att erbjuda så det var bara att välja det man tyckte bäst om.
Vi började dagen i sol och det hade inte börjat regna när vi återvände hem efter en trevlig dag med - som man säger idag - våra nära och kära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar