Kaffegänget i Åtvidaberg 17–20 juli 2023. En hyllning till grundämnet koppar

På måndagsförmiddagen den 17 juli tog jag tåget till Linköping dit också Sven kom med ett annat tåg. Vi blev strax hämtade av Leif som körde till sin sommarstuga utanför Åtvidaberg, där vi skulle vistas kommande fyra dagar. Det var ganska primitivt för det fanns varken el eller vatten, men däremot en trevlig miljö och en fin sjö att bada i.

Sedan vi installerat oss och anslutit min CPAP till ett 12-voltsbatteri skålade vi för Kaffegänget. Vi träffades på studenthemmet Flamman under högskolestudierna i Linköping 1965-69. Efter studietiden var vi sex grabbar som började träffas några gånger om året. Vi började då kalla oss Kaffegänget. Under många år gjorde vi veckoseglingar såväl i Sverige som Danmark och Finland.
Tyvärr dog Svante och Rolf för några år sedan. Bertil kunde inte delta denna gång.

Det var länge sedan vi träffades så det fanns mycket att prata om. Kvällen bjöd på en fin solnedgång.

[I mitt blogginlägg den 14 maj berättade jag om ett besök i Mormorsgruvan utanför Åtvidaberg.]

På tisdagsförmiddagen gjorde vi en utflykt till samma område där vi kollade på resterna av Bersbo koppargruva.

År 1781 ägdes hela kopparbruket av Johan Adelswärd och hans hustru, som då bildade fideikommisset Baroniet Adelswärd som kom att äga många gruvor.

Klicka på texten nedan för att förstora den!

I den här s k hunden hissades gruvarbetarna ned i gruvschaktet.

Ett liv tar slut:

Vad användes då kopparn till?
Dessa föremål kommer från min mors föräldrahem. I 8-literskannan pumpade min mor upp vatten från brunnen ute vid vägen och mormor använde förmodligen 3-beningen att koka vatten i.
Tratten är av mässing.

På Gripsholms slott står bronskanonerna Galten och Suggan vilka göts i slutet av 1500-talet och som tagits som krigsbyten från Ryssland.

Under Sveriges stormaktstid var nog koppar till kanoner en av de viktigaste råvarorna och som Kungen styrde över.

Vi lämnade Bersbo och åkte in till Åtvidaberg, där vi vandrade upp till det här tornet, som syns - och ibland - hörs vida omkring.

Det smällde precis kl. 13:00, dvs 12:00 innan sommartid infördes.
Då visste alla - inklusive de anställda på herrgården Adelsnäs - att det var middagsrast.

Tornet med Solkanonen byggdes 1853, då vanligt folk inte hade klockor.
Till kanonen (en 6-pundare) hör en tändanordning, som består av ett brännglas monterat på en rörlig arm, vilken kunde ställas in efter solens olika middagshöjd. Solljuset kommer in genom en vertikal öppning på tornets sydsida.Solkanonen blev förklarat som byggnadsminne av Östergötlands länsstyrelse 2022.
Därefter åkte vi till udden i Bysjön där herrgården Adelsnäs ligger.
Här passerar Leif och Sven förbi orangeriet.När 'målarprinsen' Eugen var här en gång, blev han så förtjust i denna stenbänk att hade skaffade en egen till Valdemarsudde på Djurgården i Stockholm.Bysjön skymtar bakom bokarna.Vi fortsatte sedan till Templet, som är ett rundtempel i antik stil. Det stod färdigt år 1809 och var den första av de byggnader som uppfördes i Adelsnäs parkanläggning under 1800-talet. Nära templet låg ett kastell som tillkom på 1820-talet och ungefär trettio år senare lät Seth Adelswärd uppföra ett kanontorn med en solkanon som fortfarande är i bruk. 
Kupolen bärs upp av 8 doriska kolonner.Så här ser takmålningen ut idag. Konstnären Fritjof Åbergs teckning av Pehr Hörbergs takmålning.
(Finns i Baroniet Adelswärds arkiv)
I länken kan man läsa mer om Templet och takmålningen! Leif berättade om Templet:
På 50-talet, när det fortfarande fanns realskola, samlades eleverna där en afton för att brodera sina realskolemössor i samband med examen.

Från en medlem i Solkanonklubben fick jag denna text:
Templet används mest till ceremonier med romantiska förtecken, som vigsel, bröllopsfotografering, förnyande av löften, förlovning och barndop. Men man kan med fördel gå dit en sommarkväll och bara sitta där och se solen gå ned. Det är så gudomligt vackert!

Nästa dag återvände vi till Åtvidaberg för en båttur på Bysjön.

Vid Tornbryggan embarkerade vi E/S Vågspelet, som är en el-driven katamaran med skovelhjul. Båtar med förbränningsmotorer är förbjudna på Bysjön. Vi var de enda passagerarna denna dag.

På E/S Vågspelet ordnas under sommaren turer med olika musikarrangemang. 
Vi passerar här Villan, som uppfördes av Theodor Adelswärd i slutet på 1800-talet. Åtvidabergsprofilen Elof Ericsson bodde här under många år. Villan är nu q-märkt.

Sven och Leif flankerar tre ideella krafter, vilka är verksamma i Solkanonklubben, som driver både E/S Vågspelet och Solkanonen.

Vi avslutar dagen med att besöka Åtvidabergs Bruks- och Facitmuseum.
Det är kopparmalmen i Åtvidabergs bergslag, som är grunden för traktens utveckling.

1300-talet

1400-talet

1500-talet

1600-talet

1700-talet

Kvinnor och barn letade efter koppar i varp- och slagghögar.

Ett gruvsamhälle är 'uppbyggt' som en pyramid med ett fåtal välbärgade makthavande människor i toppen, vilka är beroende av de många underordnade och oftast fattiga människorna i botten.
För att samhället ska fungera tar man hand om alla från vaggan till graven.

Nyckelpersonen för att allt ska fungera är kvinnan/husmodern!

I och med den stora branden 1903 var kopparepoken slut.
En annan nyckelperson i Åtvidaberg var Theodor Adelswärd.

Han drev Åtvidabergs Förenade Industrier fram till konkursen 1922, då Elof Ericsson tog över och AB Åtvidabergs Industrier bildades. Samtidigt övertogs Facit (grundat 1906) som tillverkade räknemaskiner.

En lyckad produkt, som fanns med i katalogen 1915 var skrivbordshurtsen med lås- och rullbar jalusi.
(Hemligheten: ribborna i jalusien var limmade på en kraftig väv.)

Åtvidabergs stadsvapen ser ut så här:

Verkligen passande!
Sista middagen i stugan.

Även den 3:dje kvällen var det en fin solnedgång.

På torsdagen kollade vi på Leifs nya båt. 
Eftersom det var en solig morgon så tog vi ett dopp i det sköna vattnet innan vi for hem till Leifs villa i Bestorp, där Elaine bjöd på en mycket välsmakande lunch.

Efter fyra trevliga dagar tar vi adjö av varandra vid järnvägsstationen i Linköping före hemfärden.
Tack för denna träff med förhoppningen att vi snart ses igen.

Efterskrift:

I texten nämner jag Elof Ericsson och Pehr Hörberg. Båda dessa har fått gator i Bodafors uppkallade efter sig. Eftersom jag är född och uppväxt i Bodafors så kände jag till namnen, men hade inte en aning om vilka personerna var. Tack vare 'studiebesöken' i Åtvidaberg och 'Åtvidabergssonen' Leif så vet jag nu lite mer.

Pehr Hörberg har målat altartavlan i Svärta kyrka 1807. Det är 'min' kyrka idag. I Norra Sandsjö kyrka (min barndoms kyrka) har han på orgelns panel skurit de trumpetande seraferna.
I Bodafors fanns Svenska Möbelfabrikerna med 365 anställda, där jag under 1950-talet både praktiserade och arbetade som ingenjör. År 1951 köptes det av AB Åtvidabergs Industrier (där Elof Ericsson var chef). 1971 tog DUX-gruppen över fabrikerna.
I juli 2022 besökte jag Bodafors, vilket jag berättat om i detta blogginlägg.

*****