6:e utflykten med husbilen i Västmanland. Del 3: Onsdagen 6 sep Ängsö

 Vi vaknade till en fin morgon och njöt av solen vid husbilen.Mälaren låg spegelblank när vi åkte till Ängsö naturreservat.Ängsö ligger ungefär 2 mil sydost om Västerås.En 160 m lång bro leder över Spånsundet till ön.För att komma till Engsö slott åker man genom en magnifik allé.

Engsö slott har sina rötter i 1100-talet.

Slottets nuvarande utseende och inredning kom till på 1740-talet, då arkitekten Carl Hårleman skapade en ståndsmässig bostad åt greve Carl Fredrik Piper.

Sedan 2010 förvaltas slottet av Westmannastiftelsen med ekonomiskt stöd av Länsstyrelsen.

Slottskyrkan

Det finns flera geocachar här, varav en är speciellt intressant.
Den heter Här ligger det en hund begraven.

Uppgiften var att hitta två gravstenar med dödsåren för de begravda.
Alldeles utanför muren hittade vi den ena. Den är ganska liten. Av texten framgår att Karl XII-s sista häst Brandklipparen är begravd här år 1740. Efter Karl XII-s död 1718 var hästen 'pensionär' hos greve Piper på Engsö. Läs i länken om spökerierna på Engsö och hästens märkliga död!
Under den andra gravstenen, som finns i slottsparken, ligger grevinnan Sophie Pipers (1757-1816) älsklingshund Cotillion, som dog 1781. 

Nu hade vi årtalen så vi kunde räkna ut var cachen låg. Vi hann dock inte leta reda på den.

Den finns flera fina cykel- och promenadvägar i parken.

Vilken fin promenad i denna lövade tunnel!

Det var dags att till fots (Marita) och jag på elcykeln utforska naturreservatet. (Klicka på kartan för att förstora den.)

Vi åkte och parkerade vid Långholms brygga. 

Marita vandrade runt udden söder om Engsö slott.
Hon gick den så kallade Utörundan.

Jag utforskade de vägar och stigar som jag kunde cykla på.
Här skulle Marita passera så småningom.

Jag fortsatte till vägslutet vid ett ställe som hette Lugnet.
Platsen gjorde skäl för namnet!

Sedan fortsatte jag till Skurusund.

Där var caféet tyvärr stängt för säsongen. 

Den fanns en liten väg till  som fortsatte västerut. Men där blev det besvärligt. Jag satte full fart och klarade mig genom pölarna.

Även stigen som Marita gick stod bitvis under vatten. 

(Västmanland hade ju fått mycket regn den senaste tiden.)

Här finns tydligen en jättegryta.

Undrar hur många år det tog att svarva denna gryta?
Jag vet inte hur djup den är.

Jag hade cyklat 17 km och Marita hade gjort en långvandring.

På kvällen kom vi tillbaka till husbilen.
Marita tog ett dopp från badstegen på bryggan.

Vi bestämde att stanna här för natten.

God natt!

Fortsättning följer del 4