Utflykt med Aktiva Seniorer till Saltsjöbaden tisdag 26 maj

En fullsatt Engstrandsbuss körde oss till Saltsjöbaden.
Första besöket var i Uppenbarelsekyrkan. En mycket kunnig och bra guide berättade i c:a 1 timme om kyrkan och dess historia.
Den 50-årige arkitekten Ferdinand Boberg fick 1910 uppdraget av Knut (och Alice) Wallenberg att rita och konstruera kyrkan som skulle vara färdig till Knuts 60 årsdag den 19 maj 1913. Den invigdes den 18 maj och då uruppfördes Hugo Alfvéns Uppenbarelsekantat.
Ferdinand engagerade bland annat några av den tidens stora konstnärer: Carl Milles och Olle Hjortzberg samt blivande ärkebiskopen Natan Söderblom som rådgivare i "religiösa och rituella spörsmål". Temat i kyrkan är "Uppenbarelser" och sträcker sig från 1800 f. Kr till 1800 efter Kr.
Kyrkorummet upplevs som mörkt när man kommer in. Blicken dock fångas direkt av det vita altaret av carraramarmor i koret i öster, som blir belyst av västra fasadens stora fönster.

Tornet på kyrkans södra sida syns från långt håll

De flesta materialen i byggnad och inredning  är "närproducerade"

Carl Milles har skulpterat dopfunten i svart granit - fast jag tycker graniten är röd.

I församlingshemmet fick vi det efterlängtade förmiddagskaffet med smörgåsar. 

Nästa besök var Saltsjöbadens Observatorium dit bussen tog oss - ja inte ändå upp - vi fick vandra den sista branta biten 400 m.

Byggnaderna i tung tegelarkitektur ritades av Axel Anderberg, som också ritat Naturhistoriska Riksmuséet och Operan. Det gamla observatoriet inne i Stockholm kunde inte längre användas på grund av stadens alla gatlyktor så 1931 kunde det nya tas i bruk ute på landet i Saltsjöbaden.

Där monterades en dubbelrefraktor (s k Schmidt-teleskop), som förstorar 200 gånger, samt ett spegelteleskop och en astrograf. En guide visade oss runt.

Utsikt från Observatoriet över Saltsjöbaden med Restaurangholmen i mitten

Dubbeltelskopet

År 2001 var det ljust om nätterna även här - Saltsjöbaden har nu 10 000 invånare - så observatoriet slutade användas och Kunskapsskolan flyttade in.

Dags för lunch i Stationshuset.

Här finns ändstationen för den 18,6 km långa Saltsjöbanan som också Knut Wallenberg lät bygga. Den invigdes 1893. Syftet var dels att få ut stockholmarna till just färdigbyggda Grand Hotell och dels betjäna Wallenbergs fabriker i Nacka. Fram till 1913 drog ånglok tågen. Banan ingår numera i SL-s spårssystem.

Efter lunchen var det ledig tid. Jag kollade på Grand Hotell - känt för Saltsjöbadsandan - det avtal mellan LO och dåvarande SAF, som för lång tid reglerade samarbetet mellan arbetsmarknaden parter utan inblandning av regeringen.

Grand Hotell sett från Restaurangholmen

Christian Erikssons staty Skridskoåkaren framför Grand Hotell

Dagens sista besök var på den av Ferdinand Boberg ritade Isaac Grünewald-villan, där han bodde från 1937 fram till sin död 1946 i en flygolycka i Oslo, då också hans hustru Märta omkom. Nu äger och bor Johan och Gunnel Öhlin. De tog emot oss och berättade om villan och Isaac Grünewald samt guidade oss runt i villan.

Ligger på en klippa 300 m från Grand Hotell

Johan Öhlin visar en bit målad tapet, som Isaac Grünewald målat. 

Ljusa och vackra rum med fin utsikt över Baggensfjärden

Besöket avslutades med frågestund då vi också drack kaffe med nybakade bullar.

Det var en mycket intressant dag med bra besök och utmärkta guider. Konstaterar slutligen att Saltsjöbaden med Uppenbarelsekyrkan, Grand Hotell, järnväg, observatorium och Grünewald-villan (och säkert fler byggnader) faktiskt "skapats" av Knut Wallenberg med pengar han tjänat i Stockholms Enskilda Bank - "Enskilda banken".

Jag undrar om dagens "superrika" människor lämnar någon varaktigt efter sig? (Har sett ett par TV-dokumentärer om just de "superrika".)