Lanzarote 20 - 27 november

Vi åkte till Lanzarote för sol, värme och lite "äventyr". Vi köpte resan av Solresor och flög med Novair från Arlanda till Lanzarotes huvudstad Arrecife. Vi bodde i en lägenhet i Puerto del Carmen vid stranden Los Pocillas. 
För att förstå landskapet på Lanzarote får man gå 60 miljoner år tillbaka i tiden då jordskorpan i ett djupt hav öppnade sig så att lava från jordens inre trängde upp och blev början till vulkaner som så småningom nådde upp över havsytan för c:a 20 miljoner år sedan. Mellan 1730 och 1736 var över 30 vulkaner aktiva, vars lava begravde byar och täckte bördiga åkrar varvid en stor del av befolkningen lämnade ön. Det senaste utbrottet 1824 varade i två månader.Vulkanerna bevakas numera och man kan förutse ett utbrott en vecka i förväg. Ön har klassats av UNESCO som ekologiskt skyddsområde. Lanzarote har varit befolkat i omkring 2500 år. Turismen är öns i särklass viktigaste inkomstkälla.

Lanzarotes "logga" och symbol för biosfärsskydd föreställer lavaströmmar ur en vulkan

Vi deltog i en guidad bussrundtur över nästan hela ön. Vi började med vinprovning på vingården La Geria och fortsatte sedan upp i nationalparken Timanfaya, som är det största vulkanområdet.

Slocknad vulkan med enorma lavaområden präglar landskapet

Det är mycket hett under markytan. Torrt ris antänds direkt då det stoppas ned i hålet

Lavafälten är faktiskt fruktbara. I botten på groparna odlas vindruvor vindskyddade av stenmurar.
Landskapet är torrt, men på natten suger "lavajorden" upp fukt från luften.

Lavan från en aktiv vulkan rinner i tunnlar av redan stelnad lava så att stora grottor bildas. Här grottan Los Verdes.

I Jameos del Agua lät César Manrique "inreda" denna lavagrotta till en konsertsal!

Fullmåne över vår pool. Vattnet var 20 grader i bassängen, men 22 i havet - så där badade vi istället

Det finns en person som mer än någon annan, satt sin prägel på Lanzarote. Det är arkitekten, konstnären och miljökämpen César Manrique (1919 -1992).  Han är skaparen av Jardin de Cactus, Fundación César Manrique (hans hem, numera museum), Castillo de San José, Mirador del Rio och Jameos del Agua vilka vi besökte. Han hade ett stort inflytande över de lokala bygg- och planreglerna. Han såg öns turismpotential och arbetade för en sympatisk utveckling av turismen. En aspekt av detta är frånvaron av höga hotellbyggnader. Istället för trafikljus finns det rondeller ofta med fina konstverk och reklamskyltar är förbjudna utmed vägarna.
Eftersom det är både soligt och blåsigt på Lanzarote är solvärme numera standard på husen och gamla väderkvarnar har ersatts av vindkraftverk.

César Manrique har gjort denna kaktus i plåt vid entrén till Kaktusträdgården

I Kaktusträdgården växte kaktusar i alla storlekar och färger. Många blommade.

César Manrique har i en rondell gjort en stor mobil, som rör sig med vinden

Vid det gamla fortet Castillo de San José har Céras Manrique designat ett muséum för modern konst

Vi hyrde cyklar i två dagar.

I princip är all mark på Lanzarote svart, men det finns fina vita sandstränder. Sanden har blåst hit från Sahara.

Här på norra udden fann vi en geocache

Solnedgång över stranden Los Pocillos, där Marita tog ett kvällsbad

Lanzarote tycker vi är en trevlig ö med ett behagligt klimat - åtminstone i november och vi är mycket nöjda med vår vecka där.