Nils Dacke - upprorsman eller frihetskämpe?

I går kväll hade Smålands Gille sin årliga vårvinterfest på NK-villan.

Den jättegoda och varierade buffén avslutades traditionsenligt med ostkaka, sylt och vispad grädde.

Vi var 50 medlemmar som kommit för att träffas, äta och lyssna till ett intressant föredrag om den kände smålänningen Nils Dacke.

Historikern och läraren Alexander Steinvall från Virserum har under många år intresserat sig för och forskat (Linnéuniversitet i Växjö) om

 Dackefejden (år 1542 - 43) - Nordens största bondeuppror.

Nils Dacke är en person, som kan uppfattas som upprorsmakare eller frihetskämpe beroende på betraktarens position.

Gustav Vasa uppfattade Nils Dacke som en farlig upprorsmakare, medan smålänningarna hyllade honom som en frihetskämpe med sympatisörer i bland annat södra Östergötland.
Nils Dacke protesterade bland annat mot kungens skatter (fogdarna) och konfiskering av kyrkornas värdefulla inventarier i det på den tiden självstyrande Småland. Smålänningarna ville att allt skulle förbli som "gammalt och fornt var" och sköta sig själva.

Detta är Sverige år 1521. Det röda området styrdes av bland andra Sture-ätten innan Gustav Vasa tog över.

 Gustav Vasa var riksföreståndare 1521–1523, under det pågående befrielsekriget. Han kan själv betraktas som upprorsmakare eftersom han inlett ett uppror mot unionskungen Kristian II (efter Stockholms blodbad den 8 november 1520). Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523. Hans regering kännetecknas av införandet av ett starkt centralstyre i hela riket med en effektiv byråkrati och en evangelisk statskyrka grundad på Luthers lära.

Södra delarna av Östergötland ingick på den tiden i det självstyrande Småland. Häradsgränserna är markerade på kartan.

De "små länderna" var häraden.  Ett härad är ett mindre folk- och landområde, vars syfte  har varit av rättslig natur, nämligen upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

Jag är född och uppväxt i Bodafors, som tillhör Västra Njudungs härad. 

Den enda statyn av Nils Dacke står i Virserum.

På 1950-talet var det aktuellt med en staty av Nils Dacke som Carl Milles skulle utforma. Den skulle placeras på torget i Växjö framför residenset, men se det gick ju inte an!

Nils Dacke var motorn bakom det småländska uppropet mot Gustav Vasas pålagor.

Det första slaget utkämpades 1542 nära Bergkvara slott där kungen förlorade. I Kisa-trakten utkämpades ett annat slag i juli, då bondearmén vann mot kungens bättre utrustade och krigsvana knektar. De var dock ej vana vid strid i de oländiga skogarna.
Detta var således ett inbördeskrig som spred sig i hela Småland och snart behärskade Dackes män större delen av det inre Småland. Gustav Vasa var då på Stegeborgs slott i Östergötland och var riktigt skärrad. Upproret kunde ju spridas sig till andra delar av landet. I ett brev skrev han: “…hänger detta Östergötland nu så gott som på en silketråd”. 
Kungen tvingades gå med på vapenvila som slöts i Slätbacka, strax söder om Linköping. Dacke hade satt upp 17 punkter, varav de viktigaste var ett slut på fogdarnas godtycke och krav på mutor, sänkta/avskaffade skatter, slut på plundringen av silver från kyrkorna, samt att få behålla de gamla (katolska) ceremonierna, protest mot kronans monopol på jakt av hjort och älg samt avverkning av ek och bok.
I gengäld lovade Dacke kungen trohet samt ställa 2 000 man till kungens förfogande mot "utrikes fiender och inrikes motståndare" samt att återställa ordningen i Småland.

I tron att givna och underskrivna löften gällde drog sig Dacke och hans närmaste tillbaka till Kronobergs slott, vid tillfället en borg för Växjöbiskopen, som tillfälligt stod tom. Där “drack man jul” som det står i den gamla krönikan, men kungen kallade freden en “hönsefred” och laddade upp inför en våroffensiv.

Dackeupproret syftade alltså inte till att störta kungen, utan till att slå vakt om ett traditionellt självstyre och framför allt till att värna böndernas ekonomiska intressen, främst de fattigaste bönderna, vilka Dacke själv tillhörde.

Medan Dacke och hans mannar firade jul på Kronobergs slott laddade Gustav Vasa upp för nya strider. 8 000 nya legoknektar och rytteri samt några hundra Dalabönder. De senare hade kungen lurat med genom förfalskat upprop som utmålade Dacke och hans män som landsförrädare – kungen påstod att de förde ut livsmedel till danskarna till men för andra svenskar! Fake news?

Det avgörande slaget stod den 20 mars 1543 nära sjön Hjorten. Dacke blev svårt sårad och gömdes i en svårtillgänglig grotta intill sjön. Han överlevde. 

Strider fortsatte under 1543, som ledde till att många av Dackes närmaste dödades eller gick över till kungens sida och uppropet ebbade ut.

Arkeologerna har hittat enormt mycket rester från slaget: skelettdelar och vapen av olika slag.

På Skallö har man hittar många skallar.

Ollatorpets äng, Flaka, Torsås i Kalmar län. Platsen där Nils Dacke dödades av kungens knektar augusti 1543.

Vi får känna på en kanonkula som hittats på platsen för Virserumsslaget.

Vad hade hänt om Nils Dacke inte förlorat?

Smålands landskapsvapen

Den här typen av inbördeskrig har förekommit och förekommer på många platser i världen. Alla är lika våldsamma och ohyggliga och drabbar alltid den oskyddade civilbefolkningen.

Jag hoppas innerligt att detta var det sista inbördeskriget som drabbat oss i Sverige!

Och inget annat krig heller!

Jag har försökt sammanfatta föredraget och sedan skaffat mer underlag via nätet från olika undersökningar, artiklar och skrifter som rör Dackefejden.