Helgutflykt till Kolbäck och Uppsala 26 - 27 oktober

Under en regnig förmiddag åker vi genom ett nästan översvämmat Eskilstuna till Kolbäck, där vi stannar vid Kolbäcks kyrka. Idag finns inte några av de stora almarna, som omgav kyrkan för några år sedan. 

Här är gravplatsen för mina föräldrar Paul och Dagmar.

På gården Kyrkbyn - strax bakom muren - är mamma född och uppväxt.

Vid sidan finns morfars och mormors gravsten. Vi placerar en gravdekoration och ljuslykta. Den kommer att tända nästa fredag av min syssling Andreas, som nu bor på Kyrkbyn.

Hos min son Oscar hans familj i Uppsala demonstrerar Pontus något som kallas Virtuell Reality (VR) på datorn.

Marita testar först. Hon har en speciellt apparat på huvudet, där hon har en liten datorskärm framför varje öga. Hon ska åka en häftig berg- och dalbana. Fast inte på 'riktigt'. 

Kolla på videon (gör helskärm):

Jag gör sedan samma åktur. Efter denna upplevelse är det onödigt att åka till Liseberg.

Pontus demonstrerar sedan hur han skapar ett virtuellt landskap. I det här fallet 'bygger' han en söderhavsö med sköldpadda, bläckfisk och mussla med pärla.

Det går inte att ta på!

I varje hand håller han en kontrollapparat med tryckknappar. Med den vänstra kan han hålla och vrida och vända på objektet. I den högra handen har han en 'spruta' som han kan bygga och måla med. Han kan välja olika verktyg och olika färger eller material. 

Här målar han med grön färg.

Kolla på videon hur han gör och 'viftar' med armarna:

Undrar om det redan finns eller snart kommer att finnas praktiska tillämpningar på denna teknik?

Efter förmiddagsfika går vi en c:a 3 km lång promenad på den nya fina Vårdsätraleden.

 I bakgrunden syns sjön Ekoln som är en del av Mälaren. 

Vi är i Vårdsätra naturpark (från 1909), som är ett av Sveriges äldsta naturreservat och kanske också ett av de mest hemlighetsfulla. Här ska naturen nämligen få leva sitt eget liv utan att vi människor blandar oss i. Hela skogen är ett försöksområde för vetenskapliga studier och därför är det stängt för allmänheten. 

Det är också ett friluftsområde, där man får vandra på fina stigar och handikappvänliga broar.

 Det finns en några 'konstverk' utmed leden.

 Leden följer delvis den lilla Hågaån, som mynnar i Ekoln.

När jag passerar över Hågaån på bron kommer jag att tänka på Johan Ludvig Runeberg som i sina Fänrik Ståls sägner diktar om soldaten Sven Duva. Det handlar om slaget vid Virta bro 1808 under finska kriget, där Sandels brigad förlorade mot ryssarna.

Dikten Sven Duva är 28 verser lång. Här berättas om den inte speciellt smarte Sven och hur han fått till uppgift att försvara den viktiga bron, men det mesta han gjorde blev fel. 

 I vers 23 är det Sandels som ropar:

"Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du,
Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu!
Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.
Fort, gossar, skynden till hans hjälp! Den där har räddat oss."

och sista versen:

Och dessa ord de spriddes sen i hären vitt och brett,

Och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt.
"Ty visst var tanken", mente man, "hos Duva knapp till mått;
Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott."

När jag citerar några rader ur dikten säger Annika: 

"Restaurang Sven Duva - med Runebergsinspirerad meny - ligger bara några kilometer bort!"

Här forsar lilla Hågaån genom den avlövade alskogen.

 En massa skum, som bildats i forsarna uppströms, har fastnat på stocken.

Men vad står och spanar på den lilla trädstammen? Jo - en gråhäger!

Under promenaden tog vi ett par geocachar. 

Detta är något ur beskrivningen till "Temple Hill" ovanför forsen:

Från höjden ovanför Hågaån uppe på tempelbacken låg Lurbo tempel till en bit in på 1900-talet.
Lurbo tempel var ett välkänt utflyktsmål för Uppsalabor under 1800-talet med den fina utsikten över Vårdsätraviken.
Hit drog man under den varma årstiden med barn och blomma och fyllda matsäckskorgar.
Templet var också platsen för lärda mödor. Här tillbringade teologer och språkforskare mycken tid med arbete på 1917 års bibel.
Själva Lurbo tempel är sedan länge borta, men en träplatta på en stav finns kvar på platsen.

Efter en god lunch i Uppsala styrde vi på E4-an hem till Nyköping. Sista biten körde Marita i mörker, för vi hade ju idag gått över till 'vintertid' dvs normaltid.

Jag önskar att vi framöver bara ska ha normaltid, så att solen står som högst i söder klockan 12 på dagen.