Midsommar vid Västerdalälven

Sonen Jonas ledde en 3-dagars kurs i forspaddling i Västerdalälven för en grupp under midsommarhelgen. Vi följde med upp och umgicks med barnbarnet Eliot 10 år. Vi hade bokat logi på Mieps Huset på Kullen i Nyhammar 25 mil hemifrån och 3 mil nordväst om Ludvika. 
Torsdagen den 18 juni drog vi norröver. Vi tog det lugnt och pausade ofta t ex vid min mors föräldrahem Kyrkbyn i Kolbäck, där mina föräldrar och mors syskon har en familjegrav på kyrkogården bakom huset.

 I Bergslagen finns det gott om nedlagda gruvor varav en del numera är museum och ofta lockar publik med historiska dramaföreställningar. I år finns inget sådant. Vi parkerade och vandrade upp till Flogbergets gruva. Här finns en geocache av typen Earthcache, dvs det finns ingen burk med loggremsa utan i stället ska man besvara frågor på temat geologi. Frågorna här handlade om vilka bergarter i den lilla utställningen som var magnetiska. Svaren skickade vi till cacheägaren som godkände svaren och därmed kunde vi logga cachen.

 Vi gjorde en rundvandring genom det spännande området. 
Marita vid den 22 m djupa Storgruvan. Hon står i ett berg av diabas. 

På kvällen kom vi fram Kullen där värden visade oss runt i området. Under tiden kom Jonas och Eliot, som varit på Sjöviks folkhögskola och byggt en kanadensare under veckan.
Marita och jag bodde i ett stort permanent tält på ett uppbyggt trädäck. Det fanns kylskåp och köksutrustning. Nedan utsikten från dubbelsängen.

Jonas och Eliot bodde i det blå tältet och till höger ligger köksavdelningen.

Marita kunde läsa i sin bok och jag kunde koppla in min CPAP mot sömnapnén.

På midsommaraftons morgon drog Jonas iväg med sitt kanotsläp till sin grupp vid Fänforsen. Vi och Eliot (med munskydd i baksätet) åkte på upptäcktsfärd med bland annat geocaching och bad.

Vid bilen växte den vackra Ängsklockan, som just hade ett flugbesök.

 Den har normalt 5 kronblad, men jag råkade få på syn på detta exemplar med 4 kronblad.

 Naturligtvis växte här midsommarblomster i stora mängder. 

Den kallas också skogsnäva. 

Efter någon mil stannade vi och tog av Eliots och Maritas cyklar från bilen för att de skulle cykla den så kallade 'Kyrkstigen', som var tydligt markerad. Medan de cyklade åkte jag runt för att möta upp där stigen korsade en väg.
Stigen var inte röjd från vindfällen och mestadels dålig för cykling.

Sedan blev det med ett svalkande bad i en fin sjö. 

Eliot upptäckte intressanta grodyngel vid stranden: 

Vi sökte upp ett av traktens högsta berg dit vi kom med bilen. 

Det är Storslättberget 414 m ö h med denna fina utsikt över Grangärdebygden. Här tog vi en cache och en fikapaus. 

Vi åkte ned till bebodda trakter och fortsatte geocacha. 

Denna cachen hade en ovanlig och hållbar 'loggremsa'. Cachen består av denna planka, som satt på baksidan av en anslagstavla utan att man såg loggarna.

Inne i denna 'kotte' hittade Eliot petröret, som är en de vanligaste cachetyperna.

Förgäves letade vi på många orter i trakten efter någonstans att fika och köpa glass, vi hittade inte ens en kiosk som var öppen. Och inte såg vi till något midsommarfirande heller. Allt var dött - var fanns människorna och vad gjorde de?
Vi styrde hem till Kullen där vi åt rökt lax med potatissallad när Jonas kom tillbaka från kursen. Sedan gick vi alla upp på det 400 metar höga Kullaberget, där Kullens brandtorn reste sig mot skyn. Sådana brandbevakningstorn byggdes många i Dalarna på 1940-talet.

Vid stigen hade någon byggt en enkel plastklädd bänk att sitta på och placerat en skrapa att torka bort regnvattnet med. Det kallar jag service!

 Det är nog några år sedan skogen avverkades här.

Uppe i tornet finns det också en geocache. Den var finurligt gömd så vi hittade den inte förrän vi fått ett tips från cacheägaren och kunde komma tillbaka på söndagen och logga den. 

På midsommardagen började vi med att göra en tur till Predikstolen, som är ett naturreservat på 400 m höjd över havet med en vidunderlig utsikt över skogslandskapet där Västerdalälven slingrar sig.
Från parkeringen gick en besvärlig stig c:a 1 km upp till toppen. 

 Också här finns det en cache! Eliot (och hans syster) har ett eget geocaching-alias och har skrivit in sig i loggboken.

Vi fortsatte till Malingarnas Naturreservat. Här går riksväg 66 på den gamla rullstensåsen, som bildades under inlandsisens slutfas för c:a 8 000 år sedan.

(Bild från Internet)

 Här finns en Earthcache, som vi kunde logga sedan vi uppskattat nivåskillnaden mellan vägen och vattenytan och beskrivit materialet, som finns nere vid strandkanten, samt skickat in nedanstående foto.

 Det var dags för lunch så vi åkte norrut till Björbo, där vi åt på restaurang Fänforsen.

I parken invid älven pågick den årliga utställningen "Konst på byn".

 Här kunde man komponera sin egen 'tavla':

Dagens bad blev här vid älven, men på egen risk.

På väg tillbaka till Kullen gjorde vi en avstickare till denna cache. 

Den heter Uggelbo Björbo TB-hotell.

Förutom loggbok att skriva i finns i TB-hotell ofta så kallade spårbara objekt (Travel Bug). Det brukar vara ett speciellt föremål, som någon cachare skapat och som ska flyttas från cache till cache.

Vi tog med denna "Wander-wasti-3", som sedan 2013 rest omkring 2000 mil i Europa. På ID-brickan finns spårningskoden så man kan gå in på dess hemsida och registrera att man tagit den med sig för att senare lägga den i en annan cache. Syftet med denna TB är att resa runt i världen.

Vi belönade cachen med en 'Favorit-poäng', vilket kan locka hit andra cachare.

Det blev sen återkomst till Kullen efter en lång dags upplevelser och vi grillade korv till kvällsmat.

Söndagen tillbringade vi vid forsen där vi kollade vad Jonas höll på med. Han med sina 6 elever från Linköping och en assistent höll till i Lissforsen i Dala Floda, som är ett stort centrum för forspaddling. Själva forsen har utformats för olika typer av forsaktiviteter.

Eliot och hans syster hade växt ur sin första forskajak och Eliot fick nu börja träna i sin nya i lugnvattnet nedanför forsen. Det är grundläggande att ha en god balans.

Fyra videosnuttar:

En forspaddlar som surfar på en vals men sedan välter:

Strax innan han välte befann han sig i en så kallad 'vals', där vattnet forsade UPPÅT! På en vals kan man hålla sig kvar ganska länge med bara små korrigerande paddeltag. Man kan också ligga kvar och 'simma' på en sådan.

Jonas har paddlat fors sedan han var ung, då jag ordnade resor för Trosa Frisksporklubb till bland annat Vindelälven. Även jag paddlade en del och lärde mig göra en så kallad 'roll' eller eskimåsväng. Jag kunde göra (i bassäng) 10 rollar på raken och även krypa in i en upp- och nedvänd kajak och sedan vända upp. Det imponerade! 

I sammanhanget tränade vi också kamraträddning, dvs hur man går tillväga för att hjälpa en kamrat, som vält ute på sjön, att tömma kajaken på vatten och sedan assistera hen tillbaka i sittbrunnen. Det behärskade jag till och med när det gick höga vågor.

En höjdare var förstås när jag första gången lyckades komma upp igen sedan jag vält (i Fänforsen) och sedan paddla vidare utan att behöva bogsera in kajaken till stranden.

En rolig grej är att simma i forsen:

Efter att vi ätit den medhavda matsäcken fortsatte upp till Käringforsen där paddelkursen skulle avslutas med en längre paddling på älven. 

På vägen dit gjorde vi en sväng in i Dala Floda. Ett exempel på lokal humor:

Det finns olika sätt att komma ned i älven:

Här kommer hela gänget i Käringforsen:

Det var dags att ta farväl av Eliot och Jonas efter härliga dagar med dem.

 Vid Fänforsen avslutades dalaresan med en glass vid älven.

Det blev en annorlunda midsommarhelg, men det gällde förmodliga de flesta svenskar, som är vana vid traditionerna. Vi är dock mycket nöjda speciellt för att vi kunde umgås så mycket med härliga Eliot.