Äntligen vinter

Äntligen kom vintern den 29 januari med snö och kyla. Och den är fortfarande kvar idag den 13 februari. Och inte enda enda dag med plus-grader. Perfekt för skidåkning! 

Det blev jobb för Marita, som använde stora skopan för att få undan snön. Det är ett tungt arbete.

De morgonpigga och hungriga småfåglarna har krafsat bort snön för att komma åt fröna. Som mest blev snötäcket 40 cm tjockt.

När solen gick ned var himlen så gott som molnfri.

Morgonen därpå fick vi besök att tre rådjur som sparkade bort snön och åt av våra trädgårdsväxter.

De kom till och med upp på altanen utanför köksdörren, där vi hade lagt ut några torra brödskivor på snön. Undrar vad han tänker?

Marita har skottat hela gårdsplanen och hämtat posten i lådan och poserar nu vid de långa istapparna på garaget, där solstrålarna lyckats smälta lite snö bakom de svarta vindskivorna.

Det är åtminstone 5 år sedan jag åkte skidor senast. Jag spände på de breda turskidorna i stället för de smalare lätta motionsskidorna, som var mycket ostadigare. Jag hade ju inte bråttom. Vid NOK-stugan finns ett stort system med välpreparerade spår på den gamla nedlagda golfbanan. Jag valde att åka på de öppna ängarna där det inte finns några större backar, som är besvärliga och arbetsamma. Jag lade inte på någon valla för temperaturen var perfekt mellan 3 och 6 minusgrader. Så det var bara att åka. Var det kallare än 6 grader så avstod jag från att åka. Enligt min läkare är det inte bra om jag fryser om fingrar och tår. Då drar nämligen kapillärerna i huden ihop sig och blodtrycket stiger. Jag går ju på blodförtunnande, betablockerare och blodtryckssänkande medicin. I skidåkning använder man ju både armar och ben och det går inte att åka diagonal stil hur långsamt helst. Jag stannar alltså ofta och vilar en kort stund. Då passar jag på att njuta av den fina naturen i solskenet, samtidigt som jag värmer tummarna genom att 'flytta' in dem i vantarna där de andra fingrarna är varma.

Jag åker i mitt tempo och Marita sitt. 

Med 'Family-appen' i mobilen kan vi hålla reda på varandra. 

Här stannade vi och pratade medan en man, som tog detta kort på oss.

Så här såg spåret ut i onsdags efter min 58 minuter långa åkning.

Jag är jättelycklig för att jag kan komma ut och få välbehövlig motion i det fina vinterlandskapet.